Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 2 november 1946 - Skörde- och tröskteknik, av Thorsten Ericsson - Diskussion, av G A Hagemann, H Höijer, T Lundström, H Brahmer, Eskendahl, H A:son Moberg samt Thorsten Ericsson - Säffle Kanals ombyggnad, av r - TNC: 23. Klämma, klammer, kramla, krampa m.m., av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i08i)
TEKNISK TIDSKRIFT
Det var tidigare tungt att lyfta och sänka bordet men detta
kan ordnas hydrauliskt.
Civilingenjör Lundström: Risken att tröska stenar bör
beaktas. Även om reservdelarna är billiga, får man en viss
tidsförlust, som kan bli dyrbar. Direktdriven skördetröska
klarar sig bra i liggsäd, om traktor med låg hastighet
användes. Hastigheten bör ligga under 1 m/s; 1,2 m/s går inte.
Säffle Kanals ombyggnad. Ett förslag till ombyggnad
av Säffle Kanal och till ordnandet av kanalens framtida
förvaltning har framlagts av f.d. generaldirektör Gösta Malm.
Under åren 1938—1939 utarbetade överstelöjtnant VVK
Knut Petterson ett förslag att bygga om kanalen för fartyg
med 3,3 m djupgående och ca 700 t lastdryghet, vilka skulle
kunna trafikera hamnarna vid kanalen, Nordsjön och
Östersjön. Kostnaden beräknades till ca 1,7 Mkr. vid 1939
års prisnivå. Enligt det nya förslaget skulle denna summa
höjas till 2,9 Mkr. med tanke på den nuvarande prisnivån.
Området omkring Byälven och dess vattensystem, som
sedan iner än hundra år har haft Säffle kanal till
trafikled, är en bvgd med ett livskraftigt näringsliv både i fråga
om jordbruket och industrin. Inom de centrala delarna
av detta område finns inga järnvägar, och Säffle kanal
är därför alltjämt huvudtrafikleden för största delen av
området. Det är följaktligen en fråga av stor och allmän
betydelse, att kanalen hålls i tidsenligt skick och utvecklas
så att trafikbehovet blir tillgodosett. För att emellertid
det uppgjorda förslaget skall kunna förverkligas är det
nödvändigt att staten såsom målsman för det allmänna
trafikintresset lämnar sitt mäktiga stöd. Bygden ensam är
nämligen ej i stånd att realisera sina önskemål i denna
fråga. Staten har dessutom ett direkt affärsbetonat intresse
av att gripa in.
Som ägare av Trollhätte Kanal hade staten redan före
det sista världskriget en årlig inkomst av ca 100 000 kr.
på trafiken till eller från Säffle Kanal. Om kanalen inte
moderniseras, blir det fara värt att trafiken avsevärt
sjunker. Om kanalen däremot görs tillgänglig för större
tonnage, kan man räkna med att trafiken successivt kommer
att öka. Man torde kunna räkna med en trafikökning på
60 000—70 000 t, och med nuvarande avgifter skulle
Trollhätte Kanals årsinkomster växa med ca 30 000 kr., och
goda utsikter finns till att denna ökning i fortsättningen
blir ännu större.
När det gäller att finna formen för statens ekonomiska
medverkan, måste först Seffle Kanalbolags ställning i
frågan klargöras. Detta bolags styrelse vill icke åta sig
finanseringen av ombyggnaden, men bolaget vill ej heller sälja
själva kanalen. Ett preliminärt avtal har därför träffats,
enligt vilket staten skulle köpa 73 aktier av 100 för
sammanlagt 281 050 kr. Resten av aktierna ägs till större
delen av Billeruds AB. Utom kanalen med tillbehör äger
kanalbolaget realiserbara tillgångar, som uppskattas till
åtminstone 320 000 kr. Meningen är att kanalen även i
fortsättningen skulle drivas i bolagsform och att Billeruds
AB skulle få en representant i styrelsen. Enligt avtalet
skall staten ikläda sig garanti för att en del av personalen
får sin pension av bolaget.
För finanseringen av ombyggnaden har bolagets behov
av nytt kapital beräknats till 2,7 Mkr., under förutsättning
att Arvika stad och Säffle köping bekostar sina egna kajer
och tillfartslederna till dessa.
