Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 14 september 1946 - Växthormoner som selektiva ogräsbekämpningsmedel, av Eric Askelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
880
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Ett kornfält, som visar, hur effektivt
A-klor-2-metylfenoxiättiksyra är mot åkersenap; demarkationslinjen
visar skillnaden mellan behandlat och obehandlat fält
(efter Plant Protection Ltd).
plantans fullständiga undergäng kan ta flera
veckor. Plantor, som behandlas under
blomningen, kunna därför hinna sätta frö. Medlet
sprides därför lämpligast, då ogräset rotat sig, men
kan användas ända fram till blomningsstadiet.
Bäst är att sprida det, så snart säden kommit
upp. Det kan användas exempelvis i betesmarker
och i gräsmattor för att bekämpa
revsmörblomman men ännu återstå ytterligare erfarenheter
att vinna. Det är tills vidare icke tillrådligt att
använda preparatet på klövervallar och det bör
under inga förhållanden spridas på rotfrukts- och
köksväxtland eller användas för att utrota ogräs
bland blommor i trädgården.
Vilken oerhörd betydelse engelsmännen tillmäta
dessa nya ogräsbekämpningsmetoder framgår
därav, att för ungefär ett år sedan de största
fältförsök som någonsin gjorts i samband med
agrikulturella undersökningar utfördes på 500 ha.
Att försöken inom hithörande område bli så
omfattande beror givetvis på mångfalden av
variationsmöjligheter. de olika ogräsarter som skola
bekämpas, bekämpningsmedlens form och
fördelning under olika klimatologiska förhållanden
samt jordmånen m.m.
För de nämnda experimenten valdes en 1 %
blandning av natriumsaltet av
4-klor-2-metyl-fenoxiättiksyran (Methoxon) med fälld kalk som
sprayades över försöksfälten som ett puder
(Agroxon). Beroende på ogräsets art användes av
den outspädda substansen 1—4 kg/ha. Även
vattenlösning användes, ca 100 l/ha, vartill särskilda
spridare användes. Följande ogräs utrotades
fullständigt av Agroxon: åkerrättika, åkerranunkel,
åkersenap, revsmörblomma och penninggräs,
vilka också torde vara att räkna som de värsta
ogräsen. Starkt påverkade voro följande och
deras frösättning förhindrades: gullkrage,
svin-målla, ärenpris, nate, vallmo och mjölktistel.
Jämförelsevis motståndskraftiga voro: åkervinda,
spergel, tistlar, skräppa och ängssyra. Helt
opåverkade befunnos olika plisterarter vara och
likaså pipdån och hampdån, snärjmåra och hästhov.
Om effekten på maskros omnämnes ingenting
i de engelska försöken. Ingen skada erhölls på
havre eller vete, medan på korn endast
obetydlig skada åstadkoms. Den ekonomiska betydelsen
av ogräsbekämpning belyses av det förhållandet
att utrotande av de ovannämnda svåraste
ogräsen beräknas innebära en ökning av skörden med
30 %.
Kostnaden för dylik ogräsbekämpning i
England beräknas för närvarande till ca 60 kr/ha. I
och med framställning i större skala av
4-klor-2-metylfenoxiättiksyra och liknande föreningar
kommer säkerligen kostnaden att sjunka.
I Amerika har man gjort undersökningar
ungefär samtidigt med engelsmännen med liknande
föreningar och därvid funnit att
2-4-diklorfenoxi-ättiksvra (förkortat till 2-4-D) skulle vara
överlägset som ogräsutrotningsmedel och i alla
händelser bättre än 2-4-6-triklorfenoxiättiksyra,
vilket ju också stämmer med de engelska
undersökningarna. Huruvida det amerikanska preparatet
är överlägset det av engelsmännen utprövade
Methoxonet framgår icke av de hittills
publicerade undersökningarna.
Emellertid anges 2-4-D enligt amerikanska
källor verksamt mot bl.a. följande ogräs: åkervinda,
klint, åkertistel, säv, maskros, groblad, olika
senapsarter, åkerrättika. målla-arter, penningört
samt en del andra, som icke torde ha större
intresse för svenska förhållanden. Vid upprepad
behandling anges 2-4-D vara ganska effektivt
emot tistlar, nate, syra, rölleka, nässlor och
vinda. En nackdel ined detta medel har
konstaterats, nämligen den att potatisplantor, klöver
och alla slags trädgårdsväxter utrotas samtidigt
med ogräset, varför 2-4-D icke får användas i
trädgårdsland eller på åkrar annat än i ren
gräsvall. Vanliga sädesslag angripas däremot ej.
2-4-D sprutas lämpligast vår och höst och är
efter besprutning i torrt väder verksamt 3—5
veckor medan effekten kan kvarstå i flera
månader i fuktigt och svalt väder. Av 2-4-D uppges
en mängd av ca 2 kg/ha vara lämplig i form av
en 0,1 % lösning.
2-4-diklorfenoxiättiksyran är i sig själv olöslig,
varför dess lättlösliga natriumsalt användes i
vattenlösning eller oljeemulsion. Både
4-klor-2-me-tylfenoxiättiksvra och 2-4-diklorfenoxiättiksyra
reta ömtåliga slemhinnor och även huden,
varför en viss aktsamhet får iakttas vid
handhavandet av dessa preparat. Likaså böra de
spray-apparater, som användas, väl rengöras, då
metalldelarna i annat fall lätt kunna angripas av
lösningarna. Det vita fältet på fig. 2 visar den be
handlade delen av en åkerkålsplanta, som icke
har utvecklats. Tillväxten upphörde efter be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
