Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 9 mars 1946 - Metallöverdragning av konsthartsdelar, av E R—s - Färg och fernissa, av S Hl - Fernissa utan lösningsmedel, av S Hl - Stenkolstjärans baser, av S Hl - Glycyrrhizin, av S Hl - Svenska Konsthartsföreningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 mars 1946
251
förfarandet vid sprutning av svårsmälta metaller över
300 % större. Utbytet är i motsats till för
gassprutnings-förfarandet större ju högre smältpunkten är hos den
metall, som skall smältas och sprutas. Elektroförfarandet
kan även användas för metaller, som, beroende på för hög
smälttemperatur, ej kunna smältas med gassprutmetoden.
Sprutöverdrag på konsthartsdelar kunna poleras, kemiskt
färgas och förstärkas genom galvaniska överdrag eller
tjänstgöra som ledande skikt vid framställning av
elektrolytiska överdrag av andra metaller.
Använder man vid elektrolytisk skiktutfällning ej
metall-sprutningsförfarandet för erhållandet av ledande ytor hos
konsthartsdelarna, måste dessa framställas ined betydligt
svårare och oftast osäkrare metoder innan man kan
erhålla den elektrolytiska utfällningen på dem. Den i andra
fall använda grafiteringen medför oftast ej
tillfredsställande resultat. Detsamma gäller då man försöker göra ytor
ledande genom att fästa metallpulver på dem med hjälp
av lack eller genom påborstning av metallpulver på med
särskilda vidhäftningsmedel försedda ytor. Bäst lyckas
man, om man kan utföra metallöverdragningar genom
reduktion av en lösning av metallsalt på samma sätt som
vid framställning av silverspegel. Därvid kan man använda
följande saltlösningar: en viktsdel silvernitrat på åtta
viktsdelar vatten och en lösning av en viktsdel Seignettesalt
på 385 delar kokande vatten. Man häller den första
lösningen i den andra, kokar ca 10 min och låter allt kallna,
varefter man filtrerar. Därpå framställer man ytterligare
en lösning av 4 viktsdelar silvernitrat i 32 delar vatten,
tillsätter ammoniak tills den i början bildade smutsbruna
fällningen åter försvinner och utspäder med 360 delar vatten.
Av dessa båda lösningar sammanslår man slutligen lika
delar och häller sedan den varma lösningen flera gånger
över de ytor, som skola försilvras. Man kan naturligtvis
även doppa ytorna ned i lösningen. Det silver, som utfaller
på kärlväggen, måste naturligtvis återvinnas.
Ett förbättrat förfaringssätt är metallplastikförfarandet,
genom vilket först en förbehandling med en
katalysatorlösning göres, som påskyndar silveravskiljningen och
åstadkommer en bättre vidhäftning av silverspegeln på de
ytor som skola försilvras. Silverförbrukningen är endast
0,7 g/m2 yta. Man avlägsnar efter grundlig spolning av
ytorna löst sittande silverslam med en hårpensel och
fortsätter sedan med utfällning av koppar i ett
specialkoppar-bad, varpå man slutligen kan avsätta ytterligare koppar i
vanliga sura kopparbad eller andra metallskikt på det
ursprungliga kopparskiktet. Skikten kunna skuras, slipas
och poleras. Som framgår av det ovanstående är detta
senare förfarande att anbringa ledande ytor på
konsthartsdelar omständligare och svårare än metallöverdragningen
genom sprutförfarandet. Har man en elektrolysanläggning
till förfogande blir naturligtvis elektrolysförfarandet
förbilligat (Fertigungstechn. 1944 h. 3). E R—s
Färg och fernissa. Förr framställdes färg och fernissa
uteslutande enligt recept, som erhållits på rent empirisk
väg och ofta gingo i arv. Fabrikationen var då närmast
ett konsthantverk. Det följande utvecklingsskedet betod
framför allt i kemisk kontroll av råvarorna. Nu har denna
industri ställts på en vetenskaplig bas fullt jämförbar med
andra kemiska industriers.
De framsteg, som gjorts i USA under kriget, bestå dels
i framställning av ersättningsmaterial för sådana som blivit
oåtkomliga, dels i framställning av helt nya och bättre,
ofta starkt specialiserade råmaterial. Dessutom har
fabrikernas tekniska utrustning utvecklats oerhört. Före kriget
var t.ex. den kinesiska träoljan av dominerande betydelse
speciellt för fernisstillverkningen. Framskaffande av en
ersättning för denna olja var emellertid endast ett av de
många problem, som måste lösas.
