Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 51. 22 december 1945 - Bergverkstäder. Diskussion, av G Ljunggren, H Ronge, T Teorell, K Magnell, E Pelow, Ragnar Liljeblad, Ida Fischer, S Forssman, S Lundquist, F Hansen, J Welin-Berger - Bergverkstäder. Skriftliga diskussionsinlägg, av Olof Styrén, Hjalmar Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1406
TEKNISK TIDSKRIFT
vi att man för närvarande icke hav några hållpunkter för
att bergverkstäderna skulle vara mera hälsofarliga än
andra arbetslokaler. I detta fall hade vi tillfälle att ta del
av den brett upplagda forskning, som lades upp från
Försvarets Forskningsanstalt.
Vi vilja dock yttra oss litet med anledning av de psykiska
synpunkterna. Det lät kanske litet skrämmande, när det
nyss sades, att de individer, som uppvisa tecken till
psykisk ohälsa omedelbart måste avlägsnas från bergsrummen.
Vi ansågo nämligen, att en panik eller oro blev mycket
lätt att framkalla på en arbetsplats såväl ovan som under
jord. Det finns ju ett visst underlag för en så att säga
psykologisk oro likaväl i bergverkstäderna som ovan jord
vid arbete med t.ex. giftiga ämnen. För att förebygga
uppkomsten av dylik, om jag får kalla det psykisk irritation,
tror jag det är viktigt att man gör ett visst urval, så att
de psykiskt labila icke tas i anspråk för arbete i
bergsrum samt att de, som visa tecken till psykisk ohälsa,
omedelbart avlägsnas därifrån.
Våra synpunkter överensstämma alltså beträffande
belysning och luftkonditionering med vad som kommit fram
från Försvarets Forskningsanstalt. Det enda som kan lösa
frågan slutgiltigt är ett brett upplagt experiment, vilket vi
till vår glädje hörde redan är startat.
Jag tror, att de psykologiska faktorerna skola kunna
förhindras att uppnå sin verkan, om man kan beakta dem
såsom vi föreslagit.
Civilingenjör S Lundquist: En hel del skäl har anförts
för bergverkstäder men såvitt jag kan bedöma, ha inga skäl
anförts mot dem. Man ställer sig emellertid ytterligt
tveksam till det nya förslag till bestämmelser för
bergverkstäder, om man därav kan dra slutsatsen, att tillkomsten
av dessa för försvaret utomordentligt viktiga anordningar
skall bestämmas av en tjänsteman i Yrkesinspektionen.
Ingen torde väl bestrida, att ifrågavarande lokaler äro för
hela rikets försvar av den mest utomordentliga betydelse,
och ingen är väl heller så naiv, att han tror, att man kan
bygga verkstäder både ovan jord och i berg. Om man
sålunda motarbetar byggandet i berg, kommer man, såvitt
jag förstår, därhän, att man naturligtvis icke får den
styrka på försvaret, som kan begäras. När man för en
gångs skull kan prestera en försvarsanordning utan att
denna egentligen medför några nämnvärda merkostnader
— vilket otvivelaktigt är synnerligen ovanligt — så
kommer man väl obestridligen till slutsatsen, att man måste
gå med på bergsrummens anordnande.
Jag dristar mig till att säga, att bestämmelser av den art,
som här föreslagits, skulle komma att utgöra ett allvarligt
hot mot Sveriges försvar.
Major F Hansen: Även jag vill säga, att det är
beklämmande, att det från statliga myndigheters sida skall
förekomma vad man skulle kunna kalla agitation mot en för
riksförsvaret viktig utveckling.
Det är även beklämmande, när fröken Fischer i all
välmening yttrar sådana saker som att inan icke får öppna
fönster därför att luftkonditioneringen går sönder. När
man har luftkonditionering förutsätter detta, att man
spikar ihop fönstren. Då får man bättre luft. Folk tror,
att det är bättre att öppna fönstret. Man kan emellertid
få bättre luft och bättre luftkonditionering i ett bergsrum
än i en lokal med öppna fönster.
Det måste väl ligga mycket nära agitation att säga, att
det uppstår panik på grund av tuberkulosfall. Över huvud
taget uppstår mycket sällan panik på grund av
tuberkulos, och att det skulle bli mer panik i berg än ovan
jord är icke riktigt.
