Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 31 augusti 1946 - Rekryteringsproblem i en textilindustri, av S-O Lundgren - Hur Sandviken löser bostadsfrågan, av Ragnar Berglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
844
TEKNISK TIDSKRIFT
norna var borta nästan tre gånger så mycket eller 21 dagar
under året, dvs. praktiskt taget en hel arbetsmånad.
Denna ofta återkommande frånvaro beror till största
delen på att kvinnorna måste stanna hemma för att
sköta hemmet. Då det är ont om kvinnlig arbetskraft är
det svårt för en förman att bevilja ledighet av dylika
orsaker: "–-får en ledigt, så skall de andra också
ha ledigt — — —" osv. Alltså begär kvinnorna sällan
ledigt utan uteblir belt enkelt då och då från arbetet
fullständigt okontrollerbart, och om detta beivras så slutar
de. Försöksvis har vi därför ordnat saken på följande sätt.
Personalkonsulenten undersöker i samråd med fabriks
klubben vilka arbeterskor, som verkligen har behov av extra
ledighet. Ett överslag av behovet av heldags- och
halvdagsledighet för samtliga anställda göres sedan, varvid man
kommer fram till, att i genomsnitt ett visst antal dagligen
måste vara borta. På utlagda listor får arbeterskorna sedan
i god tid anteckna vilken dag de önska vara lediga, och
enda villkoret är, att på samma gång icke flera får vara
borta än som planerats.
För att utnyttja yrkesskickligheten hos f.d.
textilarbe-terskor, som av en eller annan anledning slutat sin
anställning, då de icke kunnat förena fabriksarbete med
hemarbete, har vi sedan några år tillbaka i viss
utsträckning använt oss av deltidsarbete. I ett av våra spinnerier
svarar sålunda den kvinnliga, deltidsarbetande personalen
för mellan 10 och 20 % av produktionen. Arbetet är
förlagt mellan kl. 17.00 och 22.00 fem dagar i veckan, alltså
sammanlagt 25 timmar per arbetsvecka. Systemet har
fungerat utmärkt väl under de omkring tre år, som det
har tillämpats, framför allt kanske beroende på att
personalen uteslutande bestått av gamla vana arbeterskor, som
varit väl förtrogna både med arbetet och företaget. I viss
utsträckning har dessutom alltid inom textilen, särskilt
då ylleindustrin, hemarbete förekommit i form av lagning
av styck före beredningen. Detta hemarbete är emellertid
av relativt underordnad betydelse, och åtminstone inom
vävnadsindustrin går det nog tyvärr ej att utöka
hemarbetet i nämnvärd grad.
Inom ett större industriföretag torde det alltid finnas
möjlighet att bereda en del partiellt arbetsföra anställning.
Detta är naturligtvis även fallet inom textilindustrin, men
knappast i större utsträckning än inom varje annan större
industri. Utvecklingen går nämligen även inom
textilindustrin mot allt mer komplicerade maskiner och
arbetsmetoder, och kraven på de anställda skärpes undan för undan.
Samtidigt sker, som nyss nämnts, en uppdelning av arbetet
i dels en kvalificerad, yrkeskunnig arbetarkår, dels
okvalificerade hantlangare, vilka senare dock tyvärr i
allmänhet ej kan tillhöra de partiellt arbetsföra. I första hand
gäller det naturligtvis att inom företaget placera de egna
partiellt arbetsföra, vilket bäst sker genom inventering
och reservering av tänkbara reträttplatser för just denna
kategori. Dessutom kan naturligtvis en hel del partiellt
arbetsföra insättas på arbeten där deras nedsatta
arbetsförmåga ej spelar någon större roll. Sålunda spinner
eller väver en dövstum efter omskolning lika bra som
en soin har hörseln i behåll. Tillräcklig hänsyn måste
dock tas till olycksfallsrisken.
