Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 12 januari 1946 - Svensk gipstillverkning — något mer än en beredskapsindustri? av Tore Bonell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
\ TEKNISK TIDSKRIFT
undan. Dihydratet utfaller i form av nålar, vilka
bilda ett sammanhängande nät- eller flätverk,
varigenom en tät, sammanhängande massa
erhålles. Bindningstiden är i hög grad beroende av
förekomsten av kristallkärnor, dvs. av
dihydrat-kristaller. En tillsats av små mängder dihydrat
till gips förkortar sålunda bindningstiden (Chasse
vent11, Weiser och Moreland13).
Utröring med varmt vatten (60—100°)
fördröjer bindningen med flera timmar och
möjliggör gjutning av stora gipsföremål resp.
användande av mycket snabbindande gips för dylika
ändamål (Chassevent13).
Ju finkornigare gipsen är desto fortare binder
den men kräver även mera vatten för att
normalkonsistens eller gjutbarhet skall erhållas
(Gersch-man14, Emley och Welch15). Ju mindre vatten
desto större hållfasthet och täthet (Johnson16).
Bindningstiden kan påverkas genom tillsats av
olika ämnen. Alkalisalter, t.ex. sulfat, klorid,
nitrat, påskynda i allmänhet. Högre
koncentrationer verka dock fördröjande. Fördröjande
ämnen äro framför allt organiska ämnen såsom
gelatin, kasein, alkohol, socker. Andra fördröjare
äro borax och vattenglas. Verkan av dessa
ämnen är icke klarlagd men antas vid salter bero
på komplexbildning eller vid organiska ämnen
på kolloidala fenomen (Yamane17,18, Gibson och
Johnson10’20, Budnikow21, Neville22 m.fl.).
Egendomlig är verkan av flera ämnen i kombination.
Effekten blir därvid ibland större än den rent
additiva (Imperial Chemical Industries23, Sodeau
och Gibson24). De påskyndande ämnena minska
i regel hållfasthet och hårdhet medan fördröjande
ämnen öka dessa egenskaper.
För bedömande av den tekniska användbarheten
tjänar i första hand kornstorleken, volymvikten,
proportionerna gips : vatten för erhållande av viss
önskad konsistens, gjutningstiden, bindetiden
samt hållfasthetsegenskaperna hos provkroppar.
Bestämningen av proportionerna vatten : gips
för gjutbara blandningar företas genom att
bestämma den mängd gips som kan strös i en
bägare med 100 ml vatten intill det att
vattenspegeln försvinner och ytan är torr några
sekunder. Av stuckgips kan i allmänhet 125—190 g
upptas av vattnet. Bestämningen kan även
företas med Vicat-apparat, fig. 1, genom provning
av olika blandningar. När apparatens nål tränger
ned till samma djup som i en normalblandning
föreligger samma gjutbarhetsgrad.
Gjutningstiden räknas från blandningens början
tills att ränder åstadkomna med en ren kniv eller
Vicat-apparatens nål på provets yta icke längre
flyta ihop. Bindetiden fastställes genom
undersökning av när en på en glasplatta gjuten
gipskaka lossnar vid brytning eller noggrannare med
Vicat-apparat (Berl-Lunge25, schweziska
normer26, McDowell27, Manshurnet28).
Bindningsförloppet kan följas på andra vägar,
t.ex. genom bestämning av värmeutvecklingen
som tidsfunktion (Berl-Lunge25) eller med
viskosi-metriska metoder.
Försök att framställa gips av avfallssyror
Vid Åkers Krutbruk upptogos sommaren 1944
försök att framställa gips genom neutralisering
med kalk av det sura vatten som avdras från
surkokarna efter deras fyllning med
nitrocellu-losa. Nitrocellulosa håller efter nitrering och
av-slungning av syra i centrifug mer än sin egen
vikt nitrersyra. Den syrabemängda nitrocellulosan
slammas i vatten och pumpas till surkokarna, där
det sura vattnet får rinna av. Detta vatten håller
ca 0,5 % salpetersyra och 0,8 % svavelsyra.
Fällningen utföres med syravattnet i ett större kärl
med rörverk och med doserad tillförsel av
uppslammad kalk. Erhållet dihydrat avvattnades vid
de första försöken helt enkelt genom upphettning
i torkskåp. Vid 98—99° uppnåddes efter ca 10 h
halvhydratvattenhalt. Efter 5 dygn var
vattenhalten 0,9 %. En höjning av temperaturen till
120° förkortade tiden för bildning av
halv-hydrat till ca 1 h. På förstnämnda sätt
framställd gips gav vid normalkonsistens en bindetid
av 10—15 min. För erhållande av
normalkonsistens erfordrades dock mera vatten än vad fallet
var med ur gipssten framställd gips. Vid
neutraliseringen av syravattnet faller dihydratet vanligen
ut i form av små smala kristallnålar, vilket
resulterar i en porös slutprodukt. Fortsatta försök
visade emellertid att avsevärt bättre resultat
kunde nås genom fällning vid högre temperatur,
genom fällningstidens utsträckning och genom
tillsats av små mängder kolloider till syravattnet.
I anslutning till försöken uppfördes en
anläggning i halvstor skala. Tillverkningen har i
allmänhet följt schemat, fig. 2. Efter fällning av
dihydrat i ett större kärl med rörverk pumpas
gipssuspensionen till en filterpress, vari gipsen
Fig. 1. Vicat-apparat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
