Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 2 mars 1946 - Vindtryck på kraftledningar, av Sven Sandin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 mars 1946
• 223
Fig. 9. Feduktionsfaktor för
vindtryc-kct på ledare, beräknad ur jämförande
mätningar av vindtryck och
utsvängning.
stora spännvidder, att en verklig utjämning av
vindtrycket på ledarna kan väntas äga rum.
Enligt kommitténs förslag skola de fria avstånden
mellan utsvängd ledare och stolpe något ökas,
vilket delvis kompenserar inverkan av den lägre
reduktionsfaktorn. Resultatet exemplifieras av
fig. 10, som visar erforderlig regelutkragning vid
en 200 kV och en 70 kV ledning. Man ser, att
kommitténs förslag medför en minskning av
regelns längd.
Erfarenheten visar, att man ej behöver räkna
med åska i samband med de högsta
vindstyrkorna. Avståndet mellan utsvängd ledare och stolpe
måste dock vara så stort, att överslag ej sker
för driftspänningen eller de
kopplingsöverspänningar, som anses kunna uppträda. 1 fig. 11 visar
den undre kurvan överslagsavståndet för
driftspänningen och den mellersta kurvan
överslagsavståndet för kopplingsöverspänningarna. Härvid
har enligt utredning av lekn. dr R Lundholm
kopplingsöverspänningarna ansetts kunna uppgå
till ca 2 3 gånger nominella källspänningens
amplitudvärde, vid 200 kV ledning dock till
2 gånger nominella källspänningen med hänsyn
till att överspänningarna begränsas av korona.
Den översta kurvan visar slutligen det fria
avståndet vid full vind enligt kommitténs förslag.
Man har som synes god marginal.
Förslaget medlör även vissa lättnader i fråga
om användningen av tillsatsvikter för att hålla
linutslagen inom tillåtna gränser i spann med
liten vertikalt belastande linlängd. Enligt 1933
års normer skulle lör t.ex. 200 kV linjerna
Stadsforsen—Ånge och Horndal—Västerås erfordras
tillsatsvikter på 950 och 500 kg/km, motsvarande
omkring 20 och 10 % av ledarnas vikt.
Lättnaderna enligt kommitténs förslag bli till sin storlek
beroende bl.a. på terrängens beskaffenhet. I
genomsnitt torde en minskning till ungefär hälften
kunna förväntas.
Trästolpar och isolaiorkedjor
Vid cylinderdiametrar av den storleksordning,
som förekommer vid t.ex. trästolpar, kommer
man in på den del av kurvan i fig. 3, som ligger
efter knäet. Om man med ledning av kurvan ut-
räknar det specifika vindtrycket per m2 för olika
cylinderdiametrar, fås kurvor av den typ, som
visas i fig. 12. Härav framgår bland annat, att
det specifika vindtrycket kan bli större för en
klenare än för en grövre cylinder, beroende på
virvelbildningen på läsidan. Man ser också, att
vindtrycket vid vissa diametrar når sitt
maximivärde, redan innan maximivindstyrkan uppnåtts.
En cylinder med liten diameter representerar ju
en mindre yta per längdenhet än en cylinder med
stor diameter. Man kan därför vänta sig, at t det
inom ett visst område är lämpligare att räkna
Fig. 10. Erforderlig
regelutkragning för 200
kV ledning (övre
figuren) och 10 kV
ledning (undre figuren)
enligt SEN 12-1933 och
normförslaget.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
