Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 51. 22 december 1945 - Steel Structures, av Justus Osterman - Reinforced Concrete Structures, av Justus Osterman - Flood Estimation and Control, av Fyr Dahlstedt - Stålbandstransportörens beräkning, av R S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1408
TEKNISK TIDSKRIFT
Steel Structures, Post-War Building Studies No. 7.
H M Stationery Office, London 1944. 8 s.
En kommitté, tillsatt av Institution of Civil Engineers,
liar för det brittiska arbetsministeriets räkning granskat
normerna för ramkonstruktioner av stål i husbyggnader
och lämnat rekommendationer, vilka skulle under
efterkrigstiden erbjuda den största möjliga materialekonomin
och den snabbaste konstruktionsmetoden, varvid hänsyn
togs till övriga fordringar i modern husbyggnad, såsom
belysning, ventilation och rörledningar. Bland förslagen må
nedanstående nämnas.
Beträffande belastningen på golv rekommenderas en
varning i bestämmelserna om att lasten av innerväggar.
98 kp/m2, icke alltid är adekvat, ävensom att denna last
bör behandlas som rörlig.
Vid beräkning av spänningar i balkar och pelare
föreslås, att beräkningarna utföras noggrannare och enligt
Final Beport of the Steel Structures Besearch Committee,
1936, varvid konstruktionen snarare skulle bedömas efter
lastförmågan än efter påkänningarna.
För tillåtna påkänningarna rekommenderas, att i intet
fall exceptionella påkänningarna för mjukt stål överstiga
1 680 kp/cm2 resp. för högvärdigt stål 2 520 kp/cm2. För
armerad betong föreslås, att inga krigsorsakade ökningar
skola användas och alt påkänningarna i intet fall skola
överstiga 1 750 kp/cm2 eller halva garanterade sträckgränsen.
Om inbäddningen av ståldelar antecknas, att, när täckande
betongen är upphettad till 400cC, reduktionen i dess
sammanhållande hållfasthet blir betydlig och att betongen
når denna temperatur på 5 cm djup efter 2 h brandprov
enligt B.S. 476-1932 och 15 cm djup efter 4 h prov. Med
anledning härav synas ökade tillåtna påkänningar i
inbäddade delar icke lämpliga men rekommenderas vidare
provningar.
Angående standardisering av konstruktioner framhålles
ekonomin hos bredflänsiga balkar. Användningen av svets-’
ning uppmuntras i alla lämpliga fall. Vidare påpekas
exempel på olämplig utformning av stålkonstruktionerna,
däribland att hakar i förankringsbultar icke äro erforderliga
samt att smidesarbeten skola undvikas. Justus Österman
Reinforced Concrete Structures, Post-War Building
Studies No. 8. II M Stationery Office, London 1944. 12 s.
En kommitté, tillsatt av Institution of Structural
Engineers, har för det brittiska arbetsministeriets räkning
granskat normerna för armerade betongkonstruktioner i
husbyggnader och lämnat rekommendationer, vilka skulle
under efterkrigstiden erbjuda den största möjliga
materialekonomin och snabbaste konstruktionsmetoden, varvid
hänsyn togs till övriga fordringar i modern husbyggnad,
såsom belysning, ventilation och rörledningar. Bland
förslagen må nedanstående nämnas.
Kommittén föreslår, att nya normer för armerad betong
skola utarbetas, administrerade på nationell basis, vilka
skulle omarbetas vart tredje år.
Beträffande belastningen på golv rekommenderas, att i
arbetslokaler nyttig last antas till 195 kp/m2 på plattor
och till 145 kp/m2 på balkar samt att tak med en lutning
icke överstigande 20° beräknas för en överlast av
145 kp/m2 på plattor och 120 kp/m2 för balkar.
Kommittén anser, att de tidigare tillåtna böjtryckpå
känningarna i betong (B.I.N.C. Code of Practice) kunna
höjas 10 %, varvid övriga tilåtna påkänningar kunna
bibehållas. Höjning av stålpåkänningarna begränsas
av-främst två faktorer, nämligen sträckgränsen hos
stålmaterialet samt sprickbildningen, vilken inverkar på
beständigheten och användbarheten av konstruktionen. Det är
härvid en kännbar brist hos det engelska mjuka stålet,
att sträckgränsen icke normerats. Innan så skett, bör
påkänningen icke överstiga 1 250 kp/cm2. För högvärdigt stål
anses påkänningen icke under några omständigheter böra
överstiga halva garanterade och provade sträckgränsen
och högst 1 750 kp/cm2 för balkar och 1 900 kp/cm2 för
plattor, det senare dock med undantag för förspänd
armering. När vinden även medräknas kunna spänningarna
få öka med 33V3 % för armering och 20 % för betongen.
