Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 49. 7 december 1946 - Atombombens verkningar, av Lars Carlbom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 december 1946
1257
Atombombens verkningar
Fil. mag. Lars Carlbom, Stockholm
Hittills har man kunnat studera atombombens
verkningar vid fem tillfällen. Första gången den
16 juli 1945 vid Alamogordo i New Mexico, när
en försöksbomb bringades att explodera. De två
följande bomberna fälldes över de japanska
städerna Hiroshima och Nagasaki den 6 resp. 9
augusti 1945. Bomberna nummer fyra och fem
voro försöksbomber vid de kombinerat militära
och vetenskapliga atombombsförsöken vid
Bikini-atollen i Stilla Havet den 1 och 25 juli 1946.
Enligt de ursprungliga planerna för dessa försök
skulle en sjätte bomb ha sprängts under
vattenytan på stort djup, men enligt senaste uppgifter
skall detta försök uppskjutas på obestämd tid,
emedan de redan gjorda försöken sägas ha
lämnat tillräckliga erfarenheter av atombombens
verkningar.
Nedanstående uppgifter äro hämtade
huvudsakligen från de amerikanska och brittiska officiella
rapporterna.
Atombombens explosion beror på att en
kedjereaktion sättes i gång i ett klyvbart material, t.ex.
U 235 eller Pu 239. Härvid utsändes en intensiv
strålning av olika slag: värme-, ljus-, ultraviolett-,
y- och neutronstrålning. Klyvningsprodukterna
äro radioaktiva. Neutronerna och /-strålningen,
som utsändas i explosionsögonblicket, kunna
dessutom framkalla konstgjord radioaktivitet.
Man har för bomberna mot Nagasaki och
Hiroshima beräknat att temperaturen på ca 50 m
avstånd från explosionscentrum uppgick till mellan
3 000° och 9 000°. Den snabba
temperaturhöjningen i bombens omedelbara närhet gör att
lufttrycket här stiger mycket kraftigt, vilket ger
upphov till en tryckvåg.
En atombomb kan sålunda förorsaka
spräng-skador, brandskador och strålningsskador och
kan alltså sägas vara en kombinerad spräng-,
brand- och giftbomb.
Vid en explosion i allmänhet uppstår en
tryck-våg, som från explosionspunkten utbreder sig åt
alla håll. Denna förorsakar i en punkt i
omgivningen först en mycket snabb tryckökning, sedan
sker en något långsammare återgång till normalt
tryck, och därefter uppstår ett undertryck av
längre varaktighet än övertrycket. Fastän vid en
sprängbombsexplosion undertrycket inte är så
stort som övertrycket, framkallar det på grund
623.454.9 : 539.17
av sin längre varaktighet en avsevärd del av
tryckvågsskadorna.
Vid en atombombsexplosion varar
övertrycksfasen avsevärt längre än vid en vanlig
sprängämnesexplosion. Därför uppkomma praktiskt
taget alla tryckvågsskadorna under
övertrycks-fasen. Detta visar sig genom att
tryckvågsverk-ningarna äro riktade bort från
explosionspunkten.
Genom att bomberna mot Hiroshima och
Nagasaki exploderade i luften över målen (på en höjd
av storleksordningen 100 m) blevo
tryckverkningarna delvis nedåtriktade: platta tak trycktes in,
stolpar under explosionspunkten stodo kvar
oskadade osv. Broar synas av samma skäl ha skadats
relativt litet, då de ju äro konstruerade för att
utstå tryck i vertikal riktning. Hus byggda av
armerad betong stodo bäst emot tryckvågens
verkningar, medan tegelhus och trähus skadades
svårt. Anläggningar under jord, såsom vatten-,
gas- och elledningar samt skyddsrum blevo
praktiskt taget oskadade av tryckvågen. Detta
gällde även den typ av skyddsrum som endast är
till hälften nedsänkt under jordytan, förutsatt atf
konstruktionen var någorlunda kraftig.
Eldsvådorna, som bomberna mot Hiroshima och
Nagasaki förorsakade, voro dels verkningar av
den intensiva värmestrålningen, dels antändes
demolerade byggnader av elden i eldstäder,
genom kortslutningar i elledningar o.d.
Värmestrålningen beräknas ha direkt vållat eldsvådor på
upp till 1,5 km avstånd från en punkt på marken
rakt under explosionspunkten.
Skadeverkningarnas räckvidd kommer i fortsättningen att räknas
i förhållande till denna punkt. En annan verkan
av värmestrålningen var blåsbildning på taktegel
upp till ca 1 200 m avstånd. Ungefär samma effekt
har vid prov med taktegel åstadkommits genom
upphettning till 1 800° under 4 s. Ytor av polerad
granit blevo skrovliga på över 1 km avstånd.
Värmestrålningens varaktighet var dock ringa. Detta
framgår av att man funnit träföremål, som
ko-lats utom på partier, som skuggats av löv eller
gräs.
Allvarliga brännskador på hud förekommo på
avstånd upp till ca 2 km, lättare skador på upp
till 4 km avstånd. Husväggarna gåvo gott skydd
mot värmestrålningen. I allmänhet skyddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