Jag hemställer, att Yrkesinspektionens representanter ta
i beaktande, hur viktigt det är för landets försvar att vi
få ned så mycket som möjligt i bergen. När det kommer
en atombomb, är det lika bra att man avväpnar och dör
i lugn och ro. Men så länge svenska folket vill ha för-
svar, så behöver också svenska folket det försvaret på
industrifronten. Detta uppnås bäst genom att så mycket
som möjligt föres in i berget.
Direktör Liljeblad: Av fröken Fischer ha vi hört att
meningen är att Yrkesinspektionen skall kunna bestämma om
en bergverkstad får uppföras eller ej. Med kännedom om
åsikterna på visst yrkesinspektörshåll förefaller mig detta
verkligen vara att sabotera bergverkstäderna. För övrigt
vill jag gentemot fröken Fischer framhålla, att jag i mitt
inlägg särskilt beaktat de psykologiska synpunkterna. Jag
har emellertid framhållit att det är känslorna hos de i
verkstäderna arbetande vi ha att ta hänsyn till — och
om dem ha vi hört bl.a. genom hr Wallgren. Däremot
behöva vi ej alls bekymra oss om de känslor av olust,
som exempelvis hr Pelow eller fröken Fischer eventuellt
kunna känna vid tanke på att arbeta i ett bergrum.
Uttalandena från dessa håll i kväll tycker jag endast
bestyrka min varning i denna riktning, som så starkt
upprört hr Pelow, och jag kan därför endast ytterligare
understryka den.
Yrkesinspektör J Welin-BergER: Jag vill allvarligt
påpeka, att Yrkesinspektionens män under ett 50-tal år ha
gjort sin plikt, icke genom att sitta på sina kontor utan
genom praktiska undersökningar och genom att försöka
åstadkomma förbättringar av arbetsförhållandena, och
detta är vår uppgift fortfarande.
Skall man verkligen utan återvändo gå in för att bygga
allt vad verkstäder och industrier heter för krig, förfalla
alla skäl, som kunna anföras mot bergverkstäder. Men
skall man hoppas på fred, bör man se till att anpassa
sig efter fredsförhållanden, och det är detta vi ha gått
in för.
Om ljuset vill jag göra följande fråga: Tror någon, att
det ljus, som solen ger, är likadant som det vi få från
lampor? Ger ljuset ingenting, som vi känna att vi
behöva? Har icke känslan av att komma ut i sol och ljus
någon betydelse? Jag förmodar, att de flesta av Er på
våren ha smakat på konstgjorda jordgubbar. De sakna
totalt arom. Vad är det, som åstadkommit skillnaden
mellan dem och naturligt frambragta jordgubbar? Det är
solljuset. Jordgubbarna ha framalstrats ur samma jord och
under samma förhållanden i övrigt men icke i samma
ljus. Jag vågar tro själv, att solljuset innehåller någonting,
som vi små människor icke kunna se. Det ger liv. Ljuset
har ju varit gudomen genom människosläkten —
livgivaren — och det är det, som uppehållit och skapat livet.
Att en och annan organism, exempelvis murgrönan, kan
leva utan dagsljus, talar icke för att alla kunna leva och
befinna sig väl utan tillgång till dagsljus.
Skriftliga diskussionsinlägg
Vid Svenska Teknologföreningens möte den 16 oktober
1945 redogjordes för fyra olika företags bergverkstäder.
Samtliga inledningstalare framhöllo, att en nybyggnad av
verkstäder under berg ekonomiskt föreföll jämförbar med
nybyggnad av verkstäder över jord, vilken uppfattning de
i högst allmänna ordalag motiverade.
Beträffande speciellt ventilationen hävdade den förste
diskussionsinledaren, direktör Liljeblad, Asea, att det med
modern luftkonditionering icke är någon svårighet att
skapa bättre förhållanden i bergverkstäder än i ovan jord
belägna lokaler. I bergverkstäder hade man, sade talaren,
ekonomiskt sett större möjligheter än i verkstäder ovan
jord att hålla sig med förstklassig luftkonditionering.
Några soin helst bevis på de hygieniska fördelar som
skulle vinnas vid förläggning av verkstäder i berg anfördes
emellertid icke, och de synpunkter som framlades gåvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
