Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 oktober 1946 - Undersökningar över slagböjhållfastheten hos konsthartsmaterial, av Halvard Liander, Cyrill Schaub och Arthur Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 oktober 1916
1011
Undersökningar över slagböjhållfastheten
hos konsthartsmaterial
Civilingeniörerna Halvard Liander och Cyrill Schaub,
ingenjör Arthur Asplund, Västerås
För bedömning av användbarheten av
konsthartsmaterial liksom av vissa andra
isolermaterial är hållfastheten mot slagpåkänningar ofta
av avgörande betydelse. Det är därför av stort
intresse att få ett tillförlitligt mått på
slagböjhållfast-heten, som gör det möjligt inte endast att utvälja
lämpligaste konstruktionsmaterial utan helst även
beräkna en detalj så att den motsvarar de
slagpåkänningar man kan förutse att den kommer
att utsättas för i drift. Tyvärr medger hittills
använda metoder knappast det förra, än mindre det
senare.
Tidigare arbeten
Om man bortser från rent empiriskt utformade
metoder för provning av färdiga detaljer, såsom
falltrumprovet1, har sprödheten hos ett material
hittills provats genom slagprov på provstavar,
som särskilt tillverkats för ändamålet, med eller
utan skåra. För slagprovet har använts en
pendelhejare, varvid det för avslagning av
provstaven erforderliga arbetet beräknas ur pendelns
energiförlust.
Provstaven kan antingen vid prov enligt Izod
inspännas fast i ena änden eller enligt Charpy
uppläggas fritt på två stöd. Det förra provet
föreskrives exempelvis i engelska normer2, det senare
bl.a. i amerikanska och tyska normer3. Vid prov
enligt Izod användes i regel endast skårad stav, vid
Charpy-provet både oskårade och skårade stavar.
En undersökning över hur formen på skåran
inverkar på resultatet av slagprovet har utförts av
Nitsche och Zebrowski4.
Sedan länge har man varit på det klara med att
resultatet av slagprovet, utom av sådana
provningsbetingelser som temperatur och
luftfuktighet5, påverkas både av pendelns vikt och av
fallhastigheten -— en omfattande undersökning
häröver har bl.a. utförts av Kuntze, Nitsche och
von Mertens6. Man har därför i de amerikanska
normerna fastlagt dessa båda storheter. Detta
leder emellertid i vissa fall till absurditeter. Så
kan exempelvis enligt Telfair och Nason7 en
fenolpressmassa med glimmer- eller
asbestfyllning ge bättre provningsresultat än en trämjöls-
DK 620.178.74 : 679.5
fylld massa, ehuru erfarenheten säger, att den
senare är bättre i praktiken. Och Nitsche och
Zebrowski4 fann liknande förhållanden med
stenmjöls- och asbestfyllda samt cellulosa- resp.
trä-mjölsfyllda massor. De har därför föreslagit, att
man skall utföra slagprov på provstavar både
med och utan skåra. Förhållandet mellan de
resultat, som därvid erhålles, "skårfaktorn", blir
då ett mått på sprödheten. Ju närmare 1 den är
desto mindre är sprödheten.
För vissa material, särskilt sådana med grovt
fyllmaterial, t.ex. snitsel, förekommer det
emellertid, att skårfaktorn blir större än 1. Denna
skenbara orimlighet förklaras av att brottet ej
sker vinkelrätt mot staven — såsom förutsattes
vid beräkningen av slagsegheten —- utan följer
en väsentligt större area. Schob, Nitsche och
Salewski* ifrågasätter därför, 0111 inte slagarbetet
borde beräknas på bh’ i stället för på
tvärsnittsarean bh (6 —bredden och h ’= höjden på
prov-stavssektionen). Motståndsmomentet har här av
svårförklarliga skäl lekt författarna i hågen.
Nitsche9 har senare medgivit, att de teoretiska
grundvalarna för en beräkning på bas av
motståndsmomentet är oklara, och rekommenderar,
att det vanliga sättet för beräkning av
slagsegheten, dvs. per ytenhet av provstavens
tvärsektion, tills vidare bör bibehållas. Denna
uppfattning företrädes även av Koon10.
På andra håll har man emellertid tagit upp
problemet ur en ny synvinkel. Callendar11 har gjort
en omsorgsfull analys av felen vid bestämningen
av slagsegheten i pendelhejare. Att en särskilt för
spröda material betydande energiförlust göres i
form av levande kraften i de bortslungade
brottstyckena av provstaven visste man redan förut0.
Till detta fel kommer det arbete, som erfordras
för att bryta av provstaven, sedan en spricka en
gång uppkommit, samt friktionsförluster. Telfair
och Nason7 pekar vidare på andra felkällor,
nämligen arbetsförluster för plastisk deformation av
staven, som uppträder i form av svängningar i
provapparaten. De senare är dock små för
konsthartsmaterial.
Callendar — liksom även Telfair och Nason —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
