Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 23 mars 1946 - Förvittring av fasadtegel genom utlösta salter, av Håkan Holmquist - Kollaps vid kupolskal av armerad betong, av H H - Bärbara anordningar för provtagning av betong, av H H - Svetsning av fästjärn vid sammansatta balkar, av H H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 mars 19A6
307
synnerligen vacker yta. Färgen varierade från ljus till
mörk laxskär. År 1934 hade många av de ljusare teglen
angripits av ytlig söndervittring och färgen hade ändrats
till en brun- eller grågul nyans. Ett år senare hade en del
av de mörkare teglen även angripits. Denna förvittring
fortsatte tills de ursprungliga ytorna på ett stort antal av
teglen flagats sönder och mer än hälften av dessa visade
skador i ytan.
Tolv tegelstenar, typiska för färgvariationen hos
tegel-sorten och vilka i hög grad påverkats av förvittring,
avlägsnades från byggnaden för undersökning. De var alla
tagna från ytan, så att var och en hade en exponerad och
en oexponerad sida. Dessutom utvaldes en trettonde sten
bland det parti, från vilket de stenar togs, vilka ersatte
de tolv avlägsnade. De fysikaliska egenskaperna hos dessa
prov var ungefär normala för ett tegel av god kvalitet.
För att undersöka om orsaken till teglets avflagning var
frysning av fukten i teglet, utsattes den större och minst
söndervittrade delen av provet för omväxlande frysning
och upptining 74 gånger. Ingen förändring kunde
observeras av denna behandling i teglets yta. Detta tydde på,
att vittringen inte förorsakats av frost.
Att det fanns lösliga salter i teglet visades genom att
placera en av dem på kant i ett lågt kärl med vatten. Efter
flera dagar hade vattnet trängt upp genom teglet och ett
salt avsatts på dess yta. Ett särskilt söndervittrat tegel
från byggnaden placerades i en bunke med destillerat
vatten med fasadytan uppåt och över ytan. Efter fyra dagar
hade ett vitt kristalliniskt pulver avsatts på denna yta.
Kemisk analys visade, att detta bestod enbart av
kalciumsulfat. Kvalitativ analys av en utlakning av samma tegel
visade närvaro av en betydlig mängd kalciumsulfat. Ingen
annan vattenlöslig substans kunde påvisas i nämnvärd
mängd.
Efter detta första prov undersöktes samtliga provstenar.
Det salt, som avsattes på sten nr 13, var kalciumsulfat, på
proverna 1—12 påvisades en blandning av kalcium- och
natriumsulfat. Mikroskopisk undersökning av flagor från
teglet, som förvittrat, avslöjade avsöndrade klumpar av
kalciumsulfat ibland så stora som 1 mm i diameter.
Samtliga bestod av grupper av små kristaller, av vilka somliga
flög i väg från klumpen, då de lätt vidrördes, vilket för
tanken på spänningstillstånd. Detta tyder på att
kalciumsulfatet icke sintrade under bränningen i tegelfabriken.
Vid de flagor, som just håller på att lossna från teglet,
kunde i allmänhet påvisas små kristaller av kalciumsulfat.
Ovannämnda prov utgör en primitiv metod att påvisa
lösliga salter i tegel och är ett bekvämt sätt att avgöra,
om fara för efflorescering kan föreligga i en tegelmur,
beroende på ett bestämt samband mellan innehållet av
lösliga salter och graden av förvittring. Kalciumsulfatets
huvudsakliga ursprung visade sig vara teglet självt, vilket
visade sig vid den tekniska och mikroskopiska
undersökningen av dels provet 13 och dels de tolv övriga teglen, och
icke bruket eller övriga i murverket ingående material.
De mikroskopiska observationerna tyder på, att teglet
under regniga perioder absorberar fukt, vilken löser ut
något av kalciumsulfatet. Under torrare perioder drar sig
denna lösning mot tegelmurens yta, där på grund av
vattnets avdunstning så småningom ett tunt lager av små
kristaller bildas i eller omedelbart under teglets yta. De
mekaniska krafter, som utövas av dessa kristaller, då de
bildas och ökas, orsakar att tunna tegelflisor flagas av (Bell
Labor. Bec. jan. 1944). Håkan Holmquist
Kollaps vid kupolskal av armerad betong. I Los Angeles
störtade för andra gången under ett tidigt skede av
uppförandet en ballongliknande betongkupol med diametern
30,5 m och höjden 9,75 m — den största konstruktion av
denna, typ som projekterats. För att genom enkelhet i
konstruktionen spara material och arbetskraft göts kupolen
av betong mot en ballongliknande form bestående av en
lufttät bommullsvävnad, som hölls uppblåst med tryck-
luft från tre centrifugalpumpar (se Tekn. T. 1945 s. 1034).
