Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 6 april 1946 - Den elektriska döden, av Albert Grönberg och C E Söderbaum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 april 1946
341
Den elektriska döden
Med. dr Albert Grönberg, Vänersborg, och driitchef C E Söderbaum, Trollhättan
De risker, som människan kan utsättas för i
umgänget med elkraften, ha ofta diskuterats.
Därvid ha dock i regel för varje gång endast några
speciella sidor av detta problem blivit belysta.
På grund av de undersökningar, som blivit gjorda
i olika länder, är det dock nu möjligt att
åtminstone ställa upp en hypotes för huru den levande
människokroppen förhåller sig vid beröring med
olika spänningar, så att man får en någorlunda
fullständig översikt. Genom samarbete mellan
läkare och tekniker bör det sedan kunna
klarläggas, huruvida denna arbetshypotes är riktig.
Vid genomgången av det material, som finns,
visade det sig önskvärt, att först få klarhet om
människokroppens motståndsförhållanden.
Mätningar utfördes därför av oss på detta område. I
samband därmed besökte vi ett sinnessjukhus för
att göra observationer vid
elektrochockbehand-ling av patienterna. Med utgångspunkt från de i
den medicinska och tekniska litteraturen på detta
område publicerade arbetena samt våra
mätningar och observationer ha vi sedan gjort vår
sammanställning. Sedan ha vi framfört vår åsikt om
behandlingen av en del olycksfall och slutligen
ha vi påpekat att ytterligare undersökningar böra
göras för att full klarhet skall kunna spridas över
denna fråga.
Motståndsmätningar
För att kunna bedöma riskerna för en människa,
som kommer i beröring med en spänningsförande
ledning, är det nödvändigt att känna vilket
motstånd, som människokroppen har. De i
litteraturen förekommande uppgifterna äro på denna
punkt ganska sparsamma och där de finnas, ha
undersökningarna tagit sikte på den mera
teoretiska sidan av saken. För att kunna komma
underfund med, hur saken ställer sig i praktiken,
var det nödvändigt att ordna med stora
försöks-serier och som försöksobjekt användes då
personer, som voro mitt uppe i sitt dagliga arbete
vid kraftstationer och reparationsverkstäder.
Ett första försök gjordes med användande av
8 V likströmsspänning, varvid dels motståndet
mellan händer och fötter och dels motståndet
mellan hand och hand på samma person uppmättes.
Kontakten med fötterna uppnåddes på så sätt, att
försökspersonen fick stå på en plåt, som bildade
ena elektroden1. Handelektroden utgjordes av kop-
DK 614.825
parrör. Resultatet av undersökningen framgår av
fig. 1. När man, såsom i figuren, ordnar
motståndsvärdena konsekutivt, finner man, att de
lägre motståndsvärdena överensstämma väl vare
sig man mäter mellan händer och fötter eller
mellan de båda händerna. Kurvan, som anger
motståndet mellan händer och fötter, stiger sedan
mycket raskt, beroende på att skobeklädnaden
varit väl isolerande. Även den kurva, som anger
motståndet mellan händerna, visar en stark
stegring, vilket sammanhänger med valkbildning hos
dem, som ha grovt arbete. När det gäller att
bedöma riskerna, kan man tyvärr icke bygga upp
något på de stora observerade motståndsvärdena,
utan man måste utgå ifrån de lägre
motståndsvärdena. Som redan påpekats skilja dessa sig rätt
obetydligt, vare sig man mäter mellan händer och
fötter eller mellan de båda händerna. Då den
senare mätningen är bekvämare att utföra, har
denna i fortsättningen blivit den grundläggande.
När det gäller att komma vidare för
bedömningen av motståndsförhållandena, visar det sig önsk-
Fig. 1. Likströmsmotstånd vid 8 V uppmätt på 69
försöksobjekt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
