Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 6 juli 1946 - Puls-tidmodulering och dess tillämpning för flerkanalöverföring, av Frank Hammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
666
TEKNISK TIDSKRIFT
tillstånd uppvisar pulsserien exakt lika intervall
mellan alla pulser i kedjan. Vid modulering
förskjutes de olika pulserna från sina medellägen,
varvid förskjutningen är proportionell mot
mo-duleringsspänningens momentanvärde. Fig. 1
visar relationen mellan modulationsspänning och
pulsernas läge i tiden vid enkanalöverföring.
Man inser, att moduleringsspänningens envelop ej
kan återges kontinuerligt på mottagarsidan,
eftersom dess form endast utforskas genom
"provtagning" med jämna mellanrum. Detta förhållande
är genomgående för alla typer av
pulsmodule-ring. Det visar sig emellertid att man får en fullt
godtagbar återgivning om pulseringsfrekvensen
uppgår till två gånger den högsta
modulerings-frekvens, som behöver överföras.
Bredden hos varje puls är mycket liten. En
brant vågfront erfordras för att man skall kunna
utnyttja systemets inneboende möjligheter till
höga värden på signalstörningsförhållandet, men
pulsens längd för övrigt är utan betydelse för
överföringen. Den göres därför så kort som
möjligt. I praktiken användes pulsbredder av
storleksordningen 0,25 till 1 Vid överföring av
tal göres pulseringsfrekvensen i regel omkring
8 000—10 000 p/s, eftersom 3 000—4 000 p/s är
den högsta tonfrekvens som då behöver
överföras. I så fall blir tidsintervallet mellan två
pulser vid enkanalöverföring 100—125 jjls. Även
vid modulationsförskjutningar på flera gånger
pulsbredden blir det därför avsevärda tomma
"oanvända" områden mellan successiva pulser.
Det är dessa områden, som utnyttjas för
fler-kanalöverföring, i det till andra kanaler hörande
pulser flätas in i mellanrummen, tills dessa bli så
utfyllda, som man kan medge utan risk för att
pulserna kollidera vid maximala förskjutningar
åt motsatt håll.
Fig. 2 visar pulsföljden vid flerkanalöverföring.
Fig. 2. Sammansättning av flera pulsserier vid
flerkanalöverf öring.
Fig. 3. Pulsform och pulsförskjutning vid ett i praktiken
utfört 24-kanalsystem.
Dubbelpulsen märkt M är en
synkroniseringspuls, som markerar normaltid. Genom
uppdelning av tidsintervallet mellan två
synkroniseringspulser i /i + 1 lika delar (n s= antalet
kanaler) får man fram pulsernas medellägen, från
vilka förskjutningarna skola mätas. Fig. 3 anger
pulsernas form och maximala förskjutningar i
det 24-kanalsystem, som skall beskrivas mera i
detalj längre fram.
Det förtjänar att påpekas, att övergången från
enkanal- till flerkanalöverföring vid
puls-tidmo-dulering ej innebär någon ökning av den för
överföringen erforderliga bandbredden. Denna beror
nämligen endast på pulsens form, och närmast
på dess branthet. men är helt oberoende av
pulsantalet.
Pulsformens och modulationsförskjutningens inverkan
på signal-störningsförhållandet.
Amplitudmodulerade system äro som bekant i
princip linjära, vilket innebär, att de störningar,
som kunna finnas vid en mottagares ingång,
troget reproduceras vid dess utgång.
Signal-störningsförhållandet är sålunda oförändrat efter
genomgång av mottagaren. Härvid förutsättes
givetvis att signal-störningsförhållandet vid ingången
beräknats på basis av mottagarens bandbredd
och att man alltså ej räknar med störningar från
den delen av frekvensspektrum, som ligger
utanför mottagarens genomsläppta område.
Vid TM däremot har man, i likhet med fallet
vid FM, möjlighet att i mottagaren kraftigt
undertrycka störningarna. Det förtjänar att påpekas,
att FM- och TM-systemets störningsreducerande
egenskaper ej i första hand bero på att det här är
andra faktorer än amplituden som moduleras.
Addition av en störning och en signal medför ej
endast ändring av signalens amplitud utan även
analoga rubbningar i frekvens och fas.
FM-svstc-mets fördel består sålunda icke bara i att man
genom användandet av begränsare kan ta bort
amplitudvariationerna, utan främst däri, att man
kan göra de modulationsbärande
frekvensändringarna mycket stora i förhållande till de av
störningarna förorsakade frekvensändringarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