Det första betongöverdraget pålades i 6 mm lager runt hela
formen i ringar om 1,5—1,8 m höjd. Varje ring erhöll
tjockleken 25 till 31 mm, innan nästa ovanförliggande
ring påbörjades. Betongen för detta första skikt var
snabbbindande samt hade stor hållfasthet och visade ett
minimum av svällning och krympning.
Efter hårdnandet av det första lagret tömmes luften ur
ballongen, armeringen pålägges och resterande betonglager
jämte isoleringar fullbordar konstruktionen. Armering
anses icke erforderlig för kupoler med mindre än 15 ni
diameter. Dörr- och fönsterkonstruktioner läggs från
början mot formen, innan betonggjutningen sker, och
kommer sålunda att ingå som en del av hela
konstruktionen. Kupolen, som sålunda har cirkulär plan och en
halvelliptisk elevation, äger stor styrka.
En stor del av det första betongöverdraget var utfört, då
den första instörtningen skedde. Den huvudsakliga orsaken
till olyckan var, att ballongformen icke kunde motstå etl
större tryck än 22 kp/m2, medan den beräknade lasten var
66 kp/m2. Den andra orsaken var effekten av temperatur
och fuktighet på de snabbindande egenskaperna hos
betongen, som orsakade, att större tryck åsattes formen än
vad som var beräknat. Den första kollapsen orsakade en
tidsförlust av två dagar.
Arbetet fortsattes sedan ballongen lagats och fem dagar
efter olyckan hade 80 % av det första betonglagret
fullbordats. Den ena av de tre pumparna, som ensam höll
trycket konstant, strejkade nu emellertid, varvid trycket,
innan de andra hunnit startas, sjönk till 11 kp/nr. Det
anses, att denna tryckminskning orsakade brott i den
färskare betongen, vilket i sin tur förde till total kollaps.
Ingen skadades. Ställningarna kvarstodo oskadade.
Framställandet av en starkare ballong har påbörjats och arbetet
kommer snart att återupptas.
Enligt denna metod ha ett femtontal kupoler byggts med
en diameter av 9,1 m och med tillfredsställande resultat.
Ett prov i full skala på en av dem visade, att byggnaden
var i stånd at uppbära en över ungefär halva
horisontalprojektionen jämnt fördelad last av 18 t. Planer finns på
att utföra kupoler av dennna typ med diameter över
60 m (Engng News Rec. 16 dec. 1943). H H
Bärbara anordningar för provtagning av betong har
konstruerats för undersökning av betong enligt Dunagans
metod för större prov än de på 3 kg, vilka utförs enligt
den vanliga laboratoriemetoden. För undersökningen
erfordras vikten av betongen nedsänkt i vatten samt vikten
av det grövre och det finare sten- och sandmaterialet var
för sig, sedan cementen tvättats bort. En 15 kg våg på en
trefot och en hink, som kan sänkas ned i ett större kärl,
ger de sökta vikterna. I stället för de två
laboratoriemässiga sållen (20 cm diameter), vilka skakas för hand,
användes en tvättlåda med munstycken för tryckvatten.
Tvättlådan kan slutas tätt till och vaggas för hand under
spolningen för att möjliggöra fullständig separation av
innehållet. Cementet rinner bort med sköljvattnet och resten
samlas på två såll i apparaten, det grövre för sig och det
finare för sig. Dessa material vägs dels i vatten och dels
efter torkning. Enkla beräkningar ger sedan betongens
sammansättning. Användandet av ett större prov samt
ovannämnda enkla anordningar gör det möjligt att
åstadkomma en mera exakt analys av betongen på kortare tid
(Engng News Rec. 16 dec. 1943). H H
Svetsning av fästjärn vid sammansatta balkar.
Sammansatta bärbjälkar av valsade balkar och betongplattor
bildande T-sektioner är idealiska för landsvägsbroar.
Problemet att förena de två materialen löses genom att fästa
lämpliga järn i balkflänsarna. Exempel visar, att
svetsningen utgör en utmärkt fästmetod, som dessutom har
ytterligare fördelar för konstruktionen (Engng News Rec.
16 dec. 1943). H H
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
