Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 1 juni 1946 - Den svenska tändsticksindustrins historia före de stora sammanslagningarna, av r - Elektrisk installatörsbehörighet, entreprenörsrätt, installatörsutbildning, av S T - Maaleteknik I, av J Tandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
TEKNISK TIDSKRIFT
Den svenska tändsticksindustrins historia före de
stora sammanslagningarna, av Gunnar Cederschiöld
och Einar von Feilitzen. Natur och Kultur, Stockholm
1945, 430 s., 20 kr.
De första tändstickorna tillverkades i Paris 1805. Det var
särskilt preparerade stickor, doppstickor, som tändes
genom att doppas i en flaska med asbest fuktad med
koncentrerad svavelsyra. Dessa stickor var mycket riskabla
att handskas med både på grund av sin eldfängdhet och
den frätande svavelsyran. De ersattes därför i början av
1830-talet av fosforstickorna, som var avsevärt bättre trots
att de var både giftiga och eldfarliga. Tillverkningen var för
övrigt i hög grad hälsovådlig för arbetarna. Enligt förf.
användes fosforstickorna bl.a. för att "påskynda arvsföljd
eller änkestånd".
Som naturligt var, inriktade man sig snart på att komma
ifrån den farliga gula fosforn, och detta lyckades först i
England, där man år 1827 tillverkade "repstickor" utan
fosfor, alltså en föregångare till den moderna
säkerhetsstickan. Dess problem löstes dock först 1844 av den
svenske professorn Gustaf Pasch, som framställde en
sticka, vilken tändes mot ett plån av röd fosfor. Den som
har äran av att ha gjort dessa stickor praktiskt
användbara är emellertid Johan Edvard Lundström, "den svenska
tändsticksindustrins fader", en titel som han rättvisligen
bör dela med sin yngre bror, Carl Frans.
Den första tändsticksfabriken i Sverige anlades 1836. Nio
år senare grundade Johan Lundström Jönköpings
Tändsticksfabrik, som mer än någon annan bidragit till
tändsticksindustrins utveckling.
Den svenska tändsticksindustrins historia är historien om
en näringsgren, vars båda ledande fabriker här i landet
paradoxalt nog anlades av män så främmande för yrket
att de inte ens hade sett en tändsticksfabrik, då de satte
i gång. Det är historien om en tillverkning, som började
som rent hantverk och hemindustri och utvecklades till en
storindustri, vars mest utmärkande drag är den långt
drivna mekaniseringen. För denna utveckling har vi,
förutom bröderna Lundström, sådana män att tacka som
Arvid Sjöberg, Jönköpingsfabrikens mångårige
fabriks-föreståndare, och Alexander Lagerman, den store
uppfinnaren. Tack vare deras ovanligt lyckliga samarbete
skapades en serie maskiner av enastående betydelse för hela
denna industri. Vad Lagermans maskiner har
åstadkommit, förstår man bäst, anser författarna, om man jämför
produktionen per arbetare och timme för åren 1870 och
1898. Det visar sig då att kapaciteten på dessa 28 år har
blivit ungefär 71/s gånger större.
Förf. har på ett förträffligt sätt skilt sig från sin uppgift.
Det är med stort intresse man läser om de skiftande öden,
som våra svenska tändsticksfabriker och deras ledande
män har undergått genom tiderna. r
Elektrisk installatörsbehörighet, entreprenörsrätt,
installatörsutbildning, av A Johansson och H
Wenner-holm. Natur och Kultur, Stockholm 1946. 158 s. 5,80 kr.
Förutsättningarna för ändamålsenliga och säkra
elektriska installationer kan sägas vara av tre slag:
förstklassig materiel, lämpliga föreskrifter om installationernas
utförande och en kår av yrkeskunniga och
ansvarskän-nande installatörer. De statliga myndigheterna i vårt land
har medverkat till skapandet av dessa förutsättningar bl.a.
genom att införa en auktoriserad materielkontroll, genom
att utge detaljerade och väl genomtänkta
anläggningsföreskrifter samt genom kravet att elektriskt
installationsarbete — på oväsentliga undantag när — endast får utföras
av väl kvalificerade, av Kommerskollegium
behörighets-förklarade yrkesmän.
