Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 23 februari 1946 - Efterfrågeundersökning för en järnvägs förortstrafik, av Arne Sjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
\ TEKNISK TIDSKRIFT
framför allt bero på de lägre
månadsbiljettpriserna med järnväg.
Avståndet mellan bostad och järnvägsstation är
störst för dem, som äro bosatta i Stockholm, men
varierar givetvis för de olika stadsdelarna.
Medelavståndet för Östermalm, Södermalm och
södra förorterna är betydligt större än för övriga
stadsdelar, vilket förklarar den tidigare
konstaterade stora frekvensen av spårvagns- och
bussåkande bland de trafikanter, som äro bosatta i
de nämnda stadsdelarna. Trafikanterna i
Sundbyberg ha ett relativt lågt medelavstånd, beroende
på ortens stadskaraktär. Trafikanterna i
Brom-sten och Spånga ha betydligt längre väg att
tillryggalägga mellan bostaden och
järnvägsstationen.
Vad här sagts om avståndet mellan bostaden och
järnvägsstationen gäller i stort sett även om
avståndet mellan järnvägsstationen och
arbetsplatsen. Detta senare är i genomsnitt längre, nämligen
1,2 km, beroende på att de flesta trafikanterna
ha sin arbetsplats i Stockholm.
Förhållandena före den 1 juli 1944
Av svaren på fråga 8 framgår, att 67 % av de
svarande rest med järnväg redan före den 1 juli
1944, medan återstoden, 33 %, färdats på annat
sätt. Detta innebär en trafikökning med 50 %,
vilket procenttal konstaterats gälla även för den
totala trafiken.
Vad tidigare sagts om samtliga trafikanter gäller
i stort sett även för de nytillkomna trafikanterna.
Sålunda hade 76 % av dessa sitt arbete i
Stockholm och 19,5 % i Sundbyberg. Av de nytillkomna
trafikanterna med arbetsplats i Stockholm ha
90 % sin bostad i Sundbyberg, Bromsten eller
Spånga. Dessa stationer svara för 75 % av hela
trafikökningen.
Av de nytillkomna trafikanterna med arbetsplats
på annan ort än i Stockholm ha 60 % sin bostad
i Stockholm, varigenom även den nya trafiken till
90 % berör Stockholm. Fördelningen på olika
stadsdelar är även i stort sett densamma som för
den totala trafiken.
Av särskilt intresse är frågan, vilket färdsätt
mellan bostad och arbetsplats, som de
nytillkomna trafikanterna begagnade före den 1 juli
1944, där svaren visa, att 39 % åkt cykel, 33 %
spårvagn, 28 % buss och 1 % färdats på annat
sätt. Spårvägstrafikanterna äro givetvis
undantagslöst bosatta i Stockholm eller Sundbyberg, där
de utgöra tillsammans 44 % av hela antalet
nytillkomna trafikanter. Buss- och cykelåkarna äro
tämligen jämnt fördelade, i den mån några
slutsatser kunna dras av det förhållandevis ringa
materialet.
Fördelade efter arbetsplats förete trafikanterna
med arbetsplats i Stockholm en i stort sett jämn
uppdelning mellan spårvagn, buss och cykel,
dock med övervikt för spårvagnstrafikanterna.
Detta var ju även att vänta med hänsyn till att
två tredjedelar av de nytillkomna trafikanterna
med arbetsplats i Stockholm äro bosatta i
Sundbyberg. Lika naturligt är att de flesta av dessa
eller 70 % ha sin arbetsplats på Norrmalm, som
ju beröres av spårvagnslinje 15.
Med fråga 9 avsågs att utröna anledningen till
att de, som tidigare icke rest med järnväg, efter
den 1 juli övergått därtill. Av svaren på denna
fråga framgick, att 62 % uppge sig ha övergått på
grund av sänkta biljettpriser, 16 % på grund av
bättre reselägenheter med järnväg än med andra
trafikmedel, 7 % på grund av ändrad bostad, 6 %
på grund av ändrad arbetsplats och 9 % av
diverse andra skäl.
De sänkta biljettpriserna voro som synes det
viktigaste motivet till ändring av färdsätt. För
att utröna i vad mån skillnaden i avstånd mellan
bostad resp. arbetsplats och järnvägsstation resp.
buss- eller spårvagnshållplats kunde inverka vid
valet av färdsätt, gjordes en särskild
undersökning av dem, som uppgett sig ha övergått till
järnväg på grund av sänkta biljettpriser eller
bättre reselägenheter. Det visade sig emellertid att
de genomsnittliga avstånden voro praktiskt taget
desamma för denna trafikantgrupp som för
övriga trafikanter.
För de sex stationer, som enligt de inkomna
svaren uppvisade den största månadsbiljettrafiken,
nämligen Stockholm C, Karlberg, Sundbyberg,
Sundbyberg N, Bromsten och Spånga, upprättades
kartogram, vilka för varje trafikant visade
bostadens och arbetsplatsens belägenhet i förhållande
till järnvägsstation resp. buss- eller
spårvagnslinje. Genom att använda särskilda beteckningar
för dem, som före den 1 juli 1944 icke reste med
järnväg, erhölls en god bild av hur dessa nya
trafikanters bostads- eller arbetsplatser fördelade
sig geografiskt i förhållande till de gamla
trafikanterna. Det visade sig, att de nya trafikanterna
fördelade sig på tämligen likartat sätt som de
gamla, även om de förra i vissa fall företrädesvis
återfunnos i närheten av spårvägs- och busslinjer.
Påfallande är emellertid, att många trafikanter,
som bo intill spårvägs- eller busshållplats men ha
flerdubbelt så lång väg till järnvägsstationen, icke
desto mindre föredra att resa med järnväg.
Av dem, som regelbundet reste med järnväg
redan före den 1 juli 1944, innehade, enligt vad
svaren på fråga 10 utvisa, 479 personer
månadsbiljett under det att fyra personer färdades på
tur- och returbiljett. Antalet resor per biljett och
vecka var före den 1 juli i genomsnitt 12,9 eller
exakt detsamma som efter taxesänkningen.
Trafikanternas önskemål
Önskemål om förbättringar av olika slag i
förortstrafiken ha i svaren på rundfrågan framförts
av 569 personer. Hela antalet önskemål var 1 272
och fördelar sig sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
