Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 25 maj 1946 - Vad väger mest inom byggnadsvärlden: ekonomisk vinning eller yrkesstolthet? av Ragnar Lindqvist - Diskussion, av A Ahlén, E Byström, T Bilde, Axel Eriksson, T R Åström, H Jansson, B Rudhagen, H Melin, G Höckert samt Ragnar Lindqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 maj 1946
517
det bara inte av dem fordras ett omedelbart
resultat, utan de i stället få arbeta på att med
propagandans hjälp successivt förbättra och förbilliga
byggnadsarbetena.
Diskussion
Civilingenjör A Ahlén: Det har varit glädjande att höra,
att dr Lindqvist så likformigt fördelat sitt klander. Enligt
min uppfattning föreligger icke i stort sett några skäl till
klander mot byggnadsverksamheten, men det är ju klart
att man kan påvisa bristfälligheter och det har varit
föredragshållarens uppgift att påvisa sådana. Om man endast
tar hänsyn till dem får man dock en karikerad bild av
verkligheten. Här i landet bygger vi i själva verket nog
omsorgsfullare och bättre än i andra länder. De
ekonomiska synpunkterna måste emellertid beaktas.
Civilingenjör E byström: Jag instämmer i yttrandet, att
det bör bli en ändring till det bättre vid utarbetandet av
programhandlingar. För närvarande nedlägges ej
tillräcklig omsorg på detta arbete, vilket orsakar många
tvistigheter. Om en entreprenör på grund av programhandlingar
nas mindre goda beskaffenhet tvingas utföra prestationer,
som han ej kunnat förutse, så begär han och bör även
ha rätt att få ersättning härför utöver kontraktssumman.
Detta är en legitim fordran, icke ett vinstbegär. Illegitima
anspråk bör behandlas med stränghet. Vinstbegär
föreligger ibland även från beställarens sida. Som exempel
härpå kan nämnas vissa bestämmelser i SJ:s kontrakt.
En oduglig entreprenör sorteras snart ut i privat
verksamhet. Svårare kan det vara att komma ifrån dåliga
entreprenörer vid statlig upphandling på grund av
bestämmelserna i upphandlingsförordningen, som bör revideras.
Att använda verkmästare, som fuskar, går icke i längden.
Bristen på arbetsledare är en anledning till, att man ibland
får in dåliga sådana. Kontrollantfrågan är ett annat
problem. Kontrollantyrket har ej sådan social ställning, som
det borde ha. Det saknas en verklig stam av goda
kontrollanter. En auktorisation synes därför väl befogad. Jag
understryker punkterna 1, 3 och 5.
Direktör T Bilde: Av alldeles särskilt intresse i detta
sammanhang är frågan om rekrytering. Det är visserligen
svårt att lära gamla hundar att sitta men enligt min
erfarenhet från undervisning av arbetsledare och arbetare
på kurser runt om i landet finns ett stort intresse hos
dessa grupper för teknisk förkovran och förståelse.
Arbetsgivaren borde förbättra sin egen firmas ställning genom
en koncentrerad orientering i arbete och materialteknik
för arbetsledare och arbetare på arbetsplatsen före ett
arbetes början. Det är för närvarande en aktion i gång
för att få en klassificering av kontrollanter. Kontrollanten
borde vara den skickligaste och bäst avlönade på
arbetsplatsen. I Byggnadsstyrelsens senaste anvisningar för be
tonggjutning har införts en betongklass utan kontroll
med alldeles för höga tillåtna påkänningar, en
beklagansvärd utveckling, som har bra litet med ambition att göra
och som sannerligen icke främjar någon yrkesstolthet.
Tekn. dr Axel Eriksson: Yrkesstolthetens förfall kan
även orsakas av för mycken specialisering. Det bör finnas
en ansvarig för hela byggnadsverket. Jag har icke någon
bestämd uppfattning om huruvida detta skall vara
arkitekten eller byggmästaren, då det gäller en husbyggnad.
Ofta kan man få se byggnader där värmeinstallation och
belysning är i ett uselt skick. Så skulle icke ett hus få
avlämnas om en fast hand styrde det hela. Ofta är det så
att arkitekten fått beställning på ritningen, men han får
icke se arbetet utfört. Förr var det ej ovanligt att en
byggmästare inbjöds till visning av sitt hus. Det var med
yrkesstolthet han demonstrerade sitt verk. En stor del av
de hus som nu utförs saknar dock sådan karaktär att det
kan vara något att yvas över. Sätt ut byggmästarens och
arkitektens namn på synlig plats i huset.
