Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 6 april 1946 - Den elektriska döden, av Albert Grönberg och C E Söderbaum - Electric Power Stations, av Carl E Söderbaum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 10. Läkning au en i en högspänningsanläggning svårt sönderbränd arm (enl. Jellinek"); jr.v.t.h. färsk brännskada
från en 50 kV anläggning; några veckor efter olycksfallet är armbågsleden öppen; några månader efter olycksfallet är
ett fönster på gipsförbandet vid armbågen fotograferat; två år efter olycksfallet hade armen full rörlighet.
skall låta de nekrotiska massorna avstötas av sig
själva. Om det uppkommer metallisationer i
huden. böra dessa behandlas med omslag och annan
skonande terapi. Det blir en senare fråga att
avlägsna metallen ur huden. De elektriska
strömmärkena kräva en speciellt konservativ
behandling. All erfarenhet har visat, att de ha en mycket
god läkningstendens. Speciellt är detta viktigt, då
man ej vet var gränsen mellan den skadade och
oskadade vävnaden går, förrän efter flera dagar.
För att illustrera det goda resultatet av den
konservativa behandlingen återges här efter Jellinek
några bilder, som i stort sett tala för sig själva
(fig. 9 och 10).
Som tidigare nämnts bör man ingripa aktivt, då
det är fråga om stegrat hjärntryck eller akut
"Hirnschwellung". Det bästa hjälpmedlet där är
ju upprepade lumbalpunktioner. Att man vidare
bör övervaka blåsans och tarmens funktioner är
självklart. Vid skador på hornhinnan är det av
stor betydelse, att ögonspecialisten konsulteras, då
förändringarna ofta icke komma fram genast och
då de äro fullständigt smärtfria. Har man
misstanke på ögonskada, bör sålunda ögonspecialist
konsulteras snarast möjligt.
Det skulle givetvis vara av det största intresse,
om de elektriska olycksfallen i landet kunde bli
föremål för noggrann och likartad observation,
så att de senare kunde vetenskapligt bearbetas.
De elektriska olycksfallen äro dess bättre ej så
talrika, att en enda läkare får tillräcklig
erfarenhet, för att kunna mera principiellt yttra sig om
deras behandling. En kritisk granskning av ett
större, omsorgsfullt undersökt och insamlat
material skulle säkert kunna skänka elektromedicinen
många värdefulla lärdomar.
Litteratur
1. Söderbaum, C E: Vilken spänning är farlig för människan.
ERA 17 (1944) h. 3 s. 33—35.
2. Holmgren, B & Silfverskiöld, B P: Disturbance of
Circula-tion in Convulsions of the Epileptic Tgpe. Acta Med. Scand. 119 (1944)
s. 321—329.
3. Faurbye, A: Death under electroshock treatment. Acta Psychiatr.
Neurolog. 17 (1942) s. 39—16.
4. Bjerner, Broman & Svensson: Tierexperimentelle
Untersu-chungen über Schädungen der Gefässe mit Permeabilitätstörungen
und Blutungen im Gehirn bei Insulin-, Cardiazol- und
Elektroschock-behandlung. Acta Psychiatr. Neurolog. 19 (1944) s. 430^52.
5. Schridde, H: Ilautverbrennungen durch hohe Ilitze. Klin.
Wschr. 1922 s. 2563—2566.
6. Mieremet, C W G: Hautveränderungen durch Einwirkung des
elektrischen Stromes, Ihre Differentialdiagnostische Bedeutung und
Ihr histologischcs Bild. Klin. Wschr. 1923 s. 1362—1364.
7. wildegans: Xerletzung durch elektrischen Starkström mit
tödlichem Ausgang. Klin. Wschr. 1923 s. 588—591.
8. Schridde, H: Der elektrische Stromtod. Klin. Wschr. 1925 s. 2143
—2145.
9. Sellner, B: Schädigung durch Elektrizität. Handbuch der
sozio-logische Hygiene, bd 2, Berlin 1926, s. 425-^38.
10. Jellinek, S: Der elektrische Unfall. Wien 1925.
11. Wingren, G: Om olycksfall förorsakade av elektrisk ström.
Aseas Tg 1918 s. 94—101.
Wingren, G: Om skador genom elektrisk ström och om deras
behandling enligt prof. dr Stefan Jellinek i Wien. Aseas Tg 1930 s. 171
—176.
12. Ferris, Kinc, Spence & Williams: Effect of electric Shock ön
the Heart. Electr. Engng, maj 1936, s. 498—515.
13. Alvensleben, K: Sand der Forschung über die Wirkung
indu-strieller Ströme auf lebenswichtige Organe. ETZ 1941 s. 706—709.
14. Dalziel, Ch. F & Lagen, J B: Effects of electric current ön
man. Electr. engng, febr. 1941, s. 63—66.
15. WingArdh, K A: Människokroppens elektriska motstånd. Fra
Fysikkens Verden 1945 h. 2 s. 106—112.
16. Freiberger, H: Der elektrische Widerstand des menschlichen
Körpers gegen technischen Gleich- und Wechselstrom. Julius Springer
1934.
17. Eve, F C: Resuscitation of the drowned tödag. J. Amer. Medic.
Assoc. 1U (1944) s. 964—967.
18. Drinker, C K: Use of drugs in restituation from electrical shock.
Electr. Engng CA (1945) s. 288—289.
Electric Power Stations, av T H Carr, del 2, 2:a uppl.
Chapman & Hall, London 1944. 544 s., 456 fig. 32 sh.
Andra delen av Carrs bok bjuder en bel del av intresse.
Man får här klarhet om hur 33 kV generatorerna är
lindade. Det visar sig, att man använder tre koncentriska
ledare, alltså en kärna och två cylindriska ledare, som är
kablade ihop med mikanit som isolermaterial. Denna
konstruktion användes emellertid endast i spåren. De yttre
förbindningarna blir av mera konventionell typ. Vid en
33 kV maskin får på detta vis den yttre ledaren endast
max. 7 kV till jord, mellancylindern 14 kV och kärnan
21 kV. Engelsmännen har tydligen mycket stor
användning av dessa 33 kV maskiner, alldenstund de ofta kan
mata ut direkt på 33 kV nät. Vid jämförelse med t.ex.
6 kV maskiner blir de naturligtvis mycket förmånliga på
grund av att såväl kostnader som förluster för en
transformator bortfaller.
Den slutna luftcirkulationen med fläktar och kylare har
tydligen slagit igenom i England, men däremot har man
icke, såsom amerikanarna, börjat använda väte för
kylningen. Som en av fördelarna med den slutna
cirkulationen framhålls de minskade brandriskerna, som skattas så
högt, att man i allmänhet icke använder
kolsyreeldsläckning på dylika maskiner.
I transformatorbeskrivningen fäster man sig vid en
transformator på 93,75 MVA, 12,5/33 kV, som väger 130 t.
Vid utomhusuppställning av transformatorer ser man på
bilderna alltid betong- eller tegelväggar omkring tre sidor
av transformatorerna, under det att den fjärde sidan är
öppen. Ibland står kylanordningarna uppställda i särskilda
betongrum av liknande beskaffenhet och de är då
försedda med stationära eldsläckningsanordningar. I ett fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
