Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 23 mars 1946 - Skarvning av kamjärn med skarvhylsor, av Erling Reinius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 mars 1946
3.297
Skarvning av kam järn med skarvhylsor
Civilingenjör Erling Fteinius, Stockholm
Undersökningen har avsett att skarva kamjärn
på så sätt, fig. 1, att en rörformig skarvhylsa
trädes över de järnändar, som skola skarvas,
varefter röret hoppressas eller hopslås, så att
kamjärnens kammar tränga in i rörväggarna och
därigenom kunna överföra krafter mellan
kam-järn och rör.
Ursprungliga tanken var att skarvningen skulle
kunna ske inuti eller intill gjutformarna på en
arbetsplats, varigenom skarven skulle i stor
utsträckning kunna ersätta omlottskarven på grund
av sin större hållfasthet. Förutsättningen härför
var dock att hoppressningen kunde utföras i
kallt tillstånd och på ett enkelt och behändigt sätt.
För den skull utfördes flera provserier med
skarvrör med dels slät och dels refflad insida,
dels i valsat skick och dels normaliserade. Olika
tjocklek på rörgodset, olika rörlängder och olika
hopklämningskrafter provades. Resultatet av
dessa försök blev att man icke genom speciell
behandling av rören kunde nå nämnvärt bättre
resultat än med släta, obehandlade rör. Rörgodset
borde vara relativt tjockt. För 16 mm kam järn
skarvat med 3/4" rör av SMS 327 B blev för att
skarven skulle bli jämstark med kamjärnet
erforderlig skarvlängd 7 • d (hylslängd i= 14 d) och
hopklämningskraft 1,5 ’ d Mp/cm av rörets längd.
Om röret efter hoppressningen fylles med
lättflytande cementbruk, som får hårdna, ökas
skarvens styrka avsevärt.
En undersökning av skarvarna efter
provdragningen visade att kammarna trots mycket stora
tryck icke förmått tränga nämnvärt in i rörgodset.
Vid en av provserierna användes ett
hoppress-ningstryck av 30 Mp på en längd av 12,8 cm,
motsvarande ett tryck av ca 3 Mp per kam. Den
DK 621.88.086 : 691.87
yta på kammarnas topp, som trängt in i eller
pressats mot rörgodset, utgjorde i medeltal
0,10—0,15 cm2, varför yttrycket således utgjorde
20 000—30 000 kp/cm2! Trots detta höga tryck
och trots att kammarna bestå av ett hårdare
material än rörgodset, stukades kammarnas
toppar och inpressningen blev endast någon tiondels
millimeter. På grund härav delta tydligen endast
kammarnas toppar i kraftöverföringen, varför
röret måste bli långt för att skarven skall kunna
bli jämstark med armeringsjärnet.
Största nackdelen med dessa kallt hoppressade
rörskarvar är emellertid, dels att en speciell
dom-kraftsutrustning erfordras, med vilken relativt
höga tryck skola kunna åstadkommas, och dels
att man icke genom enkel okulärbesiktning av
skarven kan se, om den har hoppressats med
tillräckligt tryck.
Eftersom domkraftsutrustningen är tung och
skrymmande, torde det vara uteslutet, att den
med framgång skall kunna användas i formarna.
Användningen skulle med all sannolikhet bli
begränsad till en arbetsbänk vid järnupplaget.
Under sådana förhållanden synes det, som om
man genom hopslagning av glödande skarvrör
enklare skulle kunna utföra skarvarna. Den enda
utrustning, som arbetsplatsen behöver vara
försedd med, är i så fall en ässja och en slägga. Det
beslöts därför att fortsätta försöken med dylika
skarvar.
Provserien bestod dels av fyra skarvar med
skarvlängden 6 d i rör med längden 12 d, varav
två utfördes på så sätt, att det glödande röret
träddes över de kalla järnändarna och hopslogs
med slägga, och två, sedan de genomgått samma
procedur som ovan, glödgades ånyo och hamra-
Fig. 1. Rörskarv för
kam-järn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
