Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 2 februari 1946 - Virvelströmsvärmugnens utveckling och fysikaliska lagar, av Ludwig Dreyfus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.9 februari 1946
115
Vad vi tidigare ha kallat för inträngningsdjupet
har nu vuxit till —=0,9 (cm). Man har alltså att
(x
räkna med helt olika inträngning vid ugnar för
anlöpning och för smidning av järnämnen.
Nu är deri ledande grundsatsen för frekvensvalet
den, att de ytzoner där växelfälten och
virvel-strömmar pulsera helst icke skola överlappa
varandra i ämnets inre partier. Är alltså ämnets
sektion rektangulär i rät vinkel till fältets
riktning, och bestämmes ämnets godstjocklek av
rektangelns kortsida b, så önskas
ocb^2
Är i stället ämnets sektionsarea cirkulär med
diametern d, skärpes villkoret till
a d ^ 2 V2 = 2,83
Dessa gränser sättas med hänsyn till ugnens
elektriska verkningsgrad, som väsentligt avtar vid
lägre frekvenser än de, som följa ur de
nyssnämnda villkoren. Spelar vid värmning av mycket
små ämnen effektförbrukningen en underordnad
roll, behöver man naturligtvis ej respektera dessa
gränsvärden, men i allmänhet är det rådligt att
följa dem, och då bestämma de för smidesjärn
ovan Curie-punkten följande lägsta frekvenser
(beräknade för q = 1,2):
för plattor
med b
4 000 q
0,04 jrb2
0,5 0,7 1 1,5 2
v 48 600 24 800 12 160 5 400 3 040
3 4 6 8
1 350 760 338 190 121
10 cm
1
s
för bultar
med d
8 000 g
0,04 Jt*b~ V
0,5 0,7 1 1,5 2
97 200 49 600 24 320 10 800 6 080
3 4 6 8
2 700 1 520 676 380 243
10 cm
1
Hittills har den maskinella generatorns
frekvensområde räckt till för den svenska industrins
behov. Generatorer ha tillverkats för 1 000, 2 000,
4 000, 6 000, 10 000, 13 000 och 20 000 p/s och en
maskin för 40 000 p/s håller på att konstrueras
Man kan lugnt påstå att så länge den maskinella
generatorns frekvensområde räcker till^ denna
absolut representerar den bästa lösningen. På
senaste tiden ha dock problem dykt upp, som
tvivelsutan ligga helt utanför maskinfrekvensens
räckvidd och som fordra andra metoder för den
högfrekventa energins alstring. På detta område
har framför allt USA gått förbi Sverige, men vi
äro beslutna att inhämta försprånget och ha
redan vidtagit steg i denna riktning.
De metoder jag här syftar på äro ingalunda nya
De äro samma metoder som för trådlös telegrafi
antingen ha använts tidigare, eller som användas
i närvarande stund. För mindre effekter kan man
tänka på gnistsändare av de typer, på vilka
Mar-coni och Telefunken en gång baserade sina
sändarstationer. Gnistgapet kan möjligen ersättas av
jonventiler, och vi komma så till en
utvecklingslinje som är knuten till namnet av Telefunkens
svenska laboratoriechef Ragnar Rendahl. Alla
dessa system arbeta med medelfrekvent
uppladdning av svängningskretsar, vilka sedan med starkt
dämpade svängningar av mycket högre frekvens
urladda sig över ugnsspolen.
Den trådlösa telegrafin försökte tidigt att utbyta
denna snabba följd av dämpade svängningar mot
stationära, odämpade oscillationer, och
hög-vakuumröret för omformning av likströmsenergi
till högfrekvent energi har under den allra senaste
tiden även erövrat en rangplats bland
generatorerna för virvelströmsvärmugnar när det gäller
frekvenser av 50 000 till 500 000 och därutöver
(se Tekn. T. 1945 s. 1087).
Exempel på utförda virvelströmsvärmugnar
Sedan de viktiga frågorna angående frekvensval
och energialstring blivit tillbörligt ventilerade, vill
jag nu även ge några glimtar beträffande
virvel-strömsvärmugnarnas konstruktion och arbetsfält.
Eftersom ugnen förenar en mycket hög
energikoncentration med överraskande korta
värm-ningstider, ger den på litet utrymme en stor
produktion. Värmningen går ju så fort, att icke mer
än ett eller ett fåtal ämnen samtidigt behöver
behandlas. Nu förstår man utan vidare, att en liten
charge inom ett litet ugnsrum icke kan förorsaka
stora strålnings- och värmeledningsförluster; man
kan därför nöja sig med en mycket tunn keramisk
Fig. 2. Fältfördelning i smidesugn för bergborr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
