Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 29 september 1945 - Teknisk Tidskrift 1870—1945, av Carl Björkbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1058
THiKNISK TIDSKRIFT
Den armerade betongen gör sitt intåg (1890).
föreningens arbete uppdelades på olika
fackavdelningar och under 1888, det första året de nya
stadgarna voro i kraft, konstituerades fem dylika,
nämligen för mekanik, elektroteknik,
husbyggnadskonst, väg- och vattenbyggnadskonst samt
kemi och bergsvetenskap. Inrättandet av dessa
faokavdelningar fick även ett inflytande på
tidskriftens utformning. Fr.o.m. 1889 uppdelades
innehållet, såväl de större uppsatserna som notiser
och patentbeskrivningar, under huvudrubriker
motsvarande dels en allmän avdelning, dels de
olika fackavdelningarna. Det dröjde emellertid
icke länge förrän denna uppdelning medförde en
radikal söndersprängning av tidskriften i flera
olika publikationer.
I september 1890 inlämnade nämligen
ingenjören, sedermera professor Klas Sondén till
Fackavdelningen för Kemi och Bergsvetenskap ett
förslag till en utbrytning av de olika
fackavdelningarna i tidskriften till särskilda publikationer. Han
påpekar, att specialiseringen inom tekniken var
"en verklig tidsriktning", som medförde ett behov
av speciella fackorgan. Särskilt kemin och
bergsvetenskapen intog en speciell ställning gentemot
övriga grenarna av tekniken, varför behovet här
var särskilt stort.
Fackavdelningen behandlade förslaget och
inlämnade i januari 1891 en utförlig undersökning
hur en dylik uppdelning skulle kunna
genomföras. För att även den allmänna tekniken skulle
kunna tillgodoses föreslogs att jämte de olika
fackpublikationerna även en allmän teknisk
tidning borde utges.
Frågan behandlades av andra sektionen i
januari 1891, då man beslöt att inhämta
yttranden från de andra sektionerna angående deras
inställning till en uppdelning av tidskriften. En
kommitté skulle sedan behandla de inkommande
svaren och i övrigt utreda frågan samt dessutom
även behandla ett av Hoffstedt väckt förslag om
utredning "huruvida föreningens materiella och
intellektuella resurser medgåve utgifvandet äfven
af en oftare utkommande teknisk tidning".
Samtliga fackavdelningar anslöto sig till det av
Fackavdelningen för Kemi och Bergsvetenskap
framställda förslaget. På novembermötet 1892 kunde
kommittén framlägga sitt förslag till föreningen.
Förslaget gick i korthet ut på följande: tre
fackorgan skulle utges, nämligen ett för
byggnadskonst, representerande fackavdelningarna för
Husbyggnadskonst och Väg- och
Vattenbyggnadskonst, ett för mekanik och elektroteknik,
representerande motsvarande fackavdelningar,
ävensom den del av bergsvetenskapen som faller
inom mekaniken samt slutligen ett för kemi och
bergsvetenskap, representerande den del av
motsvarande fackavdelning som faller inom
sistnämnda vetenskapsgrenar. Redaktörerna för de
olika publikationerna skulle väljas av de olika
fackavdelningarna, och dessa ägde att med sig
associera även utanför föreningen stående
krafter. Fackorganen skulle utkomma med 8 häften
årligen. För den av Hoffstedt föreslagna tidningen
hade kommittén två alternativa förslag, nämligen
dels en tidning avsedd icke endast för föreningen
utan även för allmänheten, behandlande aktuella
tekniska frågor, uppsatser i tekniska och
merkantila ämnen, litteraturredogörelser,
handelsrapporter, patentredogörelser m.m. samt
tillkännagivanden och redogörelser rörande föreningens
sammanträden, dels ett mindre föreningsblad
innehållande endast föreningsangelägenheter, insända
uppsatser, patentredogörelser m.m.,
huvudsakligen avsett för föreningens egna medlemmar.
Ett förslag från ingenjör P Lindell att
föreningen skulle disponera en sida i varje nummer
av Tidningen Norden, varvid han i
redaktionskostnader skulle betala 1 000 kronor per år, samt
att föreningens medlemmar skulle erhålla denna
Kärntransformator, använd vid "särdeles intressanta
experiment med strömmar av hög potential’. Transformatorn,
som var för 10 000 VA, vägde ca 200 kg; verkningsgraden
var 94 % och "voltförlusten" 2 % (1891).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
