Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 3 november 1945 - Fotoelektriska analysmetoder, av Anders Ringbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1204
TEKNISK TIDSKRIFT
kolorimetrisk titrering är oberoende av om Beers
lag gäller eller ej.
Slutligen må nämnas, att det särskilt vid
drift-analyser ofta kan vara fördelaktigt att använda en
analysprincip, som står mellan den fotometriska
och kolorimetriska. Man bereder sig härvid en
jämförelselösning (eller eventullt flere lösningar)
med känd halt och inställer galvanometerns
noll-läge eller dess maximiläge (eller bägge) med
tillhjälp av dessa lösningar. På detta sätt erhålles en
utslagsskala, som med stor noggrannhet anger
halten färgad substans i en försökslösning. Härvid
böra lösningarna ha en ljusabsorption någonstans
inom det optimala området (fig. 1), och halten
bör variera inom rätt snäva gränser. Här kommer
man sålunda att kombinera de fotometriska
metodernas snabbhet med de kolorimetriska
metodernas noggrannhet.
Nefelometrisk och turbidimetrisk analys
Gäller det att analysera en grumlig lösning
använder man i allmänhet nefelometrisika metoder
vid analys av mycket låga koncentrationer,
turbi-dimetriska metoder åter vid analys av något
högre koncentrationer och färgade kolloidala
lösningar. De största bekymren vid dessa analyser
vållar vanligen svårigheten att framställa soler
med reproducerbar struktur. Fällningars optiska
egenskaper äro nämligen i hög grad beroende av
partikelstorleken, och denna i sin tur beror av en
hel serie faktorer såsom
koncentrationsförhållandena vid utfällningen, närvarande elektrolyter,
utfällningens hastighet, lösningens surhet och
temperatur, för att här nämna några. En helt liten
förändring av försöksbetingelserna kan i hög grad
ändra fällningens struktur, vilket gör det rätt
vanskligt att fastställa en exakt relation mellan
den utfällda substansens koncentration och det
avböjda resp. genomgångna ljusets intensitet12.
Emellertid kan reproducerbarheten i hög grad
ökas genom tillsats av skvddskolloider —
vanligen använder man sig härvid av gelatin eller
gummi arabicum. Man strävar till en högdispers
kolloidal lösning, och är den uppkomna fällningen
färgad ter sig den erhållna lösningen för det
mänskliga ögat som fullständigt klar, dvs. inga
partiklar kunna iakttas.
Sin måhända största betydelse ha de
turbidimet-riska metoderna när det gäller att utnyttja
organiska fällningsreagenser för kvantitativa
bestämningar. Som bekant ha organiska föreningars
reaktioner med olika metaller under senaste tid
i stor omfattning undersökts. Ett flertal metaller
påvisas kvalitativt bekvämast genom dylika
specifika reagenser — jag kunde i detta sammanhang
påminna om Feigls "tüpfel"-reaktioner, vilka
möjliggöra användningen av ytterst små
substanskvantiteter. Färgreaktioner kunna naturligtvis
utan vidare utnyttjas för kvantitativ analys,
fällningsreaktioner ha däremot hittills endast i be-
gränsad utsträckning kommit till användning. Här
borde de turbidimetriska metoderna emellertid
kunna erbjuda analytikern många möjligheter,
framför allt emedan de äro så utomordentligt
snabba. Som exempel på metaller, vilka ytterst
bekvämt på denna väg kunna bestämmas, må
nämnas koppar med rubeanvätesyra och nickel med
dimetylglyoxim8, men många möjligheter att
utnyttja dylika mer eller mindre specifika
fällningsreaktioner finnas säkert ännu. Det förefaller för
övrigt som vore det i många fall lättare att erhålla
reproducerbara fällningar med organiska
reagenser, medan vid utfällning av enkelt byggda
oorganiska salter svårigheter kunna uppträda. Dessa
ligga i att fällningens partikelstorlek är alltför
starkt beroende av försöksbetingelserna, eller
också visar fällningen en så stark benägenhet för
utflockning att en stabil, kolloidal lösning är svår
att framställa.
Då Lambert—Beers lag gäller icke blott för
färgade lösningar utan också — åtminstone
ungefärligt — för soler av ikonstant dispersitet, kunna de
allmänna synpunkter och noggrannhetskalkyler,
vilka anfördes vid behandlingen av fotometriska
och kolorimetriska analyser, direkt tillämpas på
turbidimetrisk analys. Dock är det väl
ofrånkomligt, att här de rent kemiska faktorerna ställa
hinder i vägen för ett fullt utnyttjande av den
mättekniskt uppnåeliga noggrannheten.
Reproducerbarheten är beroende av alltför många faktorer,
och det torde i allmänhet vara svårt att komma
till en större noggrannhet än ca ± 1 %.
Fotoelektrisk titrering
I samband med avsnittet över kolorimetrisk
analys antyddes redan, att en dylik analys enklast
utföres i form av en kolorimetrisk titrering, ifall
apparaturen ej medger en variation och noggrann
avläsning av skikttjockleken. Denna
titrerings-metod har ju redan i stora drag behandlats, och
detta avsnitt skall därför ägnas de övriga
titre-ringsmetoderna, närmare bestämt
fällningstitre-ringar, neutralisationstitreringar och
redoxtitre-ringar.
Fällning stitreringcir
Vid nefelometrisk och turbidimetrisk analys låg
svårigheten främst i att erhålla en sol av bestämd,
reproducerbar struktur. Denna svårighet undvikes
emellertid om man använder sig av en titrimetris|k
metodik,.varvid endast grumlighetens förändring
vid tillsats av fällningsmedlet mätes. Detta kunde
tänkas leda till en så att säga universell metod
för bestämning av en utfällnings slutpunkt.
Härigenom skulle man undvika en viktanalys med
alla de tidsödande operationer som äro förenade
därmed; analysen vore slutförd i och med att den
ekvivalenta mängden fällningsmedel tillförts. En
fotoelektrisk indicering av en utfällnings
slutpunkt vore välkommen framför allt i de fall då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
