Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 51. 22 december 1945 - Beräkning och anordning av plana pålgrupper, av Sven Olof Asplund - Nomogram för beräkning av hydrauliska radien i kanaler med trapetssektion, av K Aaver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1414
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 7. Pålanordning.
vridkrafter, som beräknas av sista termen i (7),
ofta blir ganska stora, försöker man att förlägga
pålcentrum till dessa resultanters skärningspunkt.
Vridkrafterna blir då noll. Lyckas ej detta,
försöker man att förlägga pålcentrum nära
ifrågavarande resultanters resultant. Vridkrafterna för
de bägge kraftsystemen blir då lika stora och
motriktade. När man på detta sätt med konstgrepp
fixerat pålcentrum så, att pålkrafterna blir små
för två extrema lägen av angripande kraftsystems
resultant, måste man uppenbarligen kontrollera,
att pålkrafterna ej blir större för någon
mellanliggande resultant.
Vridkrafterna ökar, om den kvastformiga bild,
som pålaxlarna och deras förlängningar uppvisar
(fig. 7), ges en smal "hals" h. Pålcentrum ligger
ju i denna hals. För att vridkrafterna skall bli
så små som möjligt, bör i stället i "halsen"
pålarna läggas så långt ifrån pålcentrum som
möjligt, eller, exaktare uttryckt, så att minimet av
blir så stort som möjligt.
Vill man vidare, som ofta föreskrives, undgå
dragkrafter i pålarna, måste pålgruppen
innehålla ett tillräckligt antal snedpålar med flackare
lutning åt vardera hållet än nyssnämnda två
resultanters. Kan detta villkor inte tillfredsställas
genom ändrad pålanordning, måste man försöka
förändra de angripande kraftkombinationerna,
t.ex. genom att öka landfästets vikt.
Till alla dessa hänsyn kommer praktiska krav
på att pålarna skall placeras på vederbörliga
minimiavstånd, att snedpålar ej får kollidera
under jord med pålar slagna i annan lutning, att
pålgruppen skall vara enkel etc.
I stort sett kommer tydligen en ekonomisk
pål-gruppering att uppvisa huvudsakligen snedpålar
i bägge riktningar, slagna i största pålbara
lutning och så att [21p~)min är så stor som möjligt.
Vill man med större säkerhet närma sig mest
ekonomisk pålgrundläggning, torde det vara
lämpligt att enligt ovan genomkonstruera några
olika utkast, som något så när uppfyller nu givna
allmänna principer. Kostnadsuppskattningar av
de olika konstruktionerna ger då anvisning om
i vilken riktning man bör pröva sig fram eller
om man kan anse sig vara tillräckligt nära målet.
Litteratur
1. Gullander, P: Bidrag till teorien för grundpålningar, Tekn. T.
1902 s. V 51.
2. Fellenius, W: Om beräkning av kajbyggnader o.d., Tekn. T.
1910 s. V 29.
3. Ekwall, R: Beräkning av grundpålningar, Tekn. T. 1911 s. V 79.
4. Hültin, T: Om beräkning av grundpålningar, Industritg Norden
1911 s. 370.
5. Gullander, P: Grafostatisk metod för beräkning av
grundpålningar, Tekn. T. 1911 s. V 55.
6. Gullander, P: Till teorien för grundpålningar, Tekn. T. 1912
s. V 40.
7. Gullander, P: Teori för grundpålningar, Stockholm 1914.
8. Westergaard, H M: The resistance of a group of piles,
J. Western Soc. Eng. dec. 1917.
9. Ostenfeld, A: Beregning av Pæleværker, Dansk Tekn. T.
1921 h. 1.
10. Nøkkentved, Chr.: Beregning av Pæleværker, Köpenhamn 1924.
Nomogram för beräkning
av hydrauliska radien
i kanaler med trapetssektion
DK 518.3 : 627.841
Den hydrauliska radien för en tvärsektion i form av en
liksidig trapets är given genom formeln
bh + mh2
R =
b + 2 h Vi + m-
(1)
där R i = den hydrauliska radien,
b i= bottenbredden,
h i= vattendjupet,
m i= ctg <p om <p är sidornas lutningsvinkel.
Nomogrammet för denna formel, utvisande sambandet
mellan fyra variabler, tillhör typen med två parallella
avläsningsrader. För att konstruera detta nomogram
överföra vi ekv. (1) i följande konstruktionsform, analog med
utgångsekvationen för denna nomogramtyp, nämligen
b — (—2 Wi + m2) _ 0 — (— Kh)
b — (— mh)
KR — 0
(2)
där K är en införd sifferfaktor.
Denna konstruktionsform gör det möjligt att omedelbart
ånge de ekvationer till detta nomograms fyra skalor, som
äro nödvändiga för konstruktionen.
I ett rätvinkligt koordinatsystem får man ur vänstra ledet
av ekv. (2) följande ekvationer till skalorna 1, 2 (utan
längdangivelser)
y11= — 2 WT+m2
xt i= — mh
x,c= b
y2<= b
(3)
(4)
och ur högra ledet av samma ekvation till skalorna 3, 4
x3 — 0
x4<= KR
J/a = — Kh
y< = 0
(5)
(6)
Av de båda avläsningsraderna är den ena tilldelad
skal-paret 1 och 2, den andra skalparet 3 och 4.
Samtliga skalor ha, som framgår av ekv. (3)—(6), en
gemensam utgångspunkt i origo. Skala 1 ligger i tredje
kvadranten (m > 0) och är, då dess ekvation innehåller
tvenne variabler m och h, en nätskala. Skala 2 med
variabeln b ligger på den linje, som halverar första kvadranten.
Skalorna 3 och 4 med variablerna h resp. R sammanfalla
den förra med negativa ordinataxeln, den senare med
positiva abskissaxeln. m-värden motsvara på nätskalan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
