Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 17 augusti 1946 - Byggnadsdockor, av N Lll - Amerikanska flytdockor, av Pontus Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 augusti 1946
795
måste givetvis också tas bort. Därefter företas rengöring
av portarna, som målas om så erfordras, innan dockan på
nytt avstänges och länsas.
Sedan portarna placerats på sin plats på nytt, kan
läns-ningen av dockan nr 1 såväl som av nr 2 ske med hjälp
av pumpar på omkring sex timmar. Detta sätt går fortare,
än om man först vid ebbtid helt stänger portarna och
börjar pumpningen, då vattnet blott står 7’ över
dockbottnen. Dockan nr 3, som med sina tre
byggnadsavdelningar rymmer 50 ’% mer vatten än nr 1 eller nr 2, går
däremot snabbare att länsa efter ebbens inträde på grund
av den tillgängliga pumpkapaciteten. Beroende på
vattenståndet efter fartygens utdockning tar länsningen av
sistnämnda dockan därför nio à tolv timmar i anspråk.
Fig. 4 visar ett påbörjat bygge i en av dockavdelningarna.
Fartygets botten utlägges på en lämpligt utformad
ställning i stället för som annars vilande på kölblock,
bottenstöttor och sidoblock. På bilden synes till höger från
docksidan utskjutande, kraftiga bockar av trä, avsedda som
avbärare vid fartygens utbogsering ur dockan. Som det
även framgår av bilden begagnas vid byggets sidor
arbetsställningar, bestående av vertikala, horisontala och snett
lutande rör, hopsatta med hjälp av speciella hållare. På
bl.a. Eriksbergs Varv i Göteborg har man också använt
dylika ställningar, vilkas vikt är mindre än andra slags
fristående byggnadsställningars.
South Portland-varvet anlades med uppgift att bygga
trettio 10 000 tdw fartyg, varav det första beräknades
levererat 972 månader efter anläggningens påbörjande och det
trettionde 15 månader senare, dvs. trettio skepp skulle
levereras inom 24 månader efter första spadtaget på
varvsområdet. Det första bygget kunde emellertid icke
färdigställas förrän 14 månader efter varvets påbörjande,
huvudsakligen beroende på försenad leverans av kranarna
till byggnadsdockorna. Skrovmaterialet till nämnda bygge
var dock förarbetat och sektioner och paneler klara för
uppsättning ombord 5 månader efter starten, men på
grund av att de tunga kranarna fattades, måste
kölläggningen uppskjutas 3^8 månader. De tjugonio återstående
byggena levererades därefter på 81/2 månader, varvid det
är att märka att 85 % av arbetarna på varvet icke förut
arbetat inom skeppsbyggerifacket. Till följd av att de
tjugonio byggena forcerades på 8V2 i stället för på 15
månader, måste arbetsstyrkan ökas från avsedda 9 000 à
10 000 till närmare 15 000 man. Därigenom så att säga
överbefolkades varvet och arbetena försvårades.
(Beskrivningen av South-Portland-varvet enligt Shipb. Ship. Rec.
6, 24 jan. 1944; Motor Ship jan. 1944.) N Lll
Amerikanska flytdockor. Stilla Havet utgjorde under
1941—1945 en mycket vidsträckt krigsskådeplats, där icke
blott de stridande enheterna måste föras över stora
områden utan även etappväsendet måste utbyggas myckel
långa sträckor över öppna havet. Likaså måste
reparationsmöjligheter för fartygsmaterielen skaffas fram till de
aktuella krigsskådeplatserna.
Redan före kriget hade man planerat nybyggnad av
flytdockor, då dockningsmöjligheterna på Pacifickusten och
Hawaii var otillräckliga även under fredsförhållanden och
torrdockor skulle kräva för lång byggnadstid. Dessutom
ansåg man, att flytdockor skulle vara lämpligast i krigstid,
speciellt som de tämligen lätt kunde göras transportabla.
Under kriget visade det sig också vara av oskattbart värde
att ha dockningsmöjligheter så nära stridszonerna som
möjligt, då härigenom skadade fartyg på mycket kort tid
kunde repareras och återinsättas i tjänst eller sättas i
stånd att förflytta sig till lämplig hamn för fullständigare
behandling.
Den första typ av flytdockor som byggdes för
amerikanska marinens räkning benämndes Auxiliary Repair
Docks (ARD) och tillverkades både i stål och betong.
Stålversionen är 150 m lång och 25 m bred utvändigt. Den
är byggd som en odelbar enhet och utformad med en hög
Fig. 1. Flytdocka av betong, typ ARDC, under gång för
egen maskin.
tillskärpt stäv för alt underlätta bogsering. Av denna
anledning är den också utrustad med styrinrättning. Den
höga stäven och en nedfällbar port i aktern bildar
tillsammans med de två långa vallarna på sidorna ett från
alla håll skyddat tråg. Det har förekommit, att fartyg har
kunnat torrsättas i sådana dockor i öppen sjö. I vallarnas
övre del finns bostadsutrymme för 107 man och i de lägre
delarna inrymmes dieselmotorer för drift av generatorer
och kompressorer. Liknande dockor, vilka dock var öppna
i båda ändar, byggdes av betong och försågs t.o m. med
eget framdrivningsmaskineri (fig. 1).
Dockor som var avsedda att förläggas i anslutning till
reparations- eller örlogsvarv (Yard Floating Docks, YFD)
byggdes i olika storlekar; de största hade en lyftförmåga
av 14 000—18 000 t. Dessa består av tre delar: en mellandel
av 115 m längd och två betydligt mindre ändsektioner.
Av fig. 2 framgår den originella utformningen av
mellan-delens och ändsektionernas vallar, vilken betingas av
den speciella metoden för självdockning, dvs. dockans
möjlighet att kunna lyfta en eller flera av sina egna delar
för bottenrengöring, målning eller reparation.
Ändsektio-nerna, som blott är 27 m långa, kan tas in i
mellan-sektionen sedan de vridits 90°, medan mellandelen kan
lyftas av ändsektionerna sedan dessa nedsänkts och
placerats i speciella lägen under mittdelens ändar. För att
kunna forsla en sådan 38 m bred docka genom Panama-
Fig. 2. Mittsektion av flytdocka, typ YFD, dockad av
and-sektionerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
