Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 40. 5 oktober 1946 - Kraftsituationen i Finland och samordningen av landets krafttillgångar, av Gustaf Magnus Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 oktober 1946
«5<j
Kraftsituationen i Finland
och samordningen av landets krafttillgångar
Ingenjör Gustaf Magnus Nordensvan, Nokia, Finland
Krafthushållningen i Finland baserar sig av
naturliga skäl huvudsakligen på vattenkraften.
Kol- och oljefyndigheter saknas som bekant
totalt. Torvmossar förekommer visserligen ymnigt,
de upptar 10 milj. ha eller ca 1/3 av hela
landarealen, men tycks blott i ringa mån innehålla
fullgod, mogen bränntorv, och virket i skogarna,
vilkas årsväxt rör sig 0111 40 milj. fm3, behövs i
allt högre grad för andra ändamål än till bränsle
och är för övrigt såsom sådant ytterst arbetsdrygt
och skrymmande att handskas med.
Vattenkrafttillgångarna i det nuvarande Finland
uppgår, beräknade på basis av nederbörds-,
avrinnings- och höjdförhållandena, till ett
teoretiskt totalbelopp av runt 30 milj. MWh/år. Härav
torde i bästa fall 2/3 tekniskt kunna utvinnas,
medan den ekonomiskt byggvärdiga vattenkraften
väl för närvarande knappast kan sättas högre än
till ca Va av den totala teoretiska, dvs. till
omkring 10 milj. MWh/år, resp. 1 500 MW, och då
har man redan gått åtskilligt (ca 50 %) längre
än man gjorde före kriget, resp. än man för
närvarande plägar göra i Sverige, där man visst
räknar med 36 milj. MWh byggvärdig vattenkraft
av ett teoretiskt totalbelopp om något över 150
milj. MWh.
När landet efter det första världskriget, ganska
illa medfaret men äntligen fritt, kunde börja
sköta sina affärer helt på egen hand, låg dess
kraftproduktion ännu i sin linda.
Arbetsmaskinerna, i synnerhet slipstolar, sågramar o.d., drevs
för det mesta direkt av vattenturbiner eller
ångmaskiner. Den sålunda årligen omsatta
mekaniska energin kan uppskattas till ca 300 000 MWh,
vilket belopp för övrigt fortfarande är att räkna
med. Alstringen av elektrisk energi rörde sig om
inalles 200 000 MWh. Totalsiffran för 1919 års
krafthushållning kan sålunda sättas till runt
500 000 MWh, varav ca ;2/3 vattenkraft.
Flera betydande kraftverksbyggen hade
emellertid redan satts i gång (Äetsä, Ingerois, Voikka),
år 1922 påbörjades uppförandet av statens
Ima-traverk och senare under 1920-talet tillkom
ännu några enskilda kraftstationer (Tornator.
Bearbetning av föredrag vid 3:e Nordiska Ingenjörsmötet den 27 maj
1946.
DK 621.311.161(471.1)
Myllykoski, Högfors, Nokias utvidgning). År 1930,
då en saklig elverksstatistik omsider infördes, var
elkraftverkens maskineffekt 459 MW, varav 215
MW vattenturbiner, och årsproduktionen 1,2 milj.
MWh. Den direkta mekaniska drivkraften
inberäknad var hela energialstringen runt 1,5 milj.
MWh, till ca 3/4 vattenkraft.
I samma takt gick utvecklingen under 1930-talet,
då bl.a. Abborrfors, Rouhiala, Harjavalta ocli
Keltis vattenkraftverk tillkom, så att
elkraftverkens effekt vid 1939 års utgång var uppe i 1 000
MW, varav 512 MW vattenturbiner, och
årsproduktionen rörde sig om 3,1 milj. MWh. Totala
energialstringen var alltså ca 3,4 milj. MWh eller
inemot 7 gånger så stor som år 1919.
Vattenkraftens andel var nu ca 80 %, resten utgjordes främst
av mottryckskraft.
I 1940 års Moskvafred förlorades bl.a. 1/4 av
den färdigt utbyggda vattenkraften eller 121 MW;
medräknas det då halvfärdiga
Enso-Vallinkoski-verket 0111 100 MW, granne och pendang till
Rouhiala, blir förlustproportionen t.o.m. drygt a/3.
Vid krigsutbrottet vidtog också en treårig
torrperiod med nya sensationella lågvattenrekord.
Samtidigt nödgades den största
kraftkonsumenten, träförädlingsindustrin, radikalt inskränka
driften i brist på avsättningsmöjligheter. Allt
detta gjorde att den totala energiproduktionen
1940—1942 höll sig kring blott 2 milj. MWh/år.
Sedan förbyttes vattenbristen i ett nästan treårigt
vattenöverflöd, varunder energiproduktionen steg
högre än någonsin förut, fastän till de tidigare
avträdelserna nu ytterligare kom demoleringen
av Jäniskoskiverket i Pasvig älv. Ängkraft
användes i mycket ringa utsträckning, egentligen blott
i isolerade distrikt, varemot stora mängder
vattenkraft användes för ångalstring, år 1944
911 000 MWh.
Vid ingången av år 1945 var elkraftverkens
maskineffekt 898 MW, härav 416 MW
vattenturbiner. Ängkraftverk fanns huvudsakligen inom
pappers- och cellulosaindustrin, framför allt för
tillvaratagandet av mottryckskraften, och såsom
reservstationer i de största städerna; dessutom
liar det statliga Imatrabolaget en 30 MW
ångreservstation nära Tavastehus. Högspänningsnä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
