- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 76. 1946 /
649

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1946 - Det svenska elektronmikroskopet, av Arne Bergqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 juni 1946

<307

Det svenska elektronmikroskopet

Ingenjör Arne Bergqvist, Stockholm

Riktar man uppmärksamheten på
elektronmikroskopet och överblickar de nya tekniska
möjligheter, som elektronstrålningen och
elektronoptiken ge, måste man med en viss
förvåning lägga märke till ett uttalande av Ernst
Abbé1 från år 1878:

"Nach allem, was im Gesichtskreis unserer
heu-tigen Wissenschaft liegt, ist der Tragweite
unserer Sehorgane durch die Natur des Lichtes selbst
eine Grenze gesetzt, die mit dem Rüstzeug
unserer dermaligen Naturkenntnis nicht zu
über-schreiten ist. Es bleibt natürlich der Tröst, dass
zwischen Himmel und Erde noch so Mansches
ist, von dem sich unser Unverstand nichts
träu-men lässt. Vielleicht, dass es in der Zukunft dem
menschlichen Geist gelingt, sich noch Prozesse
und Kräfte dienstbar zu machen, welche auf
ganz anderen Wegen die Schranken
überschrei-ten lassen, welche uns jetzt als unübersteiglich
erscheinen müssen. Das ist auch mein Gedanke.
Nur glaube ich, dass diejenigen Werkzeuge,
welche dereinst vielleicht unsere Sinne in der
Er-forschung der letzten Elemente der Körperwelt
wirksamer als die heutigen Mikroskope
unter-stützen, mit diesen kaum etwas anderes als der
Namen gemeinsam haben werden."

I detta uttalande ligger först och främst
insikten om ljusmikroskopets begränsning på grund
av ljusets egen natur såsom vågrörelse. Dessutom
anar Ernst Abbé att ett instrument, som går
utöver de av ljuset satta gränserna, skall komma.
Med elektronmikroskopet har denna förutsägelse
i huvudsak gått i uppfyllelse.
Elektronmikroskopet har således inte några av de glaslinser, som
äro de viktigaste förutsättningarna för
ljusmikroskopet, och ljuset självt har fått lämna plats
för en annan strålning. Å andra sidan har
elektronmikroskopet fortfarande en hel del
gemensamt med ljusmikroskopet.

Ifjusmikroskopets möjligheter

För en enkel framställning av ljusmikroskopets
möjligheter låta vi linssystemet representeras av
en enkel glaslins. Linsen L± L2 i fig. 1 motsvarar
således mikroskopets objektiv. Centrum av
bilden A avbildas vid Alf centrum av bilden B
vid Bi. Sedan frågar man sig hur stort
avståndet d behöver vara för att A och B skola
uppfattas och avbildas som två definierade
punkter A1 och B i vid bilden. Lörd Rayleigh m.fl.

DK 621.317.39 : 531.78
621.385.833(485)

har visat, hur A kan skiljas från B om
interfe-rensringarna tillhörande resp. B1 inte täcka
varandra för mycket. Detta betyder att och Bx
kunna skiljas om delar av ljusvågorna, vilka
komma från B och vilka anlända till punkt Ax, inte
fördärva intrycket av Ax och störa det ljus, som
kommer från A själv. I vilken mån Ai störs från
B beror på skillnaden i längd mellan strålarna /
och h. Li A:1 och L2 Ax äro lika långa. Längden
av strålarna i området till höger om linsen är
lika. Ai och Bi kunna särskiljas om skillnaden
mellan / och h är minst lika stor som det begagnade
ljusets våglängd. Detta leder till att minsta
avståndet d mellan A och B kan anges med
uttrycket

2 sin oc

då A är lika med ljusets våglängd i området AB
och Lz dvs. området där skillnaden mellan f
och h gör sig gällande och sin oc är förhållandet
LiOjg. Uttrycket för d kan också skrivas

2 n sin oc

eller

. I

2 N.A.

där A är ljusets våglängd i vakuum och n är
brytningsindexet för mediet mellan AB och
linsen Li L2. Två vinklar et kallas linsens
öppningsvinkel och n sin oc, vanligen skrivet N. A., kallas
numerisk apertur. Enligt dessa betraktelser är
förmågan att särskilja två närbelägna punkter i
objektet bestämd av det begagnade ljusets
våglängd och objektivets numeriska apertur. Ju
mindre ljusets våglängd är och ju större den
numeriska aperturen är, desto närmare varandra

Fig. 1. Linsen LtLt avbildar de båda punkterna A och B
vid Aj och Bj.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:45:22 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1946/0661.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free