Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 49. 8 december 1945 - Insänt: Skoindustrins sysselsättningsproblem, av John Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 december 1945
1337
Jan. Febr. Mars Aoril Maj Juni Juli Aug. Sept. Okt. Nov. Dec.
Fig. 3. Orderstock (upptill), orderingång och produktion
(nedtill) efter de nya orderupptagningsbestämmelsernas
genomförande.
eftersom en del av de ingångna orderna var genastorder.
Orderstockskurvan i fig. 2 avser den för driftplaneringen
disponibla orderstocken. Med ett intervall av 21/2 månader
mellan orderingång och leverans minus en månads
genomloppstid i fabriken får man en orderstock i genomsnitt
motsvarande en och en halv månads normaltillverkning.
Av orderstockens variationer under året framgår att
orderstocken i allmänhet ligger på en allt för låg nivå för att
medge en effektiv driftplanering. Skobranschens
försälj-ningssikt var för kort. Detta medförde, utom svårigheten
att effektivt planera driften, att tillverkning i långa serier
omöjliggjordes, leveranstiderna kunde endast någorlunda
hållas genom forcering av arbetet under säsongerna och
råvaruförsörjningen kunde inte ordnas rationellt. Det
ligger i sakens natur att sådana fabriker som framställa
stapelvaror ha haft lättare att lösa sina planeringsproblem.
Hösten 1944 tillsatte Svenska Skofabrikantföreningen en
planeringskommitté för skoindustrins rationalisering.
Kommittén har i första hand tagit sikte på försäljningsarbetet
från fabrikant till detaljist, särskilt med tanke på
nödvändigheten att skapa längre försäljningssikt och därmed
ökade möjligheter att förbättra driftplaneringen. På
förslag av kommittén ha vissa bestämmelser för
orderupptagning antagits, vilka trädde i kraft den 1 september 1945
De innebära i korhet följande: order få endast upptas
under två försäljningsterminer, 15 februari—31 maj
(höstorder) och 1 september—30 november (vårorder). Det är
givet att nödvändigheten att lämna sina order tidigare kan
medfö:a vissa nackdelar för detaljhandeln i en så
utpräglad modebransch som skobranschen. För att minska
dessa olägenheter har ett organ inrättats,
Skobranschrådet, vilket består av representanter för industri och
detaljhandel. Rådets uppgift är att utarbeta riktlinjer för
den kommande säsongens modeutveckling och håll de
berörda parterna och allmänheten informerade därom.
Hur man väntar sig, att de nya bestämmelserna för
upptagning av order skola komma att verka, framgår av fig. 3.
Kurvan över ingångna order är konstruerad efter de
fastställda försäljningsterminerna. Lager- och
kompletteringsorder få insändas till fabrikerna när som helst under året,
vilket medför en viss orderingång även under de
besöks-fria månaderna. En jämförelse med orderingången enligt
fig. 2 visar förskjutningen mot tidigare order.
Tidsintervallen mellan orderingång och leverans bli här fem till
sex månader i stället för tre månader 1938. I fig. 3 visas
den kurva för produktion vid jämn sysselsättning, som
man hoppas uppnå genom rationaliseringsarbetet.
Orderstockskurvan enligt fig. 3 har konstruerats på samma sätt
som motsvarande kurva i fig. 2. Man ser här att materialet
för en effektiv produktionsplanering har avsevärt
utvidgats, varigenom längre produktionsserier möjliggöras.
Dessutom kan jämn sysselsättning uppnås, eftersom
order-stocksmaxima inträffa så tidigt att de täcka de i
sysselsättningsavseende kritiska månaderna juni—juli och
januari. r
Insänt
Skoindustrins sysselsättningsproblem
Det är rigorösa åtgärder, som Svenska
Skofabrikantföreningens planeringskommitté föreslår, då man genom att
tidsbegränsa orderupptagningen hos detaljisterna vill öka
ordertillgången och utjämna arbetstillgången. Man frågar
sig om detaljisterna ha möjlighet att klara av en sådan
omläggning — det ställs ju omedelbart stora anspråk på
ökade lagerutrymmen. Även förändringarna i detaljisternas
lagerränta och i lagerkrediten bör nog ingående
behandlas, innan det nya läget kan bedömas.
Mest påfallande är emellertid, att man vid utformandet
av den nya organisationen tycks ha glömt bort den
viktigaste faktorn i hela processen — konsumenten. Det är
ju i alla fall hans inköp, som är den drivande kraften för
såväl detaljister som fabrikanter. Om man för att nå en
sundare tillverkning vill utjämna efterfrågan på
fabrikernas skor, så förefaller det mindre lämpligt att lägga
detaljisternas lager som buffert. Det naturliga vore väl att
utjämna konsumenternas efterfrågan på skor att utsträckas
över längre säsongperioder. En sådan omläggning av
konsumenternas efterfrågan låter sig väl tänkas — med
tillhjälp av reklam. Reklamen är det instrument, som rätt
använt kan ge lösningen av sådana problem, som det här
är fråga om — att genom en utjämning av marknadens
efterfrågan skapa förutsättning för en rationaliserad och
därmed billigare tillverkning.
Därmed är man också inne på en väg att lösa ett annat
av skoindustrins problem — det alltför stora antalet
modeller. Så gott som alltid då man hör dessa problem
ventileras av skomän framföres argumentet: "En
rationalisering genom att minska antalet modeller är utesluten,
därför att vi har så och så många hundra modeller, som alla
köpes i större eller mindre omfattning." Ja, sådant är
otvivelaktigt tillståndet med en lätt överdrift, men det är
ju det man vill ha bort. — Rätta vägen är här åter att gå
till orsaken — konsumenten. Genom en för branschen
gemensam reklam, skött av goda yrkesmän, borde man utan
alltför stora kostnader kunna inrikta allmänhetens intresse
och köplust på ett mycket litet antal modeller i vad det
gäller färg och läst — så markerat att övriga modeller skulle
kunna inskränkas till ett fåtal, ej modebetonade modeller
med specialläst, som får stå kvar år från år i kollektionen.
Kontentan av det ovan sagda är att man vid en föi ändring
av varutillförseln till marknaden ej får glömma bort dess
primus motor, konsumenten, och att medlet att påve: ka
honom heter reklam, dvs. väl planlagd reklam.
John Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
