Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1946 - Plana glastolkar och tekniska interferometrar, av Jiri Georges Vogl - Satroskopet och lepometern — två nya kontrollinstrument, av S M
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
664
TEKNISK TIDSKRIFT
åstadkommes. Utrymmet ovanför normalytan
kan tänkas utfyllt med ett stort antal halvvågor
av olika färger, av vilka var och en kan separeras
från de andra med ett monokromatorprisma. På
detta sätt får man ett antal aritmetiska skalor, där
våglängderna bildar skaldelar. Det går lätt att
fastställa i vilka intervaller ett gult resp. rött eller
gult resp. blått skalstreck koinciderar. Dessa
koin-ciderande streck bildar nu nya, betydligt grövre
skalor, vilkas delning lätt kan beräknas. Alla
skalor lämnar spår på passbitens och normalens
interferensbild. Även bråkdelar av en
ljusvåglängd kan genom denna differentialmetod
fastställas. För utvärdering av mätresultatet användes
en särskild räknesticka.
På ett liknande sätt men elegantare och
fortare arbetar interferometern enligt Twyman.
Passbiten behöver inte läggas på en normalplatta,
utan interferensen kan åstadkommas och
observeras på de båda verksamma ytorna samtidigt.
Litteratur
Engelskt pat. nr 103832/17.
Fabry: hes applications des interférences, Paris 1923.
Landwehr: Ein neues Interferenzgerät zur Untersuchurig der
Gestalt von Flächen und Plätten und zur Verwendung als
Interferenz-komparator. Instr. Kde mars 1942 s. 73.
Judge: Engineering precision measurements, London 1944.
Satroskopet och lepometern — två nya
kontrollinstrument. Vid Svenska Aeroplan AB har utarbetats två
nya kontrollinstrument. Det ena satroskopet, är i första
hand avsett för uppsökande av sprickor i rör och bult,
men kan också användas för bestämmande av
dimension och struktur; det andra, lepometern, är avsett för
kontroll av anodoxideringar.
Namnet satroskop har härletts ur det grekiska ordet
satron, som betyder spricka. Satroskopet grundar sig på
att impedansen hos en trådspole med en metallkärna
ändrar sig med de elektriska och magnetiska
egenskaperna hos kärnan, alltså med dess sammansättning, form,
struktur, dimensioner och eventuella sprickor. Detta beror
på att om spolen matas med en växelström, alstras i
kärnan dels virvelströmmar, dels ett magnetiskt fält, som
återverkar på spolen.
Om exempelvis ett bultmaterial skall kontrolleras, föres
Fig. 1. Satroskop med provspole ocli rullbana för
bultmaterial.
Fig. 2.
Lepo-meter; nedtill handtaget, i locket [-kalibreringskurvor.-]
{+kalibrerings-
kurvor.+}
bulten genom en spole, vars impedans kontinuerligt
uppmätes, t.ex. i en impedansmätbrygga. Oin en
materialspricka passerar spolen, ändras dess impedans och
bryggans instrument gör utslag.
Brygganordningar av detta slag är förut kända men ställer
sig emellertid ganska dyrbara, eftersom de
impedansändringar, som sprickor etc. framkallar, är mycket små.
Instrumenten måste därför byggas med kraftiga förstärkare
med låg störspänning.
Satroskopet använder också en brygganordning, men den
ingår som återkopplande led i en oscillator med ett par
förstärkarsteg. Utgångsspänningen från dessa matas in
på bryggan.
Instrumentets utseende framgår av fig. 1. Det har två
rattar. Den ena, volymratten, användes för att vid
felfritt material ställa in indikatorinstrumentets utslag mitt
på skalan. Då materialet är felaktigt, ändras utslaget. Den
andra ratten ändrar oscillatorns frekvens och känslighet.
Detta är lämpligt, ty vid magnetiska material bör man
använda lägre frekvens än vid omagnetiska. Man har för
varje materialslag att välja mellan fyra känsligheter.
Instrumentet har dimensionerna 300 X 250 X 200 mm och
väger ca 8 kg; spoldiametern kan variera mellan 15 och
100 mm. Mätfrekvenserna är ca 120 p/s för magnetiska
material och 300 p/s för omagnetiska. Största känslighet
är halvt skalutslag för 0,03 ,% impedansändring.
Effektförbrukningen är 50 W.
Lepometern (grekiska lepos, skorpa) är ett instrument för
kontroll av oxidskiktets tjocklek och beskaffenhet hos
speciellt detaljer av aluminiumlegeringar, vilka skyddas
mot korrosion genom att man på elektrisk väg överdrar
dem med ett lager aluminiumoxid (anodoxidering).
Instrumentets funktion grundar sig på att aluminiumoxiden
är elektriskt oledande och har hög genomslagshållfasthet.
Lepometern, fig. 2, består av ett provhandtag med två
elektroder. Dessa matas med en variabel spänning från
en transformator, ansluten till växelströmnätet, överslag
mellan elektroderna indikeras på en genomslagsindikator
i form av en glimlampa. Handtaget har också en
tryck-brytare, som bryter strömmen, då handtaget släppes.
Elektroderna är i allmänhet av bly, men den ena kan
utbytas mot en spetsig stålelektrod.
Elektroderna tryckes mot den detalj, som skall
kontrolleras. Om spänningen ökas, uppstår till slut överslag från
den ena elektroden till metallen under oxidskiktet och
därifrån vidare till den andra elektroden.
Genomslagsspänningen är proportionell mot skiktets tjocklek. Sedan
genomslagsspänningens värde bestämts, kan man med en
kalibreringstabell bestämma skiktets tjocklek.
Instrumentet, som väger 4 kg, har ett mätområde av
0,3—-15 p. med mätnoggrannheten ± 15 %. Tiden för en
skiktmätning är 10 s och för skiktkontroll 2 s (Vingpennor
1946 h. 1, 2). SM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
