Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 22 september 1945 - Direkt järnväg Stockholm—Helsingfors, av Ove H Uhrendorf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 september 1945
1021
Direkt järnväg Stockholm—Helsingfors
Ingenjör Ove H Uhrendorf, Helsingfors
Efter de långa krigsåren börjar intresset för
fredstidens problem nu att göra sig bemärkt. Även
Sverige ser sig ställt inför uppgiften att planera
sin framtida samfundshushållning på basis av de
nya möjligheterna, som skola visa sig med
fredens återkomst.
Med Rysslands återinträde i världshushållningen
omkastas läget för Sveriges export och import
totalt. Samtidigt med att varuutbytet mol söder,
med Tyskland, antagligen minskar avsevärt under
de kommande åren i jämförelse med åren före
kriget, komma nya handelsvägar att öppna sig i
öst och utan tvivel kommer ett livligt varuutbyte
att försiggå mellan Ryssland och Sverige i
framtiden.
Handel kräver kommunikationer. Det är
industrialismen och det därmed växande
handelsutbytet länderna emellan, som har skapat
betingelserna för våra moderna kommunikationer:
järnvägar, ång- och motorskepp samt flyg. Men dessa
faktorer kräva å andra sidan även goda
kommunikationer till sin disposition, om de icke skola
hämmas i sin verksamhet. Därför kommer med
ökat varuutbyte med grannarna i öster kravet om
bättre samfärdsmedel ovillkorligen att växa fram.
Hur kan nu en sådan förbättring åvägabringas?
Hittills har Sverige trots landförbindelse med
Ryssland och Finland egentligen endast haft
sjövägen att anlita för kommunikationerna med
dessa länder. Landsvägen runt Bottenviken är
lång och går genom oländig terräng, och
järnvägstrafiken är belastad med det hinder, som
olika spårvidder på de svensika och de
finskryska järnvägarna utgöra. Även sjövägen är lång,
och hamnarna i Finska Viken äro isbundna flera
månader varje vinter. Sjötrafiken har en
belastning i tävlan med järnvägarna på grund av den
låga fart som kan uppnås av fartyg. Flyget är
snabbare än både fartyg och tåg men har
knappast möjlighet att kunna ersätta dessa
trafikmedel, icke ens för persontrafiken.
Det bästa sättet att förbättra Sveriges
kommunikationer österut är att etablera en direkt
järnvägsförbindelse mellan Stockholm och
Helsingfors—Leningrad. Avståndet
Stockholm—Leningrad är icke imponerande, endast 700 km
fågelvägen. En järnvägsförbindelse så nära
fågel-vägen som möjligt ikommer således att bli rela-
DK 656.2(485 : 471.1)
656.211.7(485 : 471.1)
tivt kort jämförd med avstånden inom det egna
landets gränser.
Det är Bottenviken, som skiljer Sverige från
Finland och Ryssland, och det är detta hav, som
utgör det allvarligaste hindret för en förbättring
av Sveriges kommunikationer österut. Men
avståndet över Bottenviken är icke mycket större
än över Östersjön till Tyskland. Därför skulle
det säkerligen vara berättigat att nu överväga en
direkt kombinerad järnvägs- och färjförbindelse
mellan Sverige och Finland. I fig. 1 visas, huru
en sådan förbindelse enklast kan åstadkommas.
Den svagaste punkten i de kombinerade
färj-och järnvägsförbindelserna äro färjorna. Dessa
ha en relativt låg hastighet och deras drift är
lättare utsatt för rubbningar än järnvägarnas.
Till följd härav bör man söka uppnå den
kortaste möjliga linjen för färjtrafiken utan allt för
stora ekonomiska offer. En sådan relativt kort
linje synes på kartan utgående från Korpo i Åbo
skärgård till svenska kusten omedelbart söder
om Norrtäljevikens mynning. Avståndet är ca
85 sjömil, vilket med moderna färjor ger en
överfartstid av 41/2 h. Korpo är den yttersta i en
rad av stora öar, som sträcka sig ut i
Bottenviken från finska kusten. Det blir varken
tekniskt eller ekonomisikt svårt att förena dessa
öar med fastlandet, emedan de skiljande sunden
äro smala och kunna överbyggas med bankar och
lågbroar. Förbindelse med det finska
järnvägsnätet är tänkt etablerad i Piikkiö på
järnvägssträckan från Helsingfors till Åbo. Den nya
järnvägssträckan över Åbo skärgård kan byggas i
samband med den projekterade vägförbindelsen
mellan fastlandet och Houtskär utanför Korpo,
"skärgårdsvägen". Det kommer naturligtvis att
förbilliga banans byggande, om denna kan
använda samma broar och bankar över sunden som
vägen.
Färjorna och förbindelsebanan, vilken
sistnämnda får en längd av ca 75 km, byggas för
finsk-rysk spårvidd. På svenska sidan av
Bottenviken bygges en färjhamn i Kapellskär mitt för
Söderarm. Härifrån föres en järnväg med
finskrysk spårvidd genom Roslagen till Stockholm,
dälden får sin egen station i stadens norra del.
Järnvägssträckans längd blir på svenska sidan ca
88 km.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
