Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 27 april 1946 - Bostadsbehov och bostadsproduktion, av Olle Engkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
TEKNISK TIDSKRIFT
holm kan ståta med ca 100 boende på 100 rum
eller kök, så är detta ej en höjning av
bostadsstandarden, utan fastmer en hopkrympning av
familjernas storleksordning.
Byggnadsverksamheten på 1920-talet hade således endast hållit
undan behovet men ej förmått göra någon effekt
på utrymmesstandarden — ett nedslående resultat.
Jag skall inte tala om 1914 års bostäders
beskaffenhet. Det fanns en rad så genanta tillstånd,
att om hälsovårdsnämnderna endast arbetat efter
sina dåvarande direktiv, skulle ett väldigt antal
bostäder ha dömts ut.
Ären före 1914 byggdes 12 000 lägenheter per
år. Under kriget minskades undan för undan
byggnadsverksamheten så, att år 1920 byggdes
ej mera än 2 000 lägenheter i hela landet. Detta
innebar att 1914—1918 slogs
byggnadsverksamheten i grund sönder. Följden blev, att när
byggnadsverksamheten åter satte i gång, måste den
nyorganiseras, vilket kom att ske under
fortgående och årligen stegrad byggnadsverksamhet.
Vid krigsutbrottet 1914 fanns ett betydande
överskott på bostäder, som dock minskades mer
och mer för att 1917 utbytas mot allvarig
bostadsbrist. Den hyresstegringslag, som gällde under
föregående krig, avskrevs år 1923. Utredningen
anser, att den för tidigt sattes ur funktion.
Samtidigt inträffade den deflation, som satte ned
såväl arbetslöner som materialpriser.
Det anses på många håll, att avskaffandet av
hyresstegringslagen blev språngbrädan för
byggnadsverksamheten, som därefter tog allt större
fart och slog rekord efter rekord. Andra anser,
att det var prissänkningen, deflationen,
återgången till guldmyntfot osv., som var orsaken
därtill. Därom tvistar fortfarande de lärde. Det
enda säkra är, att den enorma bristen på
bostäder skapade ett sådant vakuum på marknaden,
att byggnadsverksamheten genom denna hävstång
kom i gång.
Varje år under 1920-talet slogs föregående års
rekord ända fram till 1932, då den stora strejken,
som varade ett helt år, nästan helt lamslog
byggnadsverksamheten. År 1934 började åter en
byggnadsverksamhet, som snabbt stegrades år från
år för att år 1939 slå rekord då omslutningen
överskred 1 miljard kronor. Detta rekord ansågs
så märkligt, att man trodde det för alltid skulle
beteckna rekordet inom svensk
byggnadsverksamhet. De sista årens erfarenheter visar dock, att
man ej spådde rätt. 1945 och 1946 skulle uppnå
än större omslutning även relativt sett.
Även år 1939 förefanns stort överskott på
bostadslägenheter. Då bostadsproduktionen
följande år av kända skäl mattades ned, förbyttes detta
snart till ett, för alla orter i Sverige, svårt
underskott. Byggnadsverksamheten tog emellertid ånyo
fart, varigenom byggnadsverksamheten denna
gång undgick ett sammanbrott liknande det som
inträffade förra kriget. Det underskott av bostä-
der, som nu finns, beräknas av utredningen ej
kunna vara avverkat före år 1950. Man
konstaterar, att år 1939 byggdes 45 000 lägenheter i
hela riket, 1941 20 000 lägenheter, som sedan
stegrades för att 1945 ånyo vara uppe i 45 000.
Om ej materialfrågan lägger hinder i vägen
synes detta komma att överskridas innevarande år.
Hyresnivån
Utredningen har granskat
byggnadsverksamhetens fluktationer och konstaterar, att under
högkonjunkturer har spekulationer i
bostadsfastigheter och tomter varit betydande. 1920-talet
karakteriseras av detta. Bostadsförsörjningen skedde
ryckvis utan medveten plan och mål och var
otillfredsställande.
I det sammanhanget utredes, för de lägre
inkomstgruppernas vidkommande, hyrans andel i
hushållsbudgeten och det konstateras, att i
nybyggda hus torde denna andel vara 25—30 %.
Då man kan förutsätta en ständigt stegrad
utdöm-ning av mindervärdiga lägenheter (en sanering
som efter 1950 kommer att spela en mycket
stor roll), är det klart att de flesta hushållen i
en nära framtid kommer att placeras i nybyggda
hus och således får sin budget belastad upp till
30 % av hyran. Detta anser utredningen vara
för mycket och önskar en nedprutning till 20 % •
Denna prutning måste delvis ske genom
byggnadskostnadernas nedbringande. Därmed är man
inne på diskussionen om nedbringande av de
faktorer, som konstituerar hyran.
De olika elementen i hyrans konstituerande har
därför studerats. En avgörande roll där spelar
räntepolitiken och dess roll i bostadsförsörjningen
klarlägges genom påvisandet att vid ett
utgångsläge av 3x/2 % bottenlån, påverkar varje hel
procents förändring av räntan hyran med 15 %.
Ränteutgifterna för en fastighet är 50 % av
hyran. Utredningen anser det därför vara av vikt
att denna stora faktor stabiliseras. Räntan i sig
själv avspeglar tomt- och byggnadskostnaderna.
När dessa konstituerar halva hyran, är det klart,
att också båda dessa faktorer måste observeras
och studeras.
Om en sådan hyressänkning skall genomföras,
att hyran begränsas till endast 20 % av
inkomsten, innebär detta, om den för närvarande är
26 %, en prutning av hyran med 20 % eller en
stegring av inkomsten med 25 %, eller, vilket är
det troliga, en samverkan av båda. Båda
alternativen kräver såväl lättnader i räntan som
sänkning av byggnadskostnader och
fastighetsförvaltningskostnader. Hur skall detta ske?
Räntan har varit en orosfaktor av stora mått
Före 1940 bestämdes räntan för fast belåning
ej förrän huset stod färdigt. Således förflöt i
regel ett år från beslutet om bygge fattats in till dess
det var färdigt och fast belåning kunde ske.
Under detta år kunde mycket inträffa, vilket också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
