Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 oktober 1946 - Utvecklingen på konsthartsområdet i USA och i Tyskland, av Bo Särnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 oktober 1946
993
Utvecklingen
på konsthartsområdet
i USA och i Tyskland
DK 679.56(43)
679.56(73)
I Sverige har vi ganska väl känt till de tyska
konst-hartserna och även sådana kvaliteter, som framkommit
först under kriget, har i många fall nått den svenska
konst-hartsindustrin. I allmänhet har tyskarna sålt sina
produkter under trivialnamn, men för enkla polymerer har
sammansättningen deklarerats. I fråga om
blandpolyme-risat var de däremot mera förtegna. Från 1942 och till
krigets slutskede var vi i stort sett avskurna från tekniska
informationer beträffande den amerikanska
konstharts-industrins produkter. Det är därför svårt att ur den flod
av tidskrifter och broschyrer, som nu väller över oss,
skapa sig en totalbild av den amerikanska
konsthartsin-dustrins läge vid tiden för vapenstilleståndet. Inom vissa
avsnitt kan man skaffa sig en klar uppfattning om
råvaror, bearbetning och användning, inom andra blir
bilden oklar.
Medan slutstriderna ännu pågick i Tyskland sände de
allierade över specialister för att på ort och ställe studera
den tyska konsthartsindustrins framställnings- och
bearbetningsmetoder. Dessa specialister har samlat
synnerligen ingående och värdefulla uppgifter om den tyska
kemiska industrin, och denna inblick representerar
säkerligen det största skadestånd, som amerikanarna kan
erhålla från Tyskland. Informationerna är samlade i ett
stort antal rapporter, som utgivits av Förenta Staternas
handelsdepartement och HM Stationery Office i
England. De är numera delvis tillgängliga även i Sverige.
Föreliggande artikel grundar sig i huvudsak på dessa
rapporter och sammanfattningar men har i vissa hänseenden
kompletterats.
Det senaste kvartsseklet har betytt en enorm utveckling
för konsthartsindustrin i Förenta Staterna.
Konsthartspro-duktionen var 900 t 1920. Är 1944 hade den vuxit till ca
350 000 t. Tämligen oberoende av konjunkturerna har
produktionsvolymen fördubblats vart tredje år, och man har
förutsagt, att tillverkningen 1948 skall uppgå till i runt
tal 900 000 t.
Även i Tyskland har konsthartsproduktionen undergått
en lavinartad utveckling, som nådde sin kulmen 1943. För
detta år känner man tillverkningens storlek både i Förenta
Staterna och Tyskland. I Amerika var 1943 det andra
krigsåret. Tyskarna hade arbetat under krigsförhållanden
i fyra år, men de allierades bombattacker hade ännu icke
satt djupare spår i konsthartsindustrins
produktionsförmåga. Likväl hade man svårigheter att fullfölja det
planerade utbyggnadsprogrammet, och överkommandots
uppfattning om, vilka produktionsgrenar som skulle beviljas
prioritet vid materialtilldelningen, växlade från tid till
annan, till förfång för en planmässig utveckling. Sedan 1943
har den amerikanska konsthartsindustrin fortsatt att
expandera medan den tyska produktionen helt försvunnit.
Amerikanarna planerar ytterligare utbyggnader och man
beräknar, att nyinvesteringarna i konsthartsindustrin
under 1946—1947 kommer att uppgå till 450 Mkr.
Referat efter sammanfattningar i Chem. Engng News 10 febr. 1946.
Mod. Plast. febr. 1946 och andra källor.
Polyvinylklorid och dess blandpolymerisat
Produktionen av polyvinylklorid och dess
blandpolymerisat anges år 1943 ha uppgått till 36 000 t i Tyskland
och 38 000 t i Förenta Staterna; 1945 uppges produktionen
i USA bli minst 49 000 t.
Polyvinylklorid och dess blandpolymerisat spelade en
viktig roll i Tysklands ekonomiska liv under kriget. Den var
en av de första termoplaster, som blev tillgänglig i större
kvantiteter, och som råmaterial användes tyska råvaror.
Monomeren framställdes av acetylen och klorväte över t.ex.
kvicksilverklorid som katalysator. Vinylkloriden
destillerades, varefter den förvarades och transporterades under
10—12 at ö kvävgasatmosfär. Polymerisationen utfördes i
emulsion, delvis genom ett kontinuerligt förfarande.
Flera kvaliteter framställdes. IG Farben kallade sina
polyvinylhartser Igelit, Wacker använde
handelsbeteckningen Vinnol (se tabell 1). Den senare ansågs ha bättre
elektriska egenskaper, emedan Wacker tvättade bort
emul-gatorn (polyvinylalkohol) intill 0,1 \%, under det att IG
Farben använde soda och a-fenylindol som
värmestabilisator.
Tabell 1. Tyska polymerer av vinylklorid
Benämning Sammansättning %
Igelit
PCU Polyvinylklorid
PC Klorerad polyvinylklorid
MP-A Blandpolymerisat av
Vinylklorid ............................ 80
Dimetylmaleat ......................... 10
Dietylmaleat ........................... 10
MP-K Blandpolymerisat av
Vinylklorid ............................ 84
Metylakrylat ........................... 16
MP-AK Blandpolymerisat av
Vinylklorid ............................ 80
Metylakrylat ........................... 13,5
Diisobutylmaleat ....................... 6,5
MP-400 Blandpolymerisat av
Vinylklorid ............................ 73
Vinylisobutyleter ....................... 27
MP-S Blandpolymerisat av
Vinylklorid ............................ 55
Vinylacetat ............................ 45
MP-D Blandpolymerisat av
Vinylklorid ............................ 80
Metylakrylat ........................... 20
MP-VB Blandpolymerisat av
Vinylklorid ............................ 85
Butylakrylat ........................... 15
Vinnol
HH 1
H : Polyvinylklorid av varierande molekylvikt
K J
Polyvinylklorid utan injukningsmedel användes för
framställning av Vinidur i form av plattor, stänger, rör och
pressgods. Produktionen var ca 2 000 t/år. Hartset
värmdes på ett valsverk till 160°C, varefter det antingen
formades i en sprutmaskin vid 190° eller formpressades på
samma sätt som bakelit. Färdigprodukterna var
brunfärga-de, emedan värmestabiliteten hos mjukningsmedelsfritt
harts icke var tillräcklig för dessa bearbetningsmetoder.
Detaljerna kunde hopfogas genom svetsning eller genom
limning med en lösning av Igelit PC. Vinidurprodukterna
användes inom den kemiska industrin på grund av den
höga kemiska resistansen upp till 60—70°C.
En annan produkt av mjukningsmedelsfri polyvinylklorid
var Luvitherm-folierna, som tillverkades med en tjocklek
av 25—35 Produktionen var 8—10 t/mån. Polyvinyl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
