Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 23 mars 1946 - Moskvas metro, av Torsten R Åström och Stig Samuelson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Stationen Majakovskaja på sträckan
Sokol—Stalin-fabriken; golvet i mittpartiet har belagts med marmor och
pelarna ha klätts med rostfritt stål.
tågen kunna utnyttja denna hastighet.
Härigenom kommer medelhastigheten att kunna ökas
ytterligare, varvid troligen på vissa sträckor
denna kommer att tangera 50 km/h. För
tunnelbanan i Stockholm beräknas medelhastigheten
med nu planerade stationsavstånd och linjeföring
hålla sig omkring 30 km/h.
Anmärkningsvärt är, att ryssarna delvis byggt
sin metro på mycket stort djup. På det nu
trafikerade nätet uppgår djupet vid ett par
stationer till ca 40 m under gatunivån och på fri
ban-sträcka når banan till och med ett djup av
ungefär 50 m. Orsaken till att metron byggts på
så stort djup torde i första hand vara att söka
i grundförhållandena, som delvis varit mycket
svåra. På den nu under arbete varande fjärde
grenen når för övrigt metron på ett ställe — vid
en station — ett djup av i det närmaste 60 m.
Metrostationerna
I fråga om utformningen och utsmyckningen av
metrostationerna har man inte skytt några
ansträngningar eller kostnader. Varje station har
haft sin speciella arkitekt och man har särskilt
lagt an på att söka variera stationernas utseende
så mycket som detta varit möjligt, överallt har
det slösats med marmor, varav 22 olika sorter
kommit till användning på en sammanlagd yta
av 70 000 m2. Till och med på golven har
marmormosaik lagts i de mitthallar, som oftast byggts
mellan de egentliga stationsplattformarna (fig. 3).
Även kakel av olika sorter har använts för
in-klädning av stationsväggarna och på vissa
stationer äro pelarna klädda med rostfritt stål.
Anblicken av stationerna är imponerande, inte minst
tack vare den rymd, som den stora takhöjden ger.
Belysningen är riklig med en ljusstyrka av i
allmänhet 40—60 lux, i undantagsfall ända upp till
120 lux, där särskilda arkitektoniska skäl
förelegat.
Den vanligaste stationstypen är försedd med en
stor mitthall (fig. 4) och vid sidan om denna de
två plattformarna. Det finns även stationer med
Fig. 4. I en av metrostationerna i centrum, Sverdlovplatsen,
har mitthallen smyckats med skulpturer.
en enda stor plattform mellan spåren, men den
typen hade inte visat sig vara så ändamålsenlig
som den förstnämnda, av allt att döma därför att
mittplattformen inte gjorts tillräckligt bred. över
huvud taget kräver den intensiva trafiken i metron
ett anmärkningsvärt stort utrymme både på
plattformar och i förbindelsegångar.
Stationsplattformarna ha byggts 155 m långa
och minst 4 m breda från plattformskant till
pelare. Den centralt belägna stationen Okhotnyj
Rjad torde ha de största bredd- och höjdmåtten
i världen, nämligen 34 resp. 13 m. Utmed
plattformskanten har på en dryg halvmeters avstånd
markerats ett säkerhetsutrymme, som
trafikanterna inte böra beträda, när tågen köra in på
eller från en station (fig. 5).
Som förut nämnts ligga i allmänhet de
centralt belägna stationerna på stort djup under
gatunivån. På yttersträckorna däremot ha
stationerna ibland lagts nära markytan på sträckor,
där det varit möjligt bygga metron i öppet
schakt. Det finns på de nuvarande
metrogrenarna inga öppet liggande stationer. För att
övervinna höjdskillnaderna på de djupt liggande
stationerna ha anordnats rulltrappor, tre i bredd
i en lutning av 30° (fig. 6). Där rulltrappor
anordnats, finnas inga fasta trappor. Rulltrapporna ha
anlagts, där höjdskillnaderna till gatumarken
varit 10 m eller större. Efter de vunna erfarenheterna
med rulltrapporna, inte minst av hänsyn till deras
stora kapacitet, har man emellertid numera gått
in för att bygga sådana trappor vid
höjdskillnader ner till ca 5 m. Den högsta rulltrappan för
närvarande är stationen Kirovskajas, som är 32
in. Som jämförelse kan nämnas, att Skansens
trappa "endast" är 19 m hög. Den invändiga
bredden i rulltrapporna är 1,2 m. vilket medger
två filer, en för stående och den andra närmast
avsedd för gående i rulltrappan.
Från början kördes rulltrapporna med en
hastighet av 0,50 m/s, men hastigheten har de
senaste åren kunnat ökas till 0,75 m/s, sedan folk
väl vant sig vid dem. Enligt uppgift tror man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
