Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1946 - Det svenska elektronmikroskopet, av Arne Bergqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
654
TEKNISK TIDSKRIFT
elektronmikroskopet på grund av att man inte
behöver befara att pumpmedium, exempelvis
olja, tränger in i mikroskopet. Dessutom är
skötseln enklare vid start och avstängning.
För vakuumkontroll användes en
vakuummeter i form av ett urladdningsrör, vars inre står
i förbindelse med mikroskopet. Urladdningsröret
har två elektroder mellan vilka glimurladdning
äger rum, fig. 11. Genom att fältet från en
permanent magnet får passera igenom
urladdningsröret, åstadkommer man att urladdningen
försiggår på långa spiralformiga banor och tillåter,
att glimurladdning äger rum även vid så låga
tryck som 10—5 torr. I serie med
urladdningsröret och ett likspänningsaggregat är ett
vridspole-instrument inkopplat. Urladdningsströmmen
sjunker med rådande tryck i mikroskopet. Denna
vakuummeter utgör givetvis inte något
precisionsinstrument men fyller väl fordringarna på ett
bekvämt instrument för fortlöpande
vakuumkontroll vid elektronmikroskop. Vakuumaggregatet
och vakuummetern äro placerade i ett skåp,
samtidigt utgörande fundament för mikroskopet.
På fig. 10 synas även mikroskopets elektriska
kontroll- och manöverorgan. De tre instrumenten
och rattarna längst till vänster tillhöra
elektron-optiken och tjäna till kontroll resp. inställning
av linsernas magnetiseringsström. Från vänster
räknat komma härefter direktvisande
kilovolt-meter och omkopplare för inställning av
högspänningen. från 30 till 85 kV, samt
milliamperemeter och reglage för katodens emission.
Instrumentet längst till höger är vakuummetern.
Preparat framställning
och exempel på mikroskopets användning
Framställningen av lämpliga objektpreparat
för elektronmikroskopet är av största betydelse
för att fullt kunna utnyttja instrumentets
möjligheter. Detta ofta omständliga arbete fordrar sina
speciella apparater och anordningar. Vid så gott
som varje nytt objektmaterial infinna sig nya
svårigheter, som man får finna ett nytt sätt att
övervinna.
Objekthållaren består av en liten mässingsbit
med några 0,1 mm hål eller med en smal slits.
Hållaren kan även vara utförd som ett galler med
mycket små maskor, 0,1 mm och mindre. Det
gäller att placera objektet i form av en tunn
hinna i dessa öppningar. Objektet måste vara så
tunt att elektronstrålen kan genomstråla det
utan för stor hastighetsförlust. Tjocka objekt
förorsaka dessutom spridning av
elektronstrålningen med åtföljande dåliga bilder. Detta är
ytterligare en detalj, som har stor betydelse för
den upplösningsförmåga man kan få i bilden.
Ett vanligt sätt att åstadkomma en sådan
hinna är att objekthållaren placeras i vatten något
under ytan. På vattenytan häller man en lösning
av zaponlack i amylacetat. Efter att
amylace-tatet avdunstat ligger en tunn hinna av
zaponlack kvar på vattenytan. Genom att försiktigt
tappa bort vattnet sänker sig hinnan ned till
objekthållaren och lägger sig utspänd över
öppningarna i objekthållaren. På denna hinna kan
objektet anbringas på flera sätt.
För upptagning av fig. 12 har man placerat
objekthållaren, försedd med lackhinna, i
lämplig närhet av en brinnande båglampa med
zink-elektroder. Röken från båglampan har slagit ned
på hinnan i form av dessa vackra nålformade
zinkoxidkristaller.
Objektet kan exempelvis vara uppslammat i
vatten eller någon annan vätska och man tar
en droppe av vätskan och sätten på hinnan.
Vätskan avdunstar och objektpartiklar sitta kvar
på hinnan. Ett vackert exempel på ett sådant
preparat utgör en upptagning av dextranmolekyler
vid 7 000 gångers elektronoptisk förstoring, som
utförts av docent Kai Siegbahn och licentiat Björn
Ingelman2. Objektet kan även i lämplig
utspädning vara blandat med lacklösningen från början.
Ett annat sätt att framställa objektpreparat är
kilsnittsmeioden. Objektet bäddas in i paraffin
Fig. 12. Zinkoxid kristaller (10 000 X)- Fig. 13. Skelettmuskel från marsvin (7 000 X). Fig. U. Etsad aluminiumyta (6 000 X)■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