Under den förutsättningen att för konstruktion och
utförande användas välkvalificerade personer, anses
betong-påkänningarna kunna ökas med 10 %. Härvid böra
betongarbetare och armerare vara yrkesmän.
Vidare föreslås, att krokar på armering skola användas
endast där så erfordras samt att rörledningar m.m. anges
på arbetsritningarna. Kommittén har kommit till den
slutsatsen, att standardisering av betongkonstruktioner i
allmänhet icke är önskvärd, men att inom en byggnad olika
konstruktioner böra undvikas.
Vibrering av betong bör uppmuntras vid lågt
vatten-cementtal med hänsyn till ökad hållfasthet samt minskad
kostnad.
Kommittén anser, att svetsning med gas eller elektricitet
nu nått ett sådant stadium, att den bör tillåtas. Vid
svetsning för att fixera armeringen behöver icke hänsyn tas
till spänningarna. Skarvning rekommenderas tills vidare
endast för mjukt stål.
Beträffande lätta stålkonstruktioner, vilka ingjutas i
betong och endast bära belastning under arbetet, anser
kommittén att dessa tillsammans med betongen därefter kunna
betraktas som samverkande. Justus Österman
Flood Estiination and Control, av B D Bichards.
Chapman and Hall, London 1944. 16 sh.
Ämnet vattendragens avrinning har behandlats
matematiskt av flera ingenjörer i Amerika, och i amerikanska
tidskrifter ha publicerats artiklar med invecklade teorier.
Engelska ingenjörer ha vanligtvis nöjt sig med enklare
metoder. I de formler, som dessa använt, ha viktiga
faktorer lämnats obeaktade, så att en stor felmarginal
måste tillåtas vid tilämpningen.
Den noggrannhetsgrad, som kan ernås med formler för
beräkning av ett vattendrags avrinning, kan alltid
diskuteras, men det finns tillfällen, då sådana formler ändå
måste användas. Förf:s analys av de olika omständigheter,
som inverka på avrinningen, är intressant och värdefull,
även om den inte leder till ett reservationslöst godtagande
av de resultat, som han kommer till.
För matematisk behandling är det nödvändigt att börja
med hypotetiska tillstånd, på vilka de matematiska be
räkningarna kunna tillämpas. De formler, som erhållas på
detta sätt, modifieras successivt för att täcka de olika
avvikelserna från de från början antagna tillstånden. Detta
är den linje som författaren följt.
Kapitlet om hydrografi, vars vikt med rätta betonas, är
värdefullare. Följderna av variationen i intensitet och
fördelning av ett regnväder analyseras fullständigt. Vid
denna analys har det ofta förbisedda faktum betonats, att
den maximala avrinningen under vissa omständigheter kan
bli större, om regnets intensitet varierar under den avsedda
mätperioden än om intensiteten är konstant.
Kapitel X innehåller en värdefull sammanfattning
av-bokens tidigare delar, och kapitel XI innehåller några
intressanta iakttagelser om metoder för reglering av
vattendrag samt korta beskrivningar av anläggningar för
magasinering och reglering av avrinningen. Ett kort kapitel om
vattendragens markerosion och ett kapitel med exempel
på beräkning av vattendrag avsluta boken. Fyr Dahlstedt
Stålbandstransportörens beräkning, plana band, avd. II,
utgiven av Sandvikens Jernverks AB, Stockholm 1944. 55 s.,
22 fig.
Häftet utgör särtryck ur "Handledning i en
stålbands-transportörs konstruktion, beräkning, montering och
inkörning samt skötsel och underhåll" och är en omarbetad
upplaga beträffande böjningspåkänningar i
ståltransport-banden. övriga kapitel äro oförändrade, varför den
tidigare upplagan fortfarande kan användas för allmänna
beräkningar. R S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
