Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 31 augusti 1946 - Studiemetoder vid fortbildningsarbetet inom industrin, av Tore Porsander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
832
TEKNISK TIDSKRIFT
emot kan man betrakta det som en fördel om
han får hjälp av en annan elev, så att han fattar
meningen med någon svårare punkt i lärobrevet.
Man får kanske inte vara för misstänksam. Man
måste nog räkna med att de elever vid en
industri, som studera en viss korrespondenskurs,
i regel ha hunnit till mogen ålder med bättre
omdöme om sina handlingar än vad man kan
vänta av en vanlig skolelev. Äro dessutom
studierna frivilliga, som de i regel böra vara, så har
ju eleven gått in för att lära sig ett visst ämne,
inte enbart för att skaffa sig ett betyg.
Vill man emellertid vara riktigt säker på att
elever, som studera t.ex. en matematisk kurs,
inte ge varandra svarens lösningar, kan man
tänka sig möjligheten att utbyta
svarsuppgifterna då och då, att alltså ha flera uppsättningar
frågor och uppgifter i lärobreven, vilka
distribueras på sådant sätt, att elever på samma
avdelning få olika uppgifter. Slutligen kan man
också tänka sig möjligheten av att man vid
företaget anordnar ett skriftligt prov för
korrespondenselever, som läst ett visst antal brev i ett
ämne. Därigenom får man direkt möjligheter att
se hur de klara sig och också möjligheter att ge
vägledningar och råd för fortsatta studier.
Demonstrationer, laborationer etc.
Korrespondensundervisningens nackdel att vara
alltför teoretisk kan man mycket lätt avhjälpa i
ett företag. I anslutning till en viss
korrespondenskurs kan man nämligen ordna demonstrationer
av någonting i anslutning till kursen, laborationer
0111 det gäller ett ämne, där laborationer kunna
bidra till att göra lärobrevet bättre förståeligt,
eller slutligen diskussionssammanträden omkring
själva kursen. Läser man t.ex. Materiallära kan
man anordna demonstrationer av företagets
materiallaboratorium eller dylikt, läser man Fysik
eller Elektricitetslära böra deltagarna någon gång
samlas i en grupp om 10 eller 12 stycken i likhet
med en studiecirkel på företagets laboratorium,
där man riggat upp några olika provapparater
för att praktiskt låta eleverna se vad de läst i
kursen. Någon anställd vid företaget, t.ex. en
laboratorieingenjör, kan direkt demonstrera de
olika sakerna eller, om det finns möjlighet därtill,
kunna också de olika deltagarna själva få göra
olika uppkopplingar av apparater. Vilket som är
lämpligast får naturligtvis avgöras med hänsyn
till företagets resurser. Läser man slutligen en
korrespondenskurs som allmänt behandlar t.ex.
företagsekonomi, är det mycket lämpligt, att man
efter kursens slut, eller kanske någon gång mitt
i kursen, samlar deltagarna till
diskussionssam-manträden under ledning av någon person från
företaget, som tillsammans med deltagarna
diskuterar kursens olika problem, sedda ur företagets
synpunkt.
Sådana sammankomster mellan deltagare i en
viss korrespondenskurs äro värdefulla inte blott
ur den synpunkten att deltagarna skola få största
möjliga nytta av kursen utan också på så sätt,
att de verka synnerligen kraftigt stimulerande
på studieintresset. En elev får då träffa andra
elever, som haft samma problem som han själv.
Detta verkar i hög grad sporrande på det
fortsatta studiearbetet.
Kontrollmetoder
Det är i regel inte nog med alt man anordnar
undervisning i olika ämnen eller kurser, man vill
också lia belägg för att den meddelade
undervisningen verkligen givit avsett resultat. Finns det
möjlighet att anordna kontroll av ett eller annat
slag, bör man nog ta vara på denna möjlighet.
Gäller det enbart yngre elever, behöver man inte
betänka sig utan kan anordna provskrivningar
eller provräkningar på vanligt skolmässigt sätt.
Gäller det däremot äldre personal blir problemet
något svårare. Där måste man gå mera försiktigt
fram för att inte skrämma bort eleverna. Första
gången ett ämne behandlas i föreläsningar får
man därför oftast bortse från prov, men så snart
det ackumulerade utbildningsbehovet är
tillfredsställt, så att åhörarna tillhöra företagets yngre
personal, kunna ju proven införas. Om dessa
skola vara skriftliga eller i form av muntliga
förhör får naturligtvis avgöras från fall till fall med
hänsyn till ämne, antal elever m.m. De skriftliga
provuppgifterna kunna lösas i hemmet och
inlämnas viss tid efter föreläsningarnas slut.
Vid direktundervisningen och studiecirklarna
sker ju undervisningen hela tiden medelst frågor
och uppgifter av olika slag. Där får således läraren
redan under kursens gång en ganska god
uppfattning om elevens kunskaper.
Vid korrespondensundervisningen får eleven
likaledes under kursens gång besvara ett otal
frågor. Enligt vad tidigare sagts om risken av att
eleven inte utarbetat svaren självständigt kan
det många gånger ur företagets synpunkt vara
fördelaktigt att anordna prov i anslutning till
kursen. Det är emellertid inte nödvändigt att dylika
kontrollprov anordnas regelbundet så snart en
korrespondenskurs är läst. Det räcker ofta med
stickprov på olika sätt. Enbart vetskapen om att
det kan bli prov verkar återhållande på alla
tendenser att slarva igenom en korrespondenskurs.
Kompendier
Det kan generellt sägas, att det inte är nog ined
att eleverna vid t.ex. en föreläsning höra
föreläsaren berätta om ämnet, utan de böra också så vitt
möjligt erhålla studiematerial, så att de efteråt
kunna läsa samma saker och repetera. Där det
finns en god lärobok eller korrespondenskurs, bör
denna utnyttjas. Besvärligare blir det i fråga om
sådana ämnen, som äro speciella för företaget
och där det inte finns något samlat material. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
