Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 14 december 1946 - Nya metoder för magnetometri, av Gustaf Ising
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 december 1946
1301
Fig. 3. Magnetometern med bredvidstående automatisk
strömvändare.
kade pilarna beteckna bifilärt lagda, fina
ledningstrådar för strömtillförseln, vilka vid
kardanknuten i böjliga spiraler gå över till
anslutningsklämmor på stativet. De båda översta
pilarna avse ledningen till en liten belysningslampa,
vars ljus efter reflexion i två snedställda speglar
sändes uppåt genom mikroskopet, därvid
belysande den omböjda spetsen av en lätt visare
(kvartstråd), som utgår från vridspolen. Ett från
höljets botten utgående stift bär en
dämpningskropp, som nedhänger i ett oljekärl.
Vid mätningarna behövas utom själva
magnetometern även några hjälpapparater, nämligen
strömkälla (ackumulatorer), en vridbar
brygganordning för inställning av strömstyrkan i
kompensationsspolen och en därtill hörande
milliamperemeter samt slutligen en automatisk
kommutator, som sänder en ett par gånger i sekunden
kommuterad likström genom den rörliga spolen.
Kommutatorn åstadkoms helt enkelt genom att
på en metronom anbringa ett par fjädrande
meta Hannar med silverkontakter, en anordning som
visat sig arbeta förträffligt. Fig. 3 visar
magnetometern och bredvid denna kommutatorn,
uppställda på ett bord.
Instrumentet har alltsedan 1938 varit i bruk på
Sjökarteverkets mätningsfartyg "Kompass"
under var je sommarkampanj och därvid visat sig vara
väl lämpat för ändamålet samt användbart även
vid rätt svår sjögång. Medelfelet i en
Z-bestäm-ning till sjöss har legat omkring 25 gamma;
spolens egenperiod har därvid måst hållas så pass
kort som 1/10 à a/5 s, för att sjögången och
skakningarna från fartygsmotorn icke skulle verka
alltför störande. Vid några försök till lands med
en spole av ca ls svängningsperiod visade det sig,
att kompensationen till försvinnande
svängnings-amplitud kunde göras med en noggrannhet, som
motsvarade endast 1/2 à 1 gamma. Magnetometern
kan också användas på det sätt, att konstant
likström sändes genom den upphängda spolen och
dennas jämviktsutslag för båda
strömriktningarna observeras.
Vertikalvåg med horisontell torsionstråd
Den beskrivna magnetometern med upphängd
spole kan säkerligen göra god tjänst även för
Z-bestämningar till lands, i synnerhet om de
behövliga tillsatsapparaterna något förenklas. Men
jag ansåg det vara av intresse att för detta
ändamål även pröva (1939—1940) en "self-contained"
magnetometer av förbättrad vertikalvågtyp med
magnetbalken upphängd på en horisontellt spänd
torsionstråd, varigenom friktion undvikes, samt
med automatisk nivellering genom
kardanupp-hängning*. Instrumentets huvuddel (fig. 4) består
av en vertikalt hängande kikare 1 av 50 mm
diameter, i vars nedersta del den upphängda
magneten 2 (vinkelrätt mot figurens plan) är anbragt.
En horisontell skala 3 speglas i en av magneten
buren liten spegel, och bilden betraktas i det med
hårkors försedda okularet 4. Kardanknuten sitter
i en ring, som är vridbart lagrad i trefotsstativets
topp; genom vridning av ringen för hand inställes
magneten i azimut före avläsningen". Dämpkärlet
* Ett analogt instrument men utan kardanupphängning, avsett för
observation av tidsvariationerna i Z på en fast station, i vilket
magneten bars av en horisontell kvartstråd, hade för övrigt redan 1904
konstruerats av engelsmannen Watson.
** Vid en vertikalvåg, där balkens utslag ur horisontalläget icke
kompenseras utan direkt avläses, måste balken ligga i magnetiska
O—W-riktningen för att undgå inverkan av fältets
horisontalkom-posant h.
Q
Fig. 4. Vertikalvåg med
horisontell torsionstråd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
