- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 76. 1946 /
154

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 16 februari 1946 - Navigering enligt hyperbelmetoden, av Dudly Toller Bond

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

154

\ TEKNISK TIDSKRIFT

Themsen-mynningen pågår året runt, men ofta
hindras arbetet av dålig sikt. Med hjälp av
Decca-systemet kan emellertid arbetet pågå utan avbrott
och brittiska marinen har tecknat kontrakt med
Decca-bolaget att upprätta stationer med
erforderlig betjäning samt leverera mottagare jämte
fullständig service under en tid av minst tre år.
Detta om något belyser den noggrannhet, som kan
uppnås, och den tillit som brittiska marinen har
till systemet, enär sjömätning givetvis måste
bedrivas med största möjliga noggrannhet — annars
skulle sjökorten vara mera till skada än till nytta
för navigatören.

Sedan proven i Schelde-området avslutats blev
även brittiska flygvapnet intresserat av systemet,
som demonstrerades för officerare i
flygförvaltningen. Ett av de prov som begärdes var att
navigera ett Lancaster bombplan från England till
Antwerpen utan att navigatören vid något
tillfälle fick möjlighet att se ned på marken, och då
flygplanet enligt avläsningen på Decca-mätarna
skulle befinna sig mitt över katedralen i
Antwerpen skulle navigatören meddela detta till
kontrollanterna i flygplanet, vilka då själva kunde
övertyga sig om detta var riktigt. Samtidigt tog
navigatören en bild av marken rakt under planet
med en för ändamålet inbyggd kamera.
Resultatet framgår av fig. 1, som är en reproduktion
av originalbilden med katedralen nästan exakt i
bildens mitt. Bättre bevis över metodens
noggrannhet torde knappast behövas!

Ytterligare prov genomfördes tillfredsställande
upp till 900 km avstånd från sändarstationerna
utan att därmed gränsen för räckvidden
uppnåddes. Med hänsyn till att sändarnas effekt endast
uppgick till 2 kW och antennens höjd icke till mer

o-"-..



c £

Fig. 1. Flygfoto, taget vid målflygning till katedralen i
Antwerpen (mitt på bilden).

Fig. 2. Kartskiss med liyperbelskaror.

än 30 m måste detta anses vara anmärkningsvärt,
enär den utstrålade effekten vid den använda
våglängden, ca 3 000 m, blev mycket liten. I själva
verket fungerar mottagningsanordningen
tillfredsställande även vid en signalstyrka, som är lägre
än störningsnivån. Nyligen utförda försök med
samma stationer uppställda i England, men med
100 m höga antenner, ha givit tillräcklig
fältstyrka för att få mottagaren att fungera vid
Gibraltar, ett avstånd på 1 800 km.

Princip

För att förstå huru systemet fungerar tänka vi
oss två sändare vid A och B i fig. 2, som utsända
kontinuerliga vågor med samma frekvens och
vilkas fas i förhållande till varandra är konstant.
Om vi förbinda A och B med en rät linje och dra
mittpunktsnormalen OC, komma alla punkter på
OC att ligga på lika avstånd från A och B.
Radiovågorna, som utsändas från A och B, komma
därför att på linjen OC ligga i samma
fasförhållande till varandra, som när de lämnade A och B. I
varje punkt, exempelvis P, belägen utanför OC,
ankomma radiovågorna med annat inbördes
fasförhållande på grund av att avstånden PA och PB
äro olika. Det är emellertid möjligt att genom
punkten P och någon punkt på baslinjen AB dra
en kurva, som sammanbinder alla punkter med
samma skillnad i avståndet till punkterna A och
B och på grund härav med samma inbördes
fasförhållande som i punkten P. Orten för sådana
punkter blir en hyperbel med brännpunkterna i
A och B. Ett oändligt antal hyperbler, vilka äro
orten för punkter med konstant fasskillnad, kunna
uppritas genom baslinjen AB, och om
fasskillnaden mellan radiovågorna från A och B kan
uppmätas i en mottagare, kan man tydligen fastställa
på vilken hyperbellinje mottagaren befinner sig.

Om man nu placerar en annan sändare i punkten
D, som arbetar på samma våglängd som A och B,
kan på samma sätt en annan skara hyperbler
uppritas mellan B och D, vilka äro orten för punkter
med samma fasskillnad mellan radiovågorna från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:45:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1946/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free