Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 23 november 1946 - Erfarenheter från jorddammsbyggnader, av G Westerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 november 1946
1185
Erfarenheter från jorddammsbyggnader
överingenjör G Westerberg, Stockholm
Under senare år ha de maskinella hjälpmedlen
för flyttning av jordmassor snabbt utvecklats. I
Amerika har man numera vidunderligt stora
grävmaskiner och fordon för detta ändamål.
Släpskopor med upp till ca 35 m3 skopa och lång
utliggning och höjdgrävningsskopor med 40 m3
skopor förekomma i marknaden.
Vattenfallsstyrelsen har för sina arbeten beställt en
släpskope-maskin med 8—10 m3 skopa och med 60 m lång
utliggning. Såväl tiden som kostnaden för
jordarbeten, bl.a. för jorddammsbyggnader, kan tack
vare dessa hjälpmedel nedbringas betydligt mot
vad endast för några år sedan var tänkbart. Som
följd härav ha jorddammskonstruktioner blivil
allt vanligare.
För närvarande råder i Sverige knapphet på
sådan byggnadsmateriel, för vars framställning
åtgå avsevärda mängder kol; i första hand må
nämnas cement och byggnadsjärn. Ävenså ha vi
att räkna med knapphet beträffande arbetskraft.
Jorddammen är att föredra relativt
betongdammen, därför att den kräver mindre dylik materiel
och ej heller yrkeskunnig arbetskraft i samma
omfattning.
Ett flertal jorddammar och
stenfyllningsdam-mar har under senare år utförts i Sverige. De
erfarenheter, som här skola relateras, ha hämtats
från av Vattenfallsstyrelsen under senare år
utförda jordddammar. För närvarande har
Vattenfallsstyrelsen en större jorddamm under
utförande, och ytterligare två jorddammar av
betydande höjd äro under projektering.
Den dammtyp, som hitintills använts,
karakteriseras av ett i dammsektionens mitt vertikalt
ställt tätande parti, omgivet av stödjande
jord-eller stenmassor. Det tätande partiet består av
en tunn betongvägg jämte ett framför liggande
lager av lera eller annan tätjord. Betongväggen
avses bilda ett fullt pålitligt tätningsskikt under
den tid, som åtgår, för att det framförliggande
tätande jordlagret skall ha sammanlagrats och
dammens sättningsprocess avslutats. Betongväggen
göres så tunn som möjligt i avsikt att få den så
böjlig, att den, utan att erhålla läckande sprickor,
skall kunna följa den omgivande jordmassans
rörelse vid dammens sättningsprocess.
DK 627.8(485)
Stadsforsens dammanslutningar
Först kom denna dammtyp till användning vid
Stadsforsdammens anslutningspartier år 1938.
Den tätande betongväggen göts i längder om 20
m, och dessa monoliter sammangötos, så att hela
den 250 m långa, 18 m höga väggen blev en enda
monolit. Genom riklig och kontinuerlig armering
ha längdförändringar av temperatur och
belastning fördelats och grövre sprickor förhindrats.
Fig. 1 visar grundvattenytans inställning i ett
tvärsnitt genom dammen. Före dammens
tillkomst fanns en relativt bestämmande sektion
längs uppströms strandlinjen, man ser, hur
grundvattenytan uppmätt 21 juni 1935 här faller
snabbt. Efter tillkomsten av dammen och
uppdämning av uppströmsvattenytan har
bestämmande sektionen framflyttats till dammläget.
Grundvattenytan är horisontal fram till
tätkärnan, vilket bevisar, att dammen är praktiskt taget
tät. Grundvattenytans lutning genom naturliga
marken är ungefärligen 1 : 10.
Man har ej skäl att anta, att läckning genom
dammanslutningen förekommer. Något vatten,
Högra stranden
A-A
B-B
Föredrag vid 3:e Nordiska Ingenjörsmötet den 27 maj 1946.
Fig. 1. Vattenståndsobservationer vid Stadsforsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
