Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 2 februari 1946 - Rundradioutredningens betänkande, av Erik H Lundgren och Tage Rosenlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
\ TEKNISK TIDSKRIFT
dyrare än en motsvarande mottagare utan
möjlighet till ultrakortvågsmottagning. Härav följer,
att kapitalutlägget enbart för nyssnämnda
1 350 000 abonnenter skulle uppgå till 135 Mkr.,
om endast merkostnaden för apparatutbytet vid
en successiv övergång i samband med den gamla
apparatens slopande på grund av förslitning etc.
tas i betraktande, eller till 600 Mkr., om man
räknar med en omedelbar övergång till mottagare av
den nya typen för samtliga abonnenter och anser
de gamla apparaternas värde helt avskrivet. Var
mellan dessa gränsvärden summan av
investeringen kan tänkas ligga blir beroende av den takt i
vilken övergången till nya apparater sker, något
som sammanhänger med utbyggnadstiden för
sän-darnätet m.m.
Frekvensmodulering passar ur teknisk synpunkt
i områden med stor befolkningstäthet. Den skulle
även — om hänsyn icke tas till
mottagarkostna-derna — kunna användas i Danmark med detta
lands i jämförelse med Sverige ringa geografiska
utsträckning och relativt höga befolkningstäthet.
För vårt land kan utredningen — trots de
relativt låga engångskostnaderna för sändare —
inför en kapitalinvestering för abonnenterna av den
angivna storleken icke tillstyrka en allmän
utvidgning av rundradioverksamheten enligt systemet
ultrakortvågssändning med frekvensmodulering.
Med hänsyn till de svårigheter en utbyggnad av
den trådlösa överföringen sålunda skulle stöta
på, har utredningen funnit det återstående
alternativet vara att överföra programmen efter
samma tekniska grundprinciper som hittills men med
ledningsbunden i stället för trådlös överföring.
Det är principiellt möjligt att t.ex. överföra
program med högfrekvens på elektriska kraftnät. Då
emellertid svårigheter uppstår att få fram den
högfrekventa energin genom de olika
transformator- och omformarstationer, som finns i näten,
och då anslutningsanordningarna för mottagarna
blir dyra på grund av att
distributionsspänningarna i hemmen är höga jämfört med
program-spänningen, blir anläggningar för trådradio på
elektriska kraftnät tekniskt komplicerade och
mycket dyrbara. Experiment härmed, som
påbörjades i England före kriget, har ej fört till
praktisk tillämpning.
En bättre metod för trådradio är att använda
telefonledningar för distributionen. Detta är
möjligt utan att telefonhemligheten äventyras. Man
kan sålunda på en telefonledning samtidigt
överföra såväl det lågfrekventa telefonsamtalet som
det eller de radioprogram, vilka inmatats till
ledningen t.ex. i närmaste telefonstation. Genom
inkoppling i telefonledningen av elektriska filter,
vilka delar frekvensområdet i tvenne band, det
ena för det lågfrekventa telefonsamtalet, det
andra för de högfrekventa radioprogrammen, kan
man till en telefonledning ansluta ett stort antal
rundradiomottagare utan att vare sig störningar
mellan telefonsamtal och radioprogram eller
mellan radiomottagarna inbördes uppstår. Det är
därför ej nödvändigt att dra fram en särskild
ledning från telefonstationen till varje
rundradioabonnent, utan flera sådana kan anslutas till
samma telefonledning.
Det våglängdsband, som är bäst lämpat för
tråd-radiodistribution, sammanfaller i stort sett med
långvågsbandet. Härav följer, att alla
rundradiomottagare, som är utrustade med långvåg, också
kan användas för mottagning av trådradio. Man
behöver endast ansluta mottagarens antenn- och
jordkontakter till trådradiofiltret.
Om dubbelprogramfrågan löses med hjälp av
trådradio, behöver abonnenterna icke skaffa nya
mottagare, vilket ur kapitalinvesteringssynpunkt
betyder en utomordentligt stor fördel såväl för den
enskilde som för landet jämfört med systemet
frekvensmodulerad ultrakortvåg. Tre, möjligen
fyra program kan överföras samtidigt.
Under det att man vid trådlös sändning på grund
av trängseln i etern har måst bereda plats för
flera våglängder än vad som ur kvalitativ
synpunkt är önskvärt, kan man vid trådradion ställa
ett bredare frekvensband till förfogande för varje
program. Den fördel, som följer härav, kan
visserligen icke utnyttjas med vanliga
rundradiomottagare, men möjlighet finns att konstruera
speciella trådradiomottagare, som ger bättre kvalitet
än nuvarande apparater av genomsnittstyp. Dessa
speciella trådradiomottagare blir dessutom vid
fabrikation i serier billigare både i anskaffning
och drift än nu existerande apparater. Sannolikt
kan en trådradiomottagare säljas till omkring
225 kr. Årskostnaden minskas med 13,50 kr.
Utredningen finner sålunda, att det enda
återstående tekniska alternativet för vår rundradios
framtida utveckling är högfrekvent trådradio på
telefonnätet. Den erfarenhet, som
Telegrafstyrelsen har förvärvat från de mindre
försöksanläggningar som varit i drift sedan år 1936, ger vid
handen, att de tekniska svårigheterna med den
högfrekventa trådradion kan bemästras.
Ytterligare underlag till bedömning härav kommer att
erhållas av det försök i halvstor skala, som för
närvarande är under utförande på Gotland.
Utredningen förordar alltså, att den framtida
utvidgningen av rundradioverksamheten, särskilt i
syfte att möjliggöra sändning av flera program,
inriktas på utbyggnad av ett högfrekvent
trådradiosystem. Totalkostnaderna blir visserligen
betydande men avsevärt mindre än för
frekvensmodulerad ultrakortvågssändning.
Ett införande av flera program kommer givetvis
att ställa ökade krav på ledningar för
rundradio-ändamål. I första hand måste flera
programriksledningar än hittills inläggas i
rikstelefonkablarna, så att antalet ledningar per kabelsträcka blir
fyra. Enär trådradiosändarna kommer att
uppställas på sådana orter, som ligger väl till ur tråd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
