Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 20 juli 1946 - Oljeeldning, av Gustaf Edling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2.9 juni 1946
711
beakta bl.a., att oljeflamman kräver ganska stort
utrymme. Man måste i vissa fall räkna med
flam-längder på upp emot 4 m, och det är nödvändigt
att oljedropparna äro förbrända, innan de komma
i kontakt med eldyta eller väggar i eldstaden. I
annat fall uppstår besvärande koksning, och
sådan kan också uppstå inuti själva oljebrännaren,
om finfördelning och spridning av oljan icke
sker på lämpligt sätt. Med hänsyn till att
oljelågan har hög temperatur, måste man också se
till, att sticklågor icke slå direkt mot någon del
av eldytan. Det kan nämligen i sådant fall lätt
uppstå en för pannans bestånd farlig lokal
överhettning.
Vid installationer i värmeledningspannor i
fastigheter, där det oftast är fråga om
helautomatiska brännare, måste en
oljeeldningsanläggning utföras så, att den erbjuder högsta möjliga
grad av säkerhet, trots att den i regel är utan
ständig övervakning. Man har vid en sådan
installation som bekant merendels ordnat med
automatisk tändning av lågan och likaså en
reglering av eldningen med hänsyn till temperatur på
pannvatten och rumsluft. Vidare brukar man ha
en s.k. pyrostat, som stänger av oljetillförseln
till brännaren, om temperaturen i pannans
eldstad skulle bli för låg, dvs. om oljelågan har
slocknat. Vid anläggningar för industriell drift
däremot, där man, när det gäller ångpannor,
måste räkna med ständig övervakning, har man
i allmänhet avstått från installation av liknande
säkerhetsanordningar.
Vid de flesta pannor för industriell drift
användes olja icke som enda bränsle. Med
hänsyn till driftsäkerheten är det en stor fördel, om
oljan eldas tillsammans med annat bränsle, så
att i eldstaden alltid finnes stödfyr av ved eller
kol. Skulle ett kort avbrott uppstå i oljetillförseln
genom igensättning av munstycket eller av annan
orsak, så tändes oljan, när den strömmar in på
nytt, av stödfyren och ingenting farligt inträffar.
Har man oljeeldad anläggning utan stödfyr,
måste man vidta sådana åtgärder, att
oljeinströmning i eldstaden utan antändning säkert
förhindras. Om vid tändningsförsök olja insprutas
i eldstaden utan att tändas, måste försöken
omedelbart avbrytas och pannan väl utluftas innan
nytt försök göres att starta oljebrännaren. Låter
man oljeinströmningen utan antändning pågå
för länge, kunna mycket farliga explosioner av
oljedimma inuti pannan uppkomma, om sedan
tändning sker, t.ex. när oljedimman kommer i
kontakt med heta ytor.
Om man eldar olja i helt kylt förbränningsrum,
föreligger ingen risk för att man skall få för hög
eldstadstemperatur. Vid okylda eldstäder måste
man däremot tänka på att murverket icke blir
utsatt för alltför intensiv värmestrålning. Lågan
har ju en temperatur på ca 1 700°G. Placerar
man oljebrännarna t.ex. i en murad ugn framför
pannan, där man icke har någon kall strålning
från eldytan alls, måste man genom användning
av högeldfast murverk, och kanhända också
genom större luftöverskott än i normala fall,
sörja för att icke för höga temperaturer uppstå.
Situationen på oljernarknaden
En uppsats om oljeeldning, sådan som denna,
kan lätt uppfattas som reklam för oljeeldning.
Det kan tänkas, att en eller annan genom de här
lämnade uppgifterna skulle bli animerad till att
övergå från annat bränsle till oljeeldning. Jag
är emellertid angelägen att framhålla, att
förhållandena med avseende på vår oljeförsörjning
icke äro sådana, att en okontrollerad övergång
till oljeeldning för närvarande kan tillåtas.
Bränslekommissionen har redan i ett cirkulär i
december 1945 och i en PM i januari 1946
framhållit, att det kan bli stora svårigheter att
tillgodose det stigande behovet av oljor, om
industrin mera allmänt går över till oljeeldning. Det
påpekades i det nämnda cirkuläret, att
Bränslekommissionen redan då tills vidare icke skulle
komma att lämna nya licenser för eldningsolja.
För civilt bruk torde omedelbart före kriget här
i landet ha förbrukats ungefär 225 000 m3/år
mörka oljor, dels för industriella ändamål, dels
för fastighetsuppvärmning. Nu planerade
installationer för oljeeldning torde totalt motsvara en
förbrukning av mer än 1 milj. m3/år. Det är icke
alls säkert, att detta behov kan tillgodoses ens
för en kortare tid. Vår inhemska
distributionsapparat är begränsad — det har nämnts, att den
skulle ha en kapacitet av bortåt 800 000 m3/år —
och en utbyggnad av distributionsapparaten i
snabb takt är med hänsyn till knapphet på plåt
och annat material icke möjlig.
Landets möjligheter att köpa motorbrännolja och
eldningsolja äro för närvarande begränsade. Den
allmänna knappheten på kol har i hela världen
framkallat en starkt ökad efterfrågan på
eldningsolja såsom ersättning för fasta bränslen.
Det är vidare att förutse, att t.ex. olja som
drivmedel, icke minst för militära ändamål, kommer
att i mycket högre utsträckning än hittills
användas i form av mörka oljor i stället för bensin.
Det synes därför ligga utanför de praktiska
möjligheternas gränser att tillgodose alla nu anmälda
och väntade behov av eldningsolja. Inom
Bränslekommissionen är man, när detta skrives,
sysselsatt med utredning av frågan, hur man —
eventuellt genom reglering av handeln med
eldningsolja — skall kunna under nästa bränsleår
upprätthålla balans mellan tillgång och efterfrågan
på de mörka oljorna.
De licenser, som redan utfärdats av
Bränslekommissionen för oljeeldning, gälla som bekant
endast till den 1 juli 1946. Licenserna komma då
att omprövas. Om importen av oljor eller den
inhemska distributionsapparatens kapacitet icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
