Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 31 augusti 1946 - Studiemetoder vid fortbildningsarbetet inom industrin, av Tore Porsander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
826
nas sida i jämförelse med andra metoder. Den är
därför många gånger mindre lämplig då det är
fråga om ren undervisning. För ämnen som mera
avse en orientering kan däremot metoden vara
alldeles utmärkt. I vilket fall som helst är man
emellertid vid denna metod huvudsakligast
beroende av föreläsaren, på vilken man måste
ställa stora krav. Vi skola i korthet se vilka dessa
krav äro:
Ett lugnt och säkert uppträdande. Föreläsaren
skall ha förmåga att fånga sitt auditorium. Han
bör läsa innantill så litet som möjligt men
manuskript måste han alltid ha med sig. Han skall
liksom en skådespelare söka skapa kontakt med
publiken. Härigenom märker han omedelbart,
om han lyckas göra sig förstådd i ett svårt ämne,
eller om han måste förklara några detaljer ännu
tydligare. Skriver han på svarta tavlan, eller
visar han på några skioptikonbilder, skall han
inte vända ryggen mot åhörarna längre tid än
absolut nödvändigt och aldrig tala med ryggen
mot åhörarna. Då han skriver någonting på
svarta tavlan bör han alltid absolut ha klart för
sig, att det är för åhörarna han gör detta, inte
för sig själv. Han skall alltså skriva så klart och
tydligt att det uppfattas även på bänkraden
längst bort.
God framställningskonst. Föreläsaren bör
avpassa röststyrkan efter rummets storlek och
akustik, så att även de längst bort sittande
åhörarna uppfatta allt klart och tydligt. Röststyrkan
behöver för den skull ej vara särskilt stor. Det
räcker många gånger med ett klart och distinkt
uttal, även om rösten i sig själv är tunn. Vidare
bör föreläsaren tala svenska. Skall han använda
främmande ord bör det helst endast vara
fackuttryck, som man kan förutsätta att alla
åhörarna känna till. Är han osäker på detta bör han
först förklara ordet innan han använder det.
Föreläsaren skall ha klart för sig, att han som
lärare måste vara logisk. Han får inte hoppa
över någon förbindelseled, som erfordras för att
Fig. 1. Föreläsning i "LME-kunskap"; pä grund av den
stora anslutningen hållas föreläsningarna i
demonstrations-rummet inför ca 200 åhörare i taget.
TEKNISK TIDSKRIFT
man skall förstå fortsättningen, och inte heller
hoppa fram och tillbaka i föredraget. Om möjligt
bör föreläsaren ha en viss pedagogisk erfarenhet,
men finns det ingen person vid företaget som
har detta, går det säkert bra ändå om man i
förväg gör föreläsaren uppmärksam på ovanstående
synpunkter.
God sakkännedom. Denna fordran är med full
avsikt ställd sist. Idealet är att den perfekte
föreläsaren även är expert i ämnet men detta är inte
nödvändigt. Manuskriptet till föreläsningen eller
snarare kompendiet bör vara skrivet av en
expert, men föreläsningen kan mycket väl hållas
av någon annan person, soin är god föreläsare
och som har tillräckliga kunskaper i det
ifrågavarande ämnet för att kunna framställa detta
klart. Denna anordning är alldeles särskilt
lämplig för att inte säga nödvändig i de fall, då
specialisten är en dålig föreläsare, något som kan
inträffa ibland.
Undervisning i form av föreläsningar anordnas
lämpligen i följande fall:
ämnet är av sådan art att det inte kräver någon
större aktiv medverkan från åhörarnas sida.
Rent orienterande ämnen i t.ex. företagskunskap
m.m. äro särskilt lämpliga för föreläsningar;
huvudparten av de personer, för vilka ämnet
särskilt är avsett, bör befinna sig på en plats.
Samma sak gäller vid all muntlig undervisning;
eleverna måste ha uppnått en sådan ålder och
en sådan vana vid föreläsningar, att de verkligen
kunna absorbera det förelästa;
alldeles självklart måste samtliga elever ha
tillräckliga förkunskaper, något som för övrigt är
en generell fordran i vilket ämne som helst;
tillgång till en god föreläsare i ämnet.
I likhet med direktundervisningen ha
föreläsningarna den stora fördelen, att de kunna
ordnas och igångsättas relativt snabbt. Nackdelarna
med föreläsningsmetoden är bl.a. den mycket
dåliga kontroll man har över att åhörarna
verkligen ha förstått det som förelästs.
Direkt undervisning
Denna studiemetod medger något bättre
individuell undervisning än föreläsningsmetoden.
Läraren föreläser inte, han snarare berättar om
sitt ämne. Han tar fram eleverna i tur och
ordning till svarta tavlan, han gör frågor,
diskuterar problemen osv. på från skolan känt sätt.
Denna studiemetod passar bäst för de ämnen,
där det förekommer mycket räkning och där
man inte kan påräkna ett gott resultat om inte
eleven själv måste delta genom att lösa uppgifter
av olika slag. Det kan också många gånger vara
synnerligen lämpligt, att läraren ger
hemuppgifter, som han rättar hemma och efteråt
förklarar vid svarta tavlan för hela klassen. Denna
studiemetod ger läraren ganska goda möjligheter
att studera eleverna individuellt, i varje fall om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