Direktör T R Åström: Huvudfrågan synes mig vara den
individuella yrkesstoltheten och dess inverkan. Inledaren
anser dagsläget ej så skrämmande, vilket jag håller med
om, men tendenserna är farliga. Vart bär vägen? Förr
fanns yrkesstolthet och det fanns yrkesmän. Förr kunde
en god yrkesman göra en ekonomisk vinning genom att
yrkesskickligheten då betalades. Man kommer alltså till
att yrkesstoltheten hänger samman med frågan om
ekonomisk vinning. För närvarande pågår en nivellering av
alla inkomster. Det är en social revolution och evolution.
De sämst betaldas löner skall höjas och de bäst betaldas
skall sänkas. De utjämningssträvanden som
fackföreningarna arbetar för hämmar ambitionen, vilket är högst
beklagligt. Det föreligger även en tendens från stat och
kommun att pressa ner den kvalificerade personalens krav på
ersättning för sitt arbete. Man undervärderar betydelsen
av kvalificerad personal. Det ledande skiktet topphugges
och självverksamheten stäckes. Man kan nog i
föreliggande fall icke räkna med en ideell inställning utan måste
sammankoppla frågan om yrkesstoltheten med frågan om
ekonomisk vinning. I det stora landet i öster premierar
man för närvarande allt kunnande på materiell väg. Det
gäller inom alla skikt såsom arbetare, arbetsledare m.m.
Löneskalan är helt differentierad. Den nivellerande
tendensen här i landet är farlig.
Major H Jansson: Vår tid kännetecknas av en
benägenhet att göra korta affärer. Detta lämpar sig inte vid
fastighetsbildning. Vi har här en farlig mentalitet att brottas
med. Skall huset stå i fem år eller i femtio? Det är svårt
att fastlägga den kvalitet, som bör eftersträvas. En annan
svårighet är, att teknikernas befogenheter minskas undan
för undan och lekmännen kommer in i förvaltningarna
och där även i detaljfrågorna. Det förefaller vara så nu,
att man lättare får igenom ett anslag på 5 000 000 kr. än
ett på 5 000 kr.
Förtroendet till en konsult bör även omfatta förtroende
till hans sätt att debitera sitt arvode. De tvister, som
uppkommer vid ett byggnadsverks uppförande, beror på, att
man från början icke vet, hur bygget skall utformas.
Häråt är icke något att göra. Man bör dock fordra, att
entreprenören skall säga ifrån, innan han utför ett arbete,
för vilket han sedan fordrar extra ersättning. Det finns
två slags befäl: arbetsledare och kontrollanter. Mellan
dessa föreligger en skillnad i mentalitet. Alla massor bör
preciseras vid anbudsförfrågningar. Man har rätt att
underhandla med lägsta anbudsgivare. Har han gjort fel,
måste det rättas, innan anbudet antas. Ett för lågt anbud
skall ej antas.
Byråchef B Rudhagen: Jag skulle vilja tala litet om
punkt 1. Genom Statens Arbetsmarknadskommissions
försorg har igångsatts länsutredningar för vattenförsörjning
och avlopp inom stora delar av landet och har för dessa
utredningar beviljats ungefär 1,7 Mkr. Dessa
länsutredningar är avsedda att tjänstgöra såsom en stomme för den
framtida detaljplaneringen inom de olika kommunerna.
Kommissionen har härvid inte använt anbudsförfarandet
vid utväljande av förrättningsmän utan har ansett
utredningsarbetet vara ett sådant förtroendeuppdrag att det
varit lämpligare att direkt vända sig till de
förrättningsmän som av olika orsaker kunnat komma i fråga, och
väntar genom detta ett fullgott resultat av utredningen.
Civilingenjör H Melin: Jag skulle något vilja uppehålla
mig vid punkt 5. Först vill jag framhålla önskvärdheten
av att entreprenörerna auktoriseras. Det bör vara skillnad
mellan de entreprenörer, som har rätt att vara yrkes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
