Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 10 augusti 1946 - Paludrin — ett nytt antimalariamedel, av E Askelöf - Svensk kemisk industri, av FHS - Kemisk-tekniska apparater, av FHS - Fagersta Seco Handbok, av Bn - »Skogen ger, en bok om Mo & Domsjö AB», av r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 augusti 1946
769
las på olika vägar, varav en här kan anges. Man kopplar
p-klorfenyldiazoniumklorid med cyanguanidin
Cl—N = N — C1 + NH» — C — NHCN–►
NH
och erhåller N1-(p-klorfenyl)-N"’-cyanguanidin
–v Cl 7 N = N —NH —C —NHCN–*
NH
som sedan överföres till
N1-(p-klorfenyl)-N5-isopropylbi-guanid
–>C1—N— NHCNHCNHC3H7 ß
NH NH
4888 — Paludrin
Paludrin är en färglös substans, som icke färgar huden,
och som snabbt resorberas.
De kliniska prövningarna med paludrin är ännu icke
slutförda, varför en fullständig jämförelse i detta
avseende med kinin och atebrin (mepacrin) ej är möjlig för
närvarande. Hittills har man dock kunnat fastställa, att
paludrin har tre gånger större antimalariaeffekt i förhållande
till mepacrin och tio gånger större än kininet. Giftverkan
synes vara mindre och frånvaron av biverkningar
framhålles. Det är verksamt både vid lätta och svåra fall av
varannandagsfrossa, ehuru olika doser härvid måste
användas. Vid tredjedagsfrossa synes det även ha effekt, men
vid tropikmalaria föreligger i tillgänglig litteratur ej några
uppgifter om medlets effekt. Liksom vid kinin- och
me-pacrinbehandling får en fjärdedel av patienterna återfall.
Genom dess lättlöslighet och lättresorberbarhet erhålles
redan inom två timmar en tillräcklig blodkoncentration, som
kan upprätthållas med en dos av 10—100 mg två gånger
dagligen. Behandlingstiden är mycket varierande och har
växlat mellan fem och fjorton dagar.
Som framgår av denna redogörelse har man i paludrin
fått ett nytt antimalariamedel, som synes erbjuda vissa
fördelar framför hittills använda och skulle det genom de
fortsatta undersökningarna dessutom visa sig, att medlet
även ger en säker förebyggande effekt, så torde det ha
utsikter att kunna ersätta både kinin och atebrin.
E Askelöf
Litteratur
Curd, F H S & Rose, F L: The Discovery of Paludrine. Chem. a.
Ind. (1946) s. 75.
Constitution of the New Anti-Malarial Drug "Paludrine". Nature
157 (1946) s. 128.
Paludrine. Lancet 249 (1945) s. 639.
Triumph against Malaria. Brit. Med. J. 2 (1945) s. 653.
Fairley, H m.fi.: Ann. tropic. Med. & Parasitol. dec. 1945; Lancet
250 (1946) s. 278.
Paludrine. Schweizer. Apotheker-Ztg 84 (1946) s. 205.
Svensk kemisk industri, av Otto Cyrén. Albert
Bonnier, Stockholm 1946. 351 s., ill. 17,50 kr.
I serien Tekniskt Folkbibliotek har tidigare bl.a.
