Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 2 mars 1946 - Vindtryck på kraftledningar, av Sven Sandin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 mars 1946
• 221
Tabell 2. Linjedata från mätningsplatserna för vindhastighet och ledarutslag
Matplats Ledning (200 kV) [-Linjeriktning-] {+Linje- riktning+} Tid [-Ledar-material Ledardiameter-] {+Ledar- material Ledar- diameter+} mm Egen tyngd kp/m Belastande linlängd ho[^n- i vertikal tell in m
Mälarhöjden ..... Solvalla—Skanstull 0—V 6 mån. 1939 Cu 25 1.83 155 155
Kilafors .......... Änge—Horndal N—S 3 mån. 1940 FeAl 27,7 1.52 288 300
Hissmofors ....... Järpen—Krångede 0—V 7 mån. 1944 Cu 25 2,35 207 230
mellan ledare och stolpe varit så små, att överslag
borde ägt rum, om de beräknade utslagen
verkligen förekommit.
För isbelagd ledare har i 1933 års normer
räknats med en reduktionsfaktor av 25 %. Det har
därför i första hand ansetts motiverat att
undersöka, huruvida verkliga sakskäl motivera olika
reduktionsfaktorer för isfria och isbelagda ledare.
Som redan antytts, finns det rent teoretiskt icke
något sådant skäl, eftersom man i båda fallen rör
sig i huvudsak på den del av Ä-kurvan, som ligger
före knät.
För att utröna, huruvida maximivindstyrkor av
den storleksordning, som antas i normerna,
möjligen icke skulle uppträda i samband med
is-beläggning av ledarna, har kommittén verkställt
en utredning angående nederbördsförhållandena
under de dygn t.o.m. 1937, då
maximivindhastig-heter av 25 m/s eller däröver registrerats vid
Hullsjö, Alingsås, Eksund och Notviken. Absolut
tillförlitliga uppgifter ha dock icke kunnat erhållas
på grund av att det icke varit möjligt att erhålla
uppgifter om den temperatur, som rått just vid
tidpunkten för maximivindhastigheten, eller om
de tider på dygnet, vid vilka eventuell nederbörd
fallit. Dessutom ha i vissa fall temperatur- och
nederbördsuppgifter fått tas från närbelägen ort.
Undersökningen har givit till resultat att
nederbörd fallit 49 av de 76 undersökta dygnen; i 33
fall har denna nederbörd utgjorts av regn, i 3 fall
av snö, i 1 fall av hagel, i 2 fall av regn och hagel
samt i 10 fall av snöblandat regn, snöslask e.d.;
i 16 fall har dygnstemperaturen varierat från
plusgrader till noll eller minusgrader samtidigt
som nederbörd förekommit, varvid alltså risk för
isbarksbildning förelegat. Under den svåra
is-barksstormen 1921 uppskattades
maximivind-styrkan i inlandet till 27 m/s.
Det har vidare undersökts, huruvida
belastningsfallet vind på isfria ledare möjligen kunnat bli
dimensionsbestämmande vid mycket små
spännvidder, där någon nämnvärd utjämning av
vindtrycket ej kan väntas äga rum. Det har dock
tvärtom visat sig vara så, att ifrågavarande
belastningsfall i stort sett endast blivit avgörande
vid trästolpledningar med mycket grova ledare,
alltså i regel storlinjer. Orsaken härtill har varit,
dels att den tillåtna påkänningen på trä vid
isfria ledare satts onödigt låg, dels att någon
hänsyn ej tagits titi utjämningen av vindtrycket över
spännet. Just vid dylika linjer, där man rör sig
med stora spännvidder, borde dock ett sådant
hänsynstagande framför allt vara motiverat.
Kommittén har ansett, att för trä — liksom fallet
är för järn — bör kunna tillåtas en påkänning vid
isfria ledare lika med två tredjedelar av den 1111—
låtna påkänningen vid isbelagda ledare. Räknas
samtidigt med en mycket måttlig utjämning av
vindtrycket över spännet, blir belastningsfallet
vind på isfria ledare ej längre
dimensionsbestämmande ens i de berörda undantagsfallen.
Allt tyder sålunda på att det ej finns verklig
anledning att räkna med olika reduktionsfaktorer
på isfria och isbelagda ledare. Den sistnämnda
undersökningen visar dessutom, att
belaslnings-fallet vind på isfria ledare kan slopas för
hållfasthetsberäkningarna. För raklinjestolpar av trä i
storlinjer kan härigenom ernås en minskning av
diametrarna av storleksordningen 5—8 %.
För att få frågan om reduktionsfaktorns storlek
Fig. 6. Principiell anordning för mätning av ledarutslaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
