Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 15 december 1945 - Värmetekniska studier i Schweiz, av Lage Malm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 december 1945
1369
ningsanläggning 1, där inkrusterande salter och
föroreningar avlägsnas. Härifrån pumpas en
kristallklar lösning över en utjämningstank 3,
genom ett antal förvärmare 4 till
indunstnings-apparaterna 5, vilka äro parallellkopplade. I
indunstarna förångas vattnet, varvid koksaltet
utfaller i form av fina kubiska kristaller i
motsats till förutnämnda saltpannor, vid vilka grova
saltkristaller erhöllos. Avkokningen av vattnet
genomföres så att god värmegenomgång och
tillfredsställande kristallkorn erhållas, samtidigt
som störande saltinkrustationer undvikas. Detta
anser man sig ha löst genom att utrusta
indunstarna med effektiva cirkulationspumpar av
propellertyp, vilka enligt uppgift skola vara utförda
enligt alla hydraulikens regler. Dessa pumpar
arbeta under mycket extrema förhållanden, i det
den lösning, som pumpas, är mättad med salt i
kristallform och dessutom befinner sig vid
kokpunkten. Kavitationsfenomen ha här visat sig
mycket svåra att undvika. Erfarenheten har även
visat, att en icke riktigt utformad propeller icke
som i vanliga fall förstöres genom kavitation
utan snabbt förvandlas till en saltklump. Vid
anläggningen i Ryburg har man lyckats lösa
detta problem med den jämförelsevis låga
effektförbrukningen av 7,5 ikW per indunstare. Den
från indunstarna avgående ångan ledes till ett
tvättorn 1, innan den komprimeras i
turbokompressorn eller värmepumpen 8. Tvättornets
uppgift är att befria ångan från salt. I tvättornet
kommer man utan tryck- och
temperaturförluster av betydelse ned till en salthalt av 5 mg/kg
ånga. Utan tvättorn ansåg man, att man skulle
få såväl korrosion som erosion i värmepumpen
samt axeltätningssvårigheter. Under
kompressionen blir ånga överhettad. Medföljande salthaltiga
droppar indunstas då och bli hårda kristaller,
vilka förstöra skovelmaterial^ genom
smärg-ling.
Värmepumpen 8 lämnar överhettad ånga till
in-dunstningsapparaternas ångrum och deras
ång-kondensat går till förutnämnda förvärmare 4. Det
i indunstarna avskilda saltet tas ut ur apparaterna
genom en slussanordning 6, i vilken de bildade
fina kristallerna långsamt sammangyttras. Så
snart slussen fyllts med salt släppes saltbrygden
ned i ett med en snäcka försett tråg, varifrån den
transporteras till en blandningsbehållare 10 och
en specialcentrifug 12, varefter lagring av
torr-salt sker i magasinet 15.
Till anläggningen höra två mindre
flamrörs-pannor 13 och en elektrisk ångpanna 14 för
igångsättning och balansering av ångbehovet.
Uppställningen av anläggningen visas i fig. 16.
Värmepumpanläggningen, fig. 17, är byggd i
samma standard som en ångturbin. Den har vid
denna anläggning en kapacitet av 9 miljoner
kcal/h, motsvarande en avdunstning av ca 16 000
kg/h. En uppfattning om ekonomin får man om
Fig. 16. Sektion uv värmepumpanläggningen vid Vereinigten
Rheinsalinen, Ryburg.
nian jämför värmepumpanläggningen med en
vanlig trippeleffektanläggning för samma
saltproduktion, nämligen 40 000 t koksalt per år.
Enligt uppgift kunde man i jämförelse med en
sådan anläggning spara ca 6 000 t stenkol per år
Varje kWh inmatad elektrisk energi till
värmepumpen motsvarade en nyttig värmemängd av
5 300 kcal/kWh.
Det vore givetvis av intresse att få en
uppfattning om vad denna värmepumpdrift drar i
anläggningskostnader. Med stöd av offerter för några
under de senaste månaderna här i landet
aktuella fall torde man med reservation för alltför
onormala tillämpningsområden kunna ånge 25—
40 ikr/kg avdunstad ånga, den lägre siffran gäller
vid större anläggningar för avdunstade
ång-mängder över 150 00 kg/h och den högre siffran
för mindre anläggningar med avdunstade
ång-mängder i storleksordningen 4 000 kg/h. Jämför
man dessa anläggningskostnader med kostnaden
för motsvarande ångpanneanläggningar kommer
man till att detta slag av värmepumpdrift i vissa
fall kan vara en mycket fin affär, även under
"normala" förhållanden. Speciellt i sådana fall,
där man kan hålla kompressorn i gång kontinu-
Fig .17. Turbovärmepump för anläggningen vid Vereinigten
Rheinsalinen, Ryburg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