utkommit ett antal monografier om vissa grupper av kemisk
industri, där förf. även bidragit med del X: "Syntetiska
färgämnen och läkemedel." Föreliggande arbete utgör en
överblick över hela den kemiska industrin ur nationell
synvinkel. Ingen kan ha varit bättre skickad än förf. att
åstadkomma en dylik sammanfattning, som han i sin
egenskap av ombudsman för Sveriges Kemiska Industrikontor
kunnat grunda på en trettioårig intim och konstant
kontakt med den svenska kemiska industrin. När härtill
lägges förf:s redan tidigare vid många tillfällen dokumenterade
stilistiska förmåga och gedigna tekniska sakkunskap, så
återstår ingenting annat än att konstatera en ny fullträff
för förlaget, för vilken även seriens huvudredaktör Folke
Lindgren förtjänar en eloge. Den kemiska industrins
starka frammarsch förutsades redan för mer än tio år
sedan av Ingeniörsvetenskapsakademiens dåvarande
direktör, kommerserådet A F Enström. Han har blivit
sannspådd i måhända större grad än någon kunnat ana. Den
icke fackutbildade allmänhetens intresse för denna
industri, icke minst såsom en viktig nationelekonomisk faktor,
har alltmera ökats och behovet av en vederhäftig
framställning av dess konturer gjort sig kännbar. Man kan
därför med största tillfredsställelse konstatera att
föreliggande arbete fullt motsvarar vad den intresserade kan
ha rätt att begära i detta hänseende av ett "tekniskt
folkbibliotek". Man skulle närmast kunna betrakta innehållet
som ett antal mot de olika kapitelrubrikerna svarande
uppsatser ur ett förstklassigt uppslagsverk. Härmed vill
jag ha sagt, att den koncentration som måste prägla en
uppsats i en encyklopedi även är att finna i föreliggande
arbete. På annat sätt skulle det givetvis inte bli möjligt
att inom den givna ramen infoga alla de olika
industrigrenar som var och en dock fått en så pass utförlig
behandling som skett. Illustrationerna är tack vare formatet
bättre än vad de i regel blir i ett uppslagsverk. För
fackmannen speciella detaljuppgifter tynger icke
framställningen, som därigenom erhållit den lättlästhet som man
mera sällan finner i en bok som skrivits av en expert.
Att skriva "populärt" men ändock vederhäftigt är en svår
konst, men den konsten behärskar förf. till fullo. FHS
Kemisk-tekniska apparater, av Sten Kallenberg.
Hermods Korrespondensinstitut, Malmö 1945.
I Hermods korrespondensserie föreligger ovannämnda
bok som 12 studiebrev, närmast avsedda såsom en kurs
för kemiska TL-ingenjörer. Inom ramen för den ställda
uppgiften, att åstadkomma en översikt av den kemiska
apparaturen har förf. på ett ytterst förtjänstfullt sätt
lyckats få med de väsentliga enhetsapparater på vilka
den kemiska industrin bygger, och att därvid även ge
eleven vissa siffermässiga begrepp om de faktorer som
påverka dessas funktioner och kapaciteter. Självfallet kan
icke ett arbete av detta slag göra anspråk på att vara en
lärobok i konstruktion och beräkning av kemisk
apparatur. Tar man detta i betraktande kan det konstateras att
boken ligger i mycket god klass som en inledning till ämnet
och att den i detta hänseende går kvalitativt längre än de
flesta läroböcker av hithörande slag genom att vissa
grundläggande beräkningsformler anges och förklaras. FHS
Fagersta Seco Handbok, sammanställd av K BontHRON.
Fagersta Bruks AB, Fagersta 1945. 141 s., 140 fig. 8,50 kr.
Den första upplagan av Fagerstas Seco handbok utkom
1938 och den nu föreliggande andra upplagan är betydligt
omfångsrikare, beroende på den oerhörda mängd
erfarenhetsrön, som gjorts under mellantiden. I boken beskrivs
de olika secometallernas egenskaper och tillverkning. Då
den huvudsakliga användningen av seco kommer på
svarv-stålen har tillverkningen av dessa noggrant genomgåtts
från utbildningen av skaftet, pålödningen till skärpningen.
Lämpligaste val av skärdata för att nå bästa ekonomiska
utbyte av arbetet deduceras. Här tas hänsyn ej endast till
skärstålet utan även till verktygsmaskinernas möjligheter.
Secometallens användning för annan skärande bearbetning
som borrning, fräsning och hyvling behandlas även.
Intresset knyter sig här till de rekommendationer, som görs
beträffande fräsning med negativa spånvinklar. Slutligen
visas secometallens användning som slitskydd.
Handboken står på ett synnerligen högt plan beträffande
såväl innehåll som utförande och utgör ett gott exempel
på en gedigen tekniskt betonad reklam kombinerad med
sakupplysningar. Bn
"Skogen ger, en bok om Mo & Domsjö AB." Detta
arbete har enligt verkställande direktörens förord tillkommit
för att öka allmänhetens kännedom om Norrland. Det kan
ju i första ögonblicket låta egendomligt att berättelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
