Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 29 december 1945 - Atomteori och atombomber, av Henry Kjellson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 december 1945
1421
Fig. 5. Uranseriens naturliga sönderfall.
5 • 108 cal. Det är alltså ofattliga energimängder
som kunna frigöras, om atomens inre kan
angripas och spjälkas sönder.
Atomspjälkning
Söndersprängning av en atom kan endast ske
genom beskjutning av kärnan; lämpliga
projektiler har man funnit i kärnelementen, t.ex.
antingen en laddad partikel, dvs. en proton, eller
en oladdad partikel, dvs. neutron, eller också kan
man använda en oc-partikel, vilken är detsamma
som heliums kärna.
Den bästa ammunitionen utgöres av de
oladdade neutronerna, ty de tränga lättast in i
kärnorna, då de ej möta någon repellerande elektrisk
kraft. Elektronerna däremot äro icke effektiva
som projektiler på grund av deras ringa massa,
Vi85o av neutronernas.
Om en proton, en neutronprojektil eller en
alfapartikel träffar t.ex. en uranatom, så fordras för
kärnträff att den lingonstora projektilen inom en
yta med 1 000 m radie träffar en kärna av en
sparkbolls storlek. Sannolikheten härför är ej så
stor, så att av en miljard atomträffar är därför
blott en en kärnträff. Å andra sidan har
vetenskapen förnämliga kulsprutor till sitt förfogande.
En med ett halvt mikrogram radium C aktiverad
skiva utslungar 370 000 000 oc -partiklar per
sekund.
Det har numera lyckats forskarna att spränga
de flesta ämnens kärnor och därigenom
syntetiskt få fram andra förut kända grundämnen,
dock hittills i endast ringa skala. Vid
laboratoriemässigt utförd atomspjälkning spränges
antingen en proton, en neutron eller en
a-partikel bort ur atomkärnan. Vid det naturliga
sönderfallet åter, det radioaktiva sönderfallet, stötes
en heliumkärna ut ur kärnan, dvs. en grupp av
två protoner och två neutroner. Vid det
radioaktiva sönderfallet minskas kärnmassan med fyra
enheter; atomvikten blir alltså fyra enheter
mindre för det kvarvarande ämnet, och då två
positiva laddningar gå bort ur kärnan, gå även två
elektroner bort ur skalet, så att det nya ämnet får
ett två enheter mindre atomnummer; till sina
kemiska egenskaper blir det likt det ämne, som
har detta atomnummer.
Spränga vi bort en proton ur kärnan blir det
kvarvarande ämnets atomvikt en enhet mindre,
och även dess atomnummer en enhet mindre, då
blott en laddning bortgår ur kärnan. Det händer
även, att man ur kärnan kan få bort en elektron.
Denna tänkes då tagen från en neutron, som
därvid övergår till att bli en en proton. Den
utslungade elektronen kallas ß-partikel. Då i kärnan
härvid bildas en proton, kan en ny elektron bindas i
skalet. Det nya ämnets massa eller atomvikt
ändras icke härigenom, men atomnumret stiger
med en enhet. Om vi t.ex. ur ämnet bly med
atomnumret 82 kunde spränga bort tre vätekärnor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
