Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 oktober 1946 - Malmbrytning med diamantborrade spränghål i Nordamerika, av Fredrik Mogensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1002
TEKNISK TIDSKRIFT
wnmcj U
Fig. 2. Vertikal radialhålsbrytning.
hänseende på grund av var gränsen mellan långa
och korta hål bör sättas.
Fig. 1 avser endast att visa, huru
borrmeterkost-naderna tendera att variera med håldjupet. Några
exakta siffror kunna givetvis ej avläsas. Det är
sannolikt, att hårdmetallskären komma att
avsevärt omforma hammarborrningskurvan och
möjligen även diamantborrningskurvan samt
förflytta skärningspunkten mellan dem åt höger.
På grund av den obetydliga diameterminskningen
borde det i själva verket ej möta några
oöverkomliga svårigheter att konstruera händiga, delade
borrstål med hårdmetallskär för t.ex. 10—20 m
längder.
Användningsområde och olika metoder
Gruvbrytning med långa spränghål har givetvis
sitt användningsområde begränsat till sådana fall,
där malmens dimensioner medge utnyttjande av
de långa hålen, alltså stora malmkroppar*, eller
där säkerhetssynpunkter göra att man ej kan
arbeta i närheten av de malmpartier, som skola
brytas, alltså gruvor med risker för ras, gamla
band och pelare, osäkra områden i allmänhet. De
sistnämnda fallen äro naturligtvis mycket
växlande, och en mängd exempel finnes på speciella
förfaranden, betingade av lokala förhållandenlb>c.
I det förstnämnda fallet har däremot redan en
karakteristisk teknik med flera olika
"brytningsmetoder" utbildat sig. De skulle kunna
grupperas på följande sätt:
A. Radialhålsmetoder ("fan-holes"), där
ut-sprängningen sker från plan eller koniska ytor
med solfjäderformigt arrangerade hål.
1. vertikala borrhålsplan (Noranda) resp.
motsvarande konytor;
2. horisontala borrhålsplan (Howe Sound);
3. lutande borrhålsplan.
B. Parallellhålsmetoder ("parallel holes"), där
utsprängningen sker från plan eller cylindriska
ytor med parallella hål.
1. vertikala borrhålsplan (Aldermac) resp.
cylinderytor;
2. horisontala borrhålsplan (East Malartic);
3. lutande borrhålsplan.
Vertikala radialhålsmetoder, A 1, lämpa sig för
olika varianter av skivbrytning
("sub-level-methods"), där en etage uppdelas i ett antal
skivor eller underetager. Horisontala metoder, A 2,
B 2, lämpa sig för varianter av magasinsbrytning.
Aldermac-metoden ger upphov till en speciell
brytningsmetod, en sorts pallbrytning, där hela
etagehöjder tas på en gång.
Radialborrning i vertikalplan
Ett gott exempel erbjuder Pine Creek gruvan i
Californien. Fig. 2 avser att åskådliggöra
principen för brytningen, medan fig. 3 visar några
rader med fjäderhål från Sullivangruvan i British
Columbialc. Malmen vid Pine Creek är ett ganska
segt och hårt granat—epidot—pyroxen—skarn
med scheelit, molybdenglans och kopparkis. Den
är säkerligen mera svårarbetad än många av våra
svenska scheelitmalmer, t.ex. öraberget. Malmen
utgör en förskarnad zon i kalksten på gränsen
mot granit. Den är upp till 30 m bred med ca
10—15 m som genomsnitt. Den står brant.
Brytningen tillgår så, att fältorter drivas i
malmen på ca 20—30 m vertikalt avstånd från
varandra. Utfrakten ordnas genom anläggande strax
över etagebottnen av en skraport med "tappar"
för den lösbrutna malmen. Ovanför dessa strossas
hela malmarean ut. Brytningen börjas med att en
fri, vertikal yta, som övertvärar malmen,
åstadkommes i den mån en sådan ej redan finnes i
ändan på brytningsområdet. Denna fria yta
bildas annars genom utstrossning av en vertikal
skåra ("slot") tvärs över malmen. Denna skåra
* Malmerna behöva ej stå brant, såsom stundom uppges 1 a, c
Fig. 3. Ort med radialhål i Sullivan Mine1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
