Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 49. 8 december 1945 - Den svenska skoindustrins utveckling och organisation, av Torsten Åqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 december 1945
1333
Den svenska skoindustrins utveckling
och organisation
o #
Direktör Torsten Aqvist, Örebro
DK 685.31(485)
Den fabriksmässiga tillverkningen av skor är en
förhållandevis ung industri. Först 1873 anlades
den första skofabriken i vårt land av A F
Carlsson i Vänersborg. Denna fabrik var länge landets
enda större företag i branschen och ända till
senaste åren landets största skofabrik.
I Örebrotrakten hade dock under
1870-1880-talen skomakeriet utvecklat sig till arbete i stora
verkstäder (partiskomakeri), som sysselsatte upp
till tiotalet arbetare. Så småningom hade en rätt
betydande organisation med förlagsverksamhet
för dessa verkstäder och grosshandel med de från
verkstäderna inköpta skorna utvecklat sig. Det är
förekomsten av denna organisation för
kreditgiv-ning och handel, som säkert varit den främsta
anledningen till den starka utvecklingen av
sko-fabrikerna i Örebro och Kumla. Först sedan
skofabriker startats i Stockholm, Göteborg och Skåne
och visat förutsättningar att ta upp kampen med
hantverket tillkom den första fabriken i Närke,
nämligen Örebro Skofabrik år 1894.
Under 1890-talet startade sedan ett flertal
fabriker i Örebro. Kumlafabrikerna tillkommo först
omkring sekelskiftet. Örebro och Kumla började
nu utveckla sig till skoindustricentra. Man har
sagt att det är den hantverksmässiga
tillverkningen i dessa trakter, som övergått till skoindustri,
men tränger man närmare in i orsakerna till
skoindustrins lokalisering till dessa trakter finner
man att det är den organisation för partihandeln
med hantverksmässigt tillverkade skor, som fanns
i Örebro vid 1890-talets början, som blivit
anledningen till att här så många fabriker startades.
Fabrikerna konkurrerade med hantverket och
trängde detsamma tillbaka, och det finns myckel
få exempel på att en hantverksmässig tillverkning
förändrades till en skofabrikation.
År 1890 uppgick den fabriksmässiga
skotillverkningen till ett värde av 1 Mkr., år 1900 till
10 Mkr. och år 1913 till 42 Mkr. De i statistiken
redovisade fabrikernas antal var då 85 och
arbetarantalet ca 7 500. Sedermera utbyggdes
tillverkningskapaciteten av vissa fabriker rätt
mycket, varjämte en mängd små och medelstora
Föredrag på Svenska Teknologföreningens höstmöte den 29
september 1945.
fabriker tillkom, så att under 1930-talet antalet
fabriker i statistiken uppgick till ca 230 med ett
arbetarantal av 11 000—12 000. Skofabrikationen
i Örebro län nådde 1907 siffran 17 % och 1912
29 % av landets skotillverkning. Under
1930-talet började koncentrationen till Örebro och
Örebro län att stagnera, och tillverkningen i
Örebro län är nu drygt 50 % och i Örebro stad
ca 33 % av landets totala tillverkning. Dessa
siffror, som i viss mån avrundats, kunna gälla såväl
om man ser på antalet fabriker som
arbetarantalet eller tillverkningsvärdet.
Under mellankrigsperioden framträdde en
tendens till uppkomst av nya skoindustrier på
arbetslöshetsorter och andra platser, där billig
arbetskraft fanns tillgänglig och där tillverkning
kunde ordnas under enkla förhållanden. De
befintliga fabrikerna på dyrare orter hade på grund
av kollektivavtalsbestämmelserna svårt att
anpassa sig, då det gällde att exempelvis under en
depressionsperiod övergå från bättre till enklare
skodon och kunde ej alltid på tillfredsställande
sätt uppta konkurrensen med dessa nya företag.
För att rätt kunna förstå och diskutera
skobranschens ekonomiska problem bör man hålla i
minnet ett par synpunkter, som nog i stort sett
ej ägnats tillräcklig uppmärksamhet av industrins
kritiker. Rent tekniskt bör skoindustrin betraktas
såsom — jag skulle vilja säga — ett mekaniserat
hantverk. De olika skomaskinerna efterbilda ju
de operationer, som handskomakaren på sin tid
gjorde med kniv, syl, tång och hammare.
Maskinerna måste därför betjänas på ett personligt sätt
av yrkeskunniga arbetare. Gränsen mellan
fabrikation och hantverk är svävande. En större fabrik
skaffar sig flera maskiner och delar sålunda upp
arbetet i flera operationer. För att arbetskraften
skall kunna väl tillvaratas vid en massa
operationer, som följa på varandra, måste en arbetare
ofta betjäna flera maskiner. Då arbetsmomenten
ta olika lång tid kan arbetet ej utan svårighet
ordnas med löpande band för de halvfärdiga
skorna. Ett visst lager av skor mellan maskinerna
kräves för att arbetskraften skall väl utnyttjas
För det andra råda vissa för skobranschen ka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
