Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 oktober 1946 - Utvecklingen på konsthartsområdet i USA och i Tyskland, av Bo Särnö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 september 1946
995
Tabell 3. Tyska kvaliteter av polyvinylkarbazol
Benämning Sammansättning %
Luvican
M 150 Polyvinylkarbazol
M 125 Blandpolymerisat av
Vinylkarbazol ........................... 85
Styrol .................................. 15
M 100 Blandpolymerisat av
Vinylkarbazol ........................... 70
Styrol .................................. 30
De monomera etrarna framställdes genom en
kontinuerlig process, varvid alkoholer fick reagera med acetylen
över kaliumhydrat. Monomererna masspolymeriserades i
närvaro av bortrifluorid. Under handelsnamnet Igevin
tillverkades flera polymera vinyletrar (tabell 2). För
speciella användningsområden användes andra trivialnamn.
Polyvinylisobutyleter var huvudbeståndsdelen i de
limsorter, som såldes under namnet Cosal. De levererades
som lösningar i bensol, aceton eller estrar. De var ett
utmärkt lim för konstläder, cellofan och andra folier samt
för de mest artskilda material, då dessa skulle fästas vid
glas eller metaller. Lösningar användes även för
impregnering eller lackering av papper och textilier.
Appretan WL, polyvinylmetyleter, var den enda
vattenlösliga polyvinyletern och fann användning som
appre-tur. Igevin M 40, A 50, A 25 och J 60 var lackråvaror.
I Förenta Staterna tillverkades 1943 inga polyvinyletrar.
Numera framställes åtminstone polyvinyl-n-butyleter,
polyvinylisobutyleter och polyvinylisopropyleter. Produkterna
användes som lim och vävimpregnering samt för att öka
klibbigheten hos andra organiska material.
Polyvinylkarbazol
Polyvinylkarbazol framställdes i kvantiteter, som icke
översteg 5 t/mån. Den kallades Luvican eller Trolitul Luv
och salufördes i tre kvaliteter (tabell 3), betecknade med
Martenstalet (ett uttryck för mjukningstemperaturen).
Man erhöll monomeren genom att karbazol fick reagera
med acetylen i hexahydroxylol med kaliumhydrat och
zinkoxid som katalysatorer. Den emulsionspolymeriserades
i alkalisk lösning.
Ursprungligen var polyvinylkarbazol en ersättning för
glimmer och asbest och dess viktigaste användning var
som högfrekvensisolator. Den har lika goda elektriska
egenskaper som polystyrol men avsevärt högre
mjukningstemperatur. Den kan formas genom sprutgjutning eller
formpressning men formgivningen är besvärlig. Tunna
folier kan framställas genom gjutning av en lösning av
Luvican i tetrahydrofuran, och de har använts som
ersättning för glimmer i kondensatorer.
I Förenta Staterna igångsattes tillverkningen av
polyvinylkarbazol i maj 1943 på begäran av
försvarsmyndigheterna, som behövde ett högvärdigt, värmebeständigt
elektriskt isolermaterial. En metod utarbetades för att
poly-merisera hartset på det ställe, där det skall användas.
Monomeren tillföres genom ett impregneringsförfarande,
och polymeriseringen genomföres vid 110-—120°C.
Poly vinylacetat
År 1943 gjorde tyskarna ca 18 000 t polyvinylacetat.
Monomeren erhölls genom att ättiksyra fick reagera med
acetylen. Som katalysator användes zinkacetat på aktivt
kol. Man använde fyra olika metoder för framställning av
polymeren: mass-, emulsions-, lösnings- och
suspensions-polymerisering. Wackers harts benämndes Vinnapas.
B-serien var masspolymeriserat, UW-serien polymeriserades
i suspension. Individerna i serierna karakteriserades
genom sifferbeteckningar, som uttryckte viskositeten. Poly-
vinylacetatet benämndes Mowilith eller Appretan.
Mowi-lith bestod av lösningar eller mjukningsmedelhaltiga
emulsioner.
Den viktigaste användningen av polyvinylacetat var i
Tyskland som lim för papper, läder och textilier samt som
appretur. Masspolymerisatet användes som pressmassa och
i förening med mjukningsmedel till splitterfritt glas.
I Amerika har polyvinylacetat fått användning som lim
och bindemedel för de mest artskilda material och
föremål.
Poly vinylalkohol
I Tyskland framställdes ca 360 t/år polyvinylalkohol
under benämningen Polyviol. Typ B var
masspolymeri-serad, typ U suspensionspolymeriserad enligt vad de
amerikanska studiedelegationerna uppger. Fråga är emellertid,
om man inte utgick från polyvinylacetat, som
polymeri-serats enligt endera av dessa metoder, och acetatet
hydro-lyserades med syror eller alkalier. Monomer vinylalkohol
har såvitt känt hittills icke isolerats.
Tyskarna använde polyvinylalkohol som emulgator vid
einulsionspolymerisering av andra konsthartser samt till
sprutade kemikaliebeständiga slangar, "Silberschlauch".
Både Polyviol B och U var vattenlösliga, B dock mera
än U.
I Förenta Staterna avbrytes i allmänhet hydrolyseringen,
då polyvinylacetathalten sjunkit till ca 5 %. Genom
behandling med formaldehyd, kromföreningar, tvåbasiska
syror eller kopparammoniumföreningar göres
polyvinylalkohol vattenbeständig. Den är fullständigt beständig
mot organiska lösningsmedel. Mjukgjord kalandreras,
sprutas och pressas den till slangar, plattor, membran,
packningar, litografiska plattor, valsar m.m.
Polyvinylacetaler
I Tyskland gjordes ca 120 t/år polyvinylacetaler,
benämnda Pioloform eller Mowital. Polyvinylacetatet
hydrolyse-rades med svavelsyra eller ättiksyra, och den bildade
poly-vinylalkoholen fick reagera med en aldehyd.
Mowital B och Pioloform B var polvvinylbutyral och
användes mjukgjord med dibutyladipat till splitterfritt
glas. För att öka vidhäftningen vid glaset fick
butyral-filmen passera ett bad, innehållande 70 delar
bensylalko-hol, 30 delar triacetin och 2 delar tetraetylsilikat. Det
hoplagda säkerhetsglaset pressades mellan rullar och
upphettades under tryck till 130°C under 20 min.
Pioloform A var polyvinylacetal, som användes till
läcker. Av Mowital A gjordes bensinbeständig slang. En
bättre lackråvara uppges vara framställd av lika delar
acetaldehyd och dietyJacetaldehyd.
Mowital O gjordes av polyvinylalkohol och cyklohexanon.
Den användes till emaljtrådslack. Även polyvinylformal
framställdes i liten skala.
I Förenta Staterna är polyvinylformal och -butyral de
viktigaste individerna i denna familj. Formalen användes
till emaljtrådslack och som lim för laminater, butyralen
som lim för splitterfritt glas och för impregnering av tyg.
I senare fallet låter man hartset undergå en sorts
vulkane-seringsprocess.
Polystyrol
Man har uppskattat tillverkningen av polystyrol för
konsthartsändamål år 1943 till 7 400 t i Tyskland och
1 800 t i Förenta Staterna, år 1945 hade den stigit till
6 800 t.
Monostyrol framställdes i Tyskland genom hydrering av
acetylen över en uppvärmd palladiumkatalysator varvid
erhölls etylen, som fick reagera med bensol till
etyl-bensol. Denna krackades katalytiskt till styrol.
Polymererna erhölls genom emulsions-, mass- eller
lös-ningspolymerisation. De vanligaste kvaliteterna är
sammanställda i tabell 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
