Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 1 december 1945 - Navigationsmetoder inom militärflyget, av Gustav Norén - Autonavigator för småfartyg, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1318
TEKNISK TIDSKRIFT
graferas, då önskat område avtecknas. Härvid
antecknas flygplanets höjd, mätt med
ekoradio-höjdmätare, och uppgift utefter vilken
hyperbel-kurva i ortsradio-systemet, som flygplanet gått.
Vid själva anfallet var vanligen ett eller ett par
flygplan utrustade med H2S, "pathfinder-plan".
Dessa flygplan uppsöka målområdet med tillhjälp
av ortsradio, H2S och ekoradio-höjdmätare,
varvid den nu på katodstrålröret erhållna bilden
jämföres med den vid tidigare utförd spaning
tagna bilden. När bilden, hyperbelkurvornas
värden samt flyghöjden stämma överens med förut
gjort spaningsresultat, befinner sig flygplanet över
målområdet. Flygplanet utkastar lysbomber, som
utgöra målmarkering för de efterföljande
bombplanen. H2S-anläggningen har även visat sig vara
av stort värde för markering av kuststräckor samt
navigering i höglänt terräng, då den utgjort ett
mycket gott kollisionsvarningsinstrument.
Den flygande personalen består av omsorgsfullt
utvalda och skickliga män, som man fordrar
mycket av. De i sin tur ha rätt att fordra mycket av
de hjälpmedel, som ställas till deras förfogande.
Dessa måste vara sådana, att personalen har fullt
förtroende för materielen. Teleteknikernas
uppgift är alltså att tillse, att flygaren får
ändamålsenliga och driftsäkra utrustningar i sin hand,
som han helt kan lita på, varigenom ökad
flygsäkerhet erhålles.
Autonavigator för småfartyg. I samband med
offentliggörandet av detaljerna om ekoradion har Brittiska
Amiralitetet även givit upplysningar om en autonavigator, som
bl.a. användes under invasionen för att möjligöra för
småbåtar att i dålig sikt landa på den franska kusten inom
50 m från det planenliga stället.
Apparaten, som är tillverkad av den kända
grammofonfirman Decca, mäter tidsskillnaden mellan impulser från
två radiosändare och en tredje, vilka på långvåg sända
ut signaler av konstant styrka. Orten för tidsskillnaderna
blir en skara hyperbler, se fig. 1. Avläsningarna ske på två
"decometrar", en med röd skala och en med grön skala,
som visa hundratal, tiotal och enheter genom skalfönster
och decimaler genom en visare. I fig. 1 visar den röda
skalan 156,45 och den gröna 473,66; skärningspunkten
mellan linjerna med dessa värden på kartan visar en
position (i detta fall ett flygplans) några kilometer
nordväst om Paris.
Hela apparaten, fig. 2, väger endast 12 kg, och utom de
två skalorna finnas endast en strömbrytare och en
nollställningsanordning. Strömförbrukningen är 80 W vid 24 V,
och apparaten finns även i batteriutförande.
Genom vissa nya kopplingar och konstruktioner lära
decometerangivelserna vara helt okänsliga för störningar
och främmande signaler, och navigatörn säges arbeta
tillfredsställande under mottagningsförhållanden som äro så
dåliga, att signalerna inte kunna höras på vanliga
mottagare. Navigatörn arbetar lika bra på långa avstånd som
på endast någon kilometer från sändarestationerna och
lika bra vid marken, över vatten eller på stor höjd i luften.
Den maximala räckvidden är för närvarande omkring
2 500 km och den optimala 500 km, varvid noggrannheten
i positionsbestämningen är omkring 100 m. Ett nät av
stationer över den europeiska kontinenten med omkring
1 000 km intervaller skulle alltså kunna ge positionen med
en noggrannhet som är jämförlig med det allra bästa
Fig. 2. Hyperbelnätet, tryckt i röd resp. grön färg (endast
var tionde linje visad hår), lägges över en vanlig
översiktskarta; infällda i högra hörnet exempel på
decometer-avläsningar.
som kan fås med nu kända medel. För atlanttrafik skulle
stationer på Europa- och Amerika-sidan vara tillräckligt
med hänsyn till den maximala räckvidden. Man kan räkna
med att Decca-navigatorn på detta sätt kunde göra de
nuvarande, komplicerade
positionsbestämningsanordningarna helt föråldrade.
Stora förhoppningar synas fästa på navigatörns
användning särskilt för mindre fartyg och flygplan. Vi anta, att
ägaren till ett privatflygplan skall ge sig ut på en tur på
250 km. Före starten tar han fram vederbörande
fältlinje-karta och antecknar på ett kort decometeravläsningarna
vid målet och vid t.ex. sex mellanliggande punkter. Han
behöver sedan bara flyga på rätt kurs med ledning av
decometeravläsningarna, till dess dessa överensstämma
med ankomstflygplatsens siffror, då han endast har att
gå ner för landning. Skulle kursen råka överensstämma
med en av fältlinjerna, kan han flyga längs denna på
samma sätt som vid radiopejling, genom att hålla
konstant avläsning på motsvarande decometer (Flight;
Ship-build. Shipp. Rec. 13 sept. 1945). sah
Fig. 1.
Autonavigator
med batteri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