De viktigaste framstegen kan sammanfattas i följande
punkter: framställning av dehydrogenerad ricinolja som
ersättning för kinesisk träolja, framställning i stor skala
av fettsyror med konjugerade dubbelbindningar genom
katalytisk isomerisering, utvidgad användning av
alkyd-hartser, användning av sojabönolja till icke gulnande färg,
framställning av förbättrade titanpigment, utveckling av de
högpolymera syntetiska hartserna, användning av syntetisk
fiber i penslar, förbättring av vattenfärger speciellt av
harts-emulsionstyp, försök att producera inhemska naturliga
torkande oljor, fraktionering av naturliga oljor och fettsyror
i stor skala (Chem. Metallurg. Engng nov. 1944). S Hl
Fernissa utan lösningsmedel. Det synes nu finnas
möjligheter att framställa en ny klass av fernissor utan
flyktiga lösningsmedel. Dessa nya produkter bestå av lösningar
av ett omättat, högpolymeriserbart harts i ett icke
flyktigt, reaktivt, flytande lösningsmedel. Dessa beståndsdelar
kunna användas i olika proportioner och tillsammans med
fasta eller flytande fyllnadsämnen. Fernissorna hårdna vid
något förhöjd temperatur (77—127°) under inflytande av
en katalysator. På grund härav utnyttjas blandningens
hela massa; överföringen till fast form fordrar icke
syretillförsel och sker genom överdragets hela massa,
oberoende av dess tjocklek. Den färdiga produkten är olöslig och
har mycket god motståndskraft mot värme. Mekaniska och
elektriska egenskaper äro tillfredsställande, och
vatlenresi-stensen är god. Båmaterialen äro lättillgängliga och billiga
(Gen. Electr. Bev., jan. 1944). S Hl
Stenkolstjärans baser ha intagit en viktig plats bland
de fundamentala krigskemikalierna. Fabrikanter av
stenkolstjära i USA ha lagt ned enorma summor i forskning
på detta område. Vitaminer, läkemedel, medel mot
insekter och svamp, desinfektionsmedel, syntetiskt gummi
och vattentätt tyg äro endast några få exempel på de
strategiska material, som erhållits ur tjärans baser. Det
syntetiska gummi, som mest liknar naturgummi, är baserat
på vinylpyridin. Ett av de många vitaminer, som sättas
till mjöl, är nikotinsyra, B-gruppens antipellagrafaktor.
Detta vitamin framställdes förr i begränsad mängd och
till högt pris genom oxidation av nikotin. Nu erhålles det
i stor skala ur picolin och kinolin från tjära till ett pris,
som endast är 60 % av det tidigare. Vid valsning och
dragning av stål är det nödvändigt att ta bort valshuden genom
betning. Detta görs genom behandling med syra, som
emellertid icke är något selektivt lösningsmedel för
oxiderna utan även angriper metallen. Genom tillsats av
inhibitorer i form av tjärbaser till syran förhindras dess
angrepp på järnet, under det dess verkan på oxiderna är
oförändrad. Zelanprocessen för framställning av vattentätt
tyg är beroende av pyridin och andra tjärbaser (föredrag
i American Chemical Society april 1944). S Hl
Glycyrrhizin. I allmänhet torde man föreställa sig, att
det i naturen icke förekommer ämnen med sötare smak
än rörsocker. Detta är dock fallet med glycyrrhizin, en
glykosid, som lär vara 50 gånger sötare än rörsocker.
Glycyrrhizin förekommer i lakritsrot, som erhålles av två
arter av växtsläktet Glycyrrhiza tillhörande familjen
Legu-minosae. Strukturformeln för glycyrrhizin är ännu okänd.
Extrakt av lakritsrot användes mest i tobaksprodukter, bl.a.
för att minska deras uttorkningshastighet (Discovery okt.
1944). S Hl
Svenska Konsthartsföreningen. På initiativ av Statens
Industrikommission bildades 1941 Svenska
Konsthartsin-dustriens Råvaru och Import Förening u.p.a., bl.a. för att
tillgodose medlemmarnas intressen i fråga om anskaffning
av råvaror. Med öppnandet av de normala handelsvägarna
kvarstår flera viktiga gemensamma intressen, för vilka ett
fortsatt samarbete anses önskvärt. Den 20 februari 1946
bildade därför ett 80-tal representanter för företag och
organisationer inom branschen Svenska
Konsthartsföreningen. Ordförande är civilingenjör Harry Nyström och
ombudsman ingenjör J E Janson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