De bestämmelser, som reglerar installatörsfrågan,
återfinns i K.M:ts kungörelse den 2 juni 1939 angående
behörighet att vid elektriska starkströmsanläggningar utföra
installationsarbete. I kungörelsen behandlas utom olika
slag av behörighet och motsvarande kompetensfordringar
även strömleverantörernas rätt att av behöriga
installatörer kräva ytterligare kvalifikation såsom villkor för
entreprenörsrätt inom strömleverantörens distributions
område.
Var och en som något kommit i beröring med
installatörs-eller entreprenörsärenden vet av egen erfarenhet huru
vanskligt det är att komma till rätta med det vittutgrenade
komplex av frågor, som döljer sig bakom
behörighetskungörelsens rubrik. Det är därför med stor
tillfredsställelse man i fackmännens krets hälsar ovannämnda
handledning, författad av två på området väl bevandrade
specialister, den nyligen bortgångne förste byråingenjören i
Kommerskollegium A Johansson och t.f. byråsekreteraren
i samma ämbetsverk, jur. kand. H Wennerholm.
Boken, som inledes med en återblick på de förhållanden,
som föranlett tillkomsten av 1939 års
behörighetskungörelse, ägnas huvudsakligen åt en detaljerad redogörelse
för innehållet i denna, vilket kommenteras på ett
överskådligt och uttömmande sätt. Särskilt utförligt behandlas
i anslutning till kungörelsens 4 § de olika möjligheter till
teoretisk utbildning, som står blivande installatörer till
buds från tekniska högskolor till specialkurser av olika
slag, och de särskilda kunskaps- eller examensprov, som
i vissa fall krävs för erhållande av behörighet
(utbildningsfrågans behandling omfattar omkring fjärdedelen av
textutrymmet). Även sättet för ansökan om behörighet
behandlas synnerligen ingående och belyses med exempel
på ansökningsformulär av olika slag.
Skall någon anmärkning riktas mot den om författarnas
imponerande sakkunskap och grundlighet vittnande
boken skulle den gälla det stundom väl torra och krångliga
skrivsättet, som förefaller mindre väl tillrättalagt för de
praktiskt verksamma yrkesmän, till vilka boken i första
hand får anses rikta sig. Dessutom motsvarar den
typografiska utformningen icke helt vad man nu för tiden har
rätt att vänta sig av en praktisk handbok.
Som totalomdöme kvarstår dock att den lilla boken på
ett mycket förtjänstfullt sätt fyller sitt ändamål och att
den utgör ett värdefullt tillskott till installationsteknikerns
samling av praktiska uppslagsböcker. S T
Maaleteknik I, av Jul. Hartmann. 4:e uppl. Jul.
Gjellerup, Köpenhamn 1945. 156 s. 11,25 dkr.
Professor Hartmann vid Danmarks Tekniske Højskole har
tidigare utgivit flera värdefulla läroböcker, som behandla
mätningsteknik, räkneteknik och felberäkning. Det är
glädjande att det lilla kulturlandet Danmark kan bjuda på
en samvetsgrant och utförligt gjord lärobok, som faktiskt
är ägnad sanningskravet — utan några etiska eller poetiska
motiveringar. Sanningskravet är ej heller kategoriskt. Det
är ett praktiskt krav och förf. citerar: "The test of truth
is: Will it work?"
För att nå sanningen så nära som möjligt vid mätningar
och observationer räcker det inte att rent automatiskt ta
medeltal och beräkna vissa kvadratrötter ur avvikelsernas
kvadraters summa etc. Förf. manar läsaren att i första
hand tänka igenom vad han gör och hur han gör det, man
skall lära sig förstå skillnaden mellan osäkerhet och fel, man
skall lära sig att inringa sanningen på ett praktiskt sätt.
Hartmann är en praktisk man, som tänker i konkreta
bilder, hämtade direkt ur verkligheten. Exemplen stamma
från Köpenhamns transformatorstationer, kristidens
generatorbränsles vattenhalt, bilåkning och lagstiftning i
Danmark, mätningar utförda av teknologer, kontroll av
SKF-kulor och många andra områden av verkligheten.
Bakom texten ligger 30 års erfarenhet som tekniker,
pedagog och vetenskapsman. Därmed förstår man förf:s säkra
och lugna grepp om sitt ämne. Boken har sin plats ej
blott i samband med den högre undervisningen utan även
i många industrilaboratorier, särskilt nu i samband med
upprustningen för hög kvalitet i fredsproduktionen.
J Tandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