Om den månadsavlönade personalen skall jag fatta mig
kort. Avdelningschefer, ingenjörer och annat högre befäl
kan helt lämnas å sido. Som fordran på den lägre
kontorspersonalens utbildning har vi satt avlagd realexamen
Den kvinnliga personalen placeras ut på de olika
kontorsavdelningarna i mån av tillgång antingen direkt efter
avlagd examen eller sedan de erhållit några års
kontorsvana. Den manliga personalen brukar i regel först under
någon tid få tjänstgöra som springpojkar på
vaktmästareavdelningen, där de får en god kännedom om företaget,
samtidigt som vi kan bilda oss en bättre uppfattning om
vad de går för. Efter något års tjänstgöring placeras de
sedan ut på avdelningarna.
Förmännen rekryteras i allmänhet från arbetarna. Som
bekant är rekryteringen och utbildningen av förmän ett
utomordentligt viktigt problem, och för denna
personalkategori har vi därför ordnat med en ingående såväl
praktisk som teoretisk utbildning. Vid utväljandet av
förmansämnen har vi dessutom i samråd med professor
J Elmgren vid Göteborgs Högskola använt oss av
psykologisk anlagsprövning. Då dessa prövningar icke pågått
under någon längre tid har korrelationen mellan proven
och verkligheten ännu icke kunnat fastställas med någon
större säkerhet, utan de har hittills mest tjänat till alt
utsortera direkt olämpliga element, vilket i och för sig
har varit av mycket stort värde.
Den månadsavlönade personalen registreras på
viskard-kort, som utskrives i tre exemplar, varav
huvudexemplaret förvaras i ett alfabetiskt register, en kopia överlämnas
till avdelningschefen och en kopia insorteras i ett
yrkes-och lönegruppregister, uppsorterat i överensstämmelse med
Svenska Arbetsgivareföreningens yrkesgruppcode.
Den månadsavlönade personalen är naturligtvis relativt
fast jämförd med arbetarpersonalen. Att i hast ersätta en
förman, verkmästare eller annan specialutbildad personal
är i gengäld betydligt svårare. Med hänsyn härtill ägnas
rekryteringen av dessa personalkategorier stor
uppmärksamhet. För de olika avdelningarna, särskilt
fabriksavdelningarna, uppgöres personalbesked eller utbildningsplaner,
av vilka tydligt framgår dels den nuvarande
befälspersonalen och dennas utbildning, dels det tänkbara behovet av
ersättare under rimlig tid framåt och den utbildning
ersättarna har eller bör genomgå.
När det vid dödsfall, avflyttning eller inkallelser gäller
att snabbt ersätta ett arbetsbefäl är dessa utbildningsplaner
av utomordentligt värde. S-0 Lundgren
Hur Sandviken
löser bostadsfrågan
DK 333.322.3 : 728.2
I denna redogörelse för hur Sandviken försöker lösa det
sociala problem, som bostadsfrågan är, vill jag lägga
tonvikten på försöker, så att ingen skall tro, att frågan är löst;
helt torde den nog aldrig lösas, då ju utvecklingen på
detta område liksom på alla andra ständigt går framåt
och ställer nya krav.
Inledningsvis skulle jag vilja något beröra de betingelser
under vilka ett bruk skapats. Det har gällt för
bruksägaren, och det gäller för deras efterträdare,
bruksbolagen, i viss mån alltjämt att sörja för de anställdas
bostäder, för deras livsföring även i andra avseenden, t.ex.
då det gäller skolor, teater- och föreläsningslokaler,
sjukvård m.m.
Från början har de anställda erhållit mycket för sin
livsföring in natura. Sedermera har en del av
naturaförmånerna avvecklats, men en del har bibehållits och då
belagts med avgifter, som dock icke svarat mot värdet i
öppna marknaden. Så är alltjämt i Sandviken förhållandet
med bostaden, som för rum och kök betalas med ca 20 kr.
per månad och veden med 5,60 kr/m3. Bägge dessa
förmåner kommer emellertid att avlösas under 1946.
Det är fullt föreståeligt, om den inkomsttagare, som har
en bostad till ett pris av 300 kr/ir, icke utan vidare flyttar
till en, som kostar t.ex. 900 kr/år, även om den nya
bostaden i alla avseenden är väsentligt överlägsen den han
nu bebor. En följd av den låga hyran blir också, att man
riskerar att konservera en låg bostadsstandard till
förfång för familjelivet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