Enligt förslaget skulle staten och Billeruds AB, bolagets
två största aktieägare, nyteckna aktier till ett belopp av
1,5 Mkr., varav staten skulle teckna 1 Mkr. och Billeruds
AB 500 000 kr. Dessutom skulle staten ge ett tillskott av
1,2 Mkr. räntefritt och utan återbetalningsskyldighet. Detta
tillskott betraktas som en skyddsåtgärd för Trollhätte
Kanal och såsom sådant ekonomiskt berättigat. Staten
skulle för övrigt ekonomiskt trygga ombyggnadens
fullbordande.
Tanken är att ombyggnadsarbetena skulle utföras under
åren 1949—1952, och det är därför av stor betydelse att
frågan kommer upp redan i 1947 års riksdag. Det gäller
ju för såväl samhällena som näringslivet att inrikta sig
på det stora ombyggnadsföretaget och att så snart som
möjligt beställa fartyg avsedda för denna trafik.
I samband med uppgörandet av den definitiva
arbetsplanen kommer man troligen att undersöka möjligheterna
att öka fartygens djupgående med ytterligare 0,3 m. Till
ombyggnaden kommer det endast att gå åt relativt små
kvantiteter cement, järn och trä. Arbetsstyrkan beräknas
komma att röra sig mellan 100 och 150 man. r
TNC
23. Klämma, klämmer, kramla, krampa m.m.
Vårt språk innehåller åtskilliga ordgrupper inom vilka de
olika orden företer stor likhet såväl till innebörden som i
fråga om de ingående språkljuden. Dessa ord är givetvis
särskilt utsatta för faran att förväxlas eller att till
betydelsen glida in på varandras områden.
Av verbet klämma har vi fått substantivet klämma, som
konkret bör betyda klämmare, föremål som klämmer.
Besläktat därmed är substantivet klämmer, där grundtanken
av något som klämmer dock fått vika för betydelsen av
något som stelt griper, samt verbet klamra, t.ex. klamra sig
fast. Klamra förekommer även som substantiv, i betydelsen
klämmer eller krampa, men denna användning är numera
så pass ovanlig att man i praktiken kan bortse från den. I
sammanhanget kan även nämnas det särskilt inom
sjöväsendet använda ordet klam, med samma betydelse som
schackel, dvs. bygel sluten med en bult och avsedd att
fästa ihop t.ex. två kättinglängder.
Genom en enkel bokstavsomkastning i ordet klamra får
man kramla, som historiskt hör samman med verbet
krama och som fått betydelsen fäste i vägg e.d., och med
en enkel bokstavsändring kommer man därifrån till
krampa, besläktat med kramp och krympa och använt för
U-formig fästdetalj med spetsiga ändar.
Även andra varianter finns inom denna ordgrupp, t.ex.
klamma, krammel, men de torde vara av mindre
betydelse.
Med stöd av svaren på utsända rundfrågor får TNC
definiera de viktigare termerna på följande sätt:
klämma, detalj eller enklare don för klämning av
föremål och därför utbildat med inbördes rörliga, klämmande
delar; kan i allmänhet användas upprepade gånger, och
klämningen kan avse formändring, tilltäppning,
fasthållning, elektrisk kontakt m.m.; exempel: slangklämma,
pappersklämma, kopplingsklämma
klämmer, detalj avsedd att stelt gripa om föremål och
därför av U-form eller liknande; omgripandet avser
fasthållning antingen av föremål mot underlag, vid vilket
klammern själv fästes med skruvar, spikar e.d., eller av
likartade föremål inbördes; exempel: rörklammer,
häft-klammer för skrivhäften; jfr kramla
Anm. Ordet klämmer användes även för parentestecken
av haktyp [ ].
kramla, klämmer eller fäste av varierande form avsett att
anbringas i eller på vägg eller annan byggnadsdel,
antingen för sammanhållning av stenar, bjälkar o.d. däri,
eller för fasthållning — på ett av underlaget oberoende
sätt — av föremål sådana som åskledarlinor, rör,
takplåtar, stålkarmar
krampa = märla, U-formig detalj med spetsiga ändar för
inslagning i trä e.d., avsedd att fästa föremål vid eller att
gripa om och fasthålla föremål, t.ex. märla för hasp och
hänglås.
Anm. Märla är den vanligaste benämningen, och ordet
krampa användes huvudsakligen för mycket stora märlor.
J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
