Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 2 mars 1946 - Vindtryck på kraftledningar, av Sven Sandin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 mars 1946
• 219
Fig. 4. Vinddiagram från trgckrörsanemometer.
givits, att vindstötarnas varaktighet sannolikt är
högst 5 s i medeltal. Förmodligen avtar
varaktigheten med ökad vindhastighet. I varje fall står
klart, att varaktigheten är av sådan
storleksordning, att man bör ta hänsyn till själva
"stöt-värdet" och ej räkna med t.ex. medelvindstyrkan
under några minuter.
Några mera omfattande mätningar av
vindfrontens bredd synas ej vara gjorda. Vissa
undersökningar i England tyda på, att de flesta vindstötar
ha en frontbredd av minst 20 m. Å andra sidan
ha på så kort avstånd i sidled som 7 m avsevärda
hastighetsskillnader kunnat konstateras. Ur
observationer ca 20 m över marken i Potsdam har
man funnit följande medelvärden på
turbulens-virvlarnas diameter vid olika
medelvindhastig-heter
Medelvindhastighet ....... 5—6 9—10 14—16 m/s
Diameter ................. 35 65 140 m
Om man antar, att turbulenselementen bestå av
någorlunda cirkulära virvlar kring vertikala
axlar, skulle vindfrontens bredd vara ungefär lika
med virvlarnas halva diameter. Vid de högsta
vindhastigheterna komma virvlarna sannolikt att
splittras i mindre virvlar och vindfrontens bredd
att bli i motsvarande grad mindre. Några av
kraftledningskommittén verkställda undersökningar,
som belysa denna fråga, refereras längre fram i
denna redogörelse.
Maximivindhastigheter i Sverige
De första svenska kraftledningsnormerna av år
1911 utgingo från ett vindtryck på plan yta av
75 kp/m2, motsvarande en vindhastighet av 24,5
m/s. Då dessa normer i början på 1920-talet
omarbetades med ledning av erfarenheterna från
is-barksstormarna i Västsverige 1921, gjordes en
omfattande utredning av vindförhållandena i landet3
av kommitténs sekreterare T Nordell. Flertalet
vindmätare, som då funnos i landet, voro
skål-anemometrar, som registrera medelvinden under
viss tid. Maximivindstyrkorna fingo beräknas på
grundval av uppskattningar rörande förhållandet
mellan medelvindhastighet och
maximivindhas-tighet. Statistik för några längre tidsperioder
fanns vid denna tid icke tillgänglig från orter i
det inre av landet.
På basis av denna utredning indelades landet i
1925 års kraftledningsnormer i fyra vindområden,
nämligen
Vindtryck,
kp/m2 [-Vindvinkelrätt-] {+Vind-
vinkelrätt+} hastighet
träffad m/s
plan yta
landet i allmänhet................. 100 28,3
kusttrakterna på syd- och
västkusterna samt yttersta kustremsan på
ostkusten ....................... 125 31,5
yttersta kustremsan på syd- och
västkusterna .................... 150 34,5
särskilt utsatta platser i bergstrakter
och på öar i havsbandet........ 175 37,5
"Kusttrakterna" definierades som ett bälte med
en bredd av storleksordningen 10 km och "yttersta
kustremsan" som ett bälte med en bredd av
storleksordningen 1 km.
I anslutning till utredningen uttalades, att
vindtrycket för det inre av landet möjligen kunde
minskas till 75 kp/m2, sedan en mera utförlig
statistik för vindtrycken därstädes förelåg. För
erhållande av sådan statistik uppsattes
vindmätare av K. Vattenfallsstyrelsen vid Hullsjö i
Trollhättetrakten och Eksund nära Norrköping,
senare i Alingsås och Notviken vid Luleå samt av
Sydsvenska Kraft AB i Mörarp ca 10 km ö
Hälsingborg. När 1925 års normer omarbetades
omkring 1930, föranledde den då tillgängliga
vindstatistiken från det inre av landet ingen ändring
av 1925 års vindområdesindelning.
Det material, som sedan vindmätningarnas
påbörjande samlats från ovannämnda platser, har
nu granskats och bearbetats av
kraftledningskommittén. Vindmätarna ha vid samtliga platser
utom Hullsjö varit tryckrörsanemometrar. Vid
Hullsjö har mätaren varit en skålmanometer. De
för Hullsjö angivna vindhastigheterna, fig. 5, äro
dock omräknade till maximihastigheter med
antagande av ett konstant förhållande mellan
medel- och maximivindhastighet. Eftersom i
verkligheten något lagbundet samband icke torde
finnas mellan dessa storheter, äro värdena från
Hullsjö i fråga om noggrannhet icke fullt
jämförliga med värdena från övriga platser.
I fig. 5 har sammanställts under hur många
dagar i medeltal per år, som en viss högsta
vindstyrka registrerats vid ovannämnda platser. Enligt
detta diagram skulle exempelvis en vindstyrka av
15 m/s kunna väntas uppträda i Notviken under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
