Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 43. 27 oktober 1945 - Närbildsfotogrammetrins användning vid vattenbyggnadstekniska modellförsök, av Percy Tham
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1170
THiKNISK TIDSKRIFT
modellförsöket till verkligheten har skett efter
Froude’s modellregel. Inalles gjordes fyra försök
med serievalvdammen — försöken I—IV — och
fyra med gravitationsdammen — försöken V—
VIII. Laboratoriearbetet utfördes av civilingenjör
E de Bellmond.
Två olika erosionsmaterial kommo till
användning vid undersökningen. Vid försök I användes
sålunda grus med kornstorleken 2—8 mm, vid de
övriga däremot en blandning av sand och grus
med kornstorleken 0,075—8 mm. Det senare
materialet visade sig nämligen bäst motsvara det
naturliga bottenmaterialet.
Erosionen uppmättes helt på fotogrammetrisk
väg, varför inga anordningar vidtogos för
mätningar på hittills vanligt sätt. Vid samtliga
försök fotograferades modellen såväl före som efter
erosionen. De i och för sig lika utgångslägena
fotograferades endast ur kontrollsyfte; denna
kontrollmätning utfördes blott för försök VI.
Härjämte fotograferades i några fall vattnets
strömning under pågående försök. Slutligen togos för
översiktsändamål olika snedbilder över modellen.
Samtliga stereopar äro monterade med 65 mm
bas. De kunna därför betraktas såväl utan
stereo-skop som med fickstereoskop.
Fotograferingens utförande
Som redan antytts falla försöken under den del
av fotogrammetrin, som benämnes
markfoto-grammetri, och inom denna under
närbildsfoto-grammetrin. Markfotogrammetrin innebär i
motsats till flygfotogrammetrin, att kameran vid
fotograferingen är uppställd på marken. Detta
medför ur metodsynpunkt vissa förenklingar vid
bildmaterialets bearbetning, sammanhängande
med att kamerans uppställningsplatser,
bildorterna eller baspunkterna, kunna inmätas i
förhållande till koordinatbestämda punkter på marken.
Metoderna äro givetvis oberoende av om kameran
härvid är placerad på ett stativ eller monterad på
+X
Fig. 2. Plan över de för den fotogrammetriska
stereomätningen koordinatbestämda stödpunkterna.
något annat sätt, exempelvis — som fallet varit
vid dessa försök — i laboratoriets tak.
Enär instrument tidigare saknats, har
närbilds-fotogrammetrin först de senaste åren praktiskt
kunnat utövas i vårt land. Bland annat ha
stereo-kameror av olika typer nyligen anskaffats,
medgivande såväl större som mindre
fotograferings-avstånd. Stereokameran består, för att använda
den svenska terminologin, "av två
sammankopplade identiska kameror, monterade i
ändpunkterna på en fast bas". Kamerorna äro sålunda fast
förbundna medelst en axel, vilken i sin tur ligger
rörligt lagrad i en rörformig yttre del. Härigenom
kunna kamerorna inställas i viss lutning mot
horisontalplanet, såsom exempelvis varit fallet
med stereoparet i fig. 1. Stereokameran kan
fastsättas på ett stativ på motsvarande sätt som en
teodolit och är liksom denna försedd med
hori-sonteringsmöjligheter.
Vid stereokamerans användning för tekniska
försök på ett laboratorium kan uppställningen
på stativ sällan med fördel användas. Vid de här
fotograferade erosionsförsöken var det
exempelvis ett önskemål att erhålla lodbilder över
modellen. Av detta skäl var det nödvändigt att
montera kameran strax under laboratoriets tak. En
sådan montering var emellertid ej förutsedd vid
tillverkningen. Med nuvarande typ på kameran
måste därför vissa provisoriska anordningar
vidtas för monteringen. Detta kunde ske
förhållandevis enkelt med hjälp av två längsgående
järnbalkar i laboratoriets tak. Tvärs över dessa
fästes ett par grova plankor, vilka i sin tur fingo
bilda stöd för en provisoriskt gjord brygga,
uppbärande kameran. Bryggan var försedd med
ställskruvar för horisontering i längd- och tvärled.
Genom stereokamerans montering omedelbart
under laboratorietaket erhölls så stor
fotografe-ringshöjd, att modellen kunde inrymmas på ett
enda bildpar, vilket ur teknisk synpunkt var
fördelaktigt. För modellens absoluta orientering vid
den följande stereobearbetningen markerades
med vit färg sex punkter i modellen, såsom
närmare framgår av fig. 2. Dessa punkter inmättes
till läge och höjd.
Vid fotograferingen användes finkorniga
mikro-plåtar med en känslighet av omkring 12/10 DIN.
Belysningen åstadkoms med tre lampor på
vardera 500 W; exponeringstiden blev härvid 30—
35 s. Detsamma gällde fotograferingen av
samtliga snedbilder. Lodbilderna över det
strömmande vattnet slutligen togos med blixtljus.
Stereomätningens utförande
Genom att fotograferingen anordnats så, att
bilderna kommo att motsvara stränga lodbilder,
kunde bearbetningen med fördel ske i den
fotogrammetriska institutionens stereokomparator.
Stereoparen kunde sålunda bearbetas enligt prin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
