Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 14 december 1946 - Azeotrop destillation, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1.1308
TEKNISK TIDSKRIFT
kommer detta till uttryck däri, att
kondensations-kurvan berör kokkurvan i en punkt, 0,66
mol-delar kolsvavla. Här ha alltså vätska och ånga i
jämvikt lika sammansättning, och vid denna är
kokpunkten lägre än vid någon annan. Vi säga,
att systemet kolsvavla—aceton ger en azeotrop
med minimikokpunkt.
För systemet aceton—kloroform (fig. 3) få vi ett
liknande diagram, men i detta fall ligga
partial-tryckskurvorna under ideallinjerna, och
total-tryckskurvan har ett minimum. I
kokpunktsdia-grammet beröra de båda kurvorna varandra vid
en viss sammansättning, men i detta fall har
blandningen högre kokpunkt än varje annan.
Systemet ger en azeotrop med maximikokpunkt.
Fig. 4 visar kokpunktsdiagram för de tre
alkoholerna etanol, propanol och butanol i blandning
med vatten. Alla ge azeotroper med
minimikokpunkt, och deras sammansättningar förskjutas
mot lägre alkoholhalt med stigande molekylvikt
och kokpunkt. Etanol och propanol äro
biandbara med vatten i alla förhållanden, under det
butanolens löslighet är begränsad. Systemet
butanol—vatten har en blandningslucka. I
kokpunktsdiagrammet kommer detta till synes däri, att
kokkurvan har ett rätlinjigt stycke, som motsvarar
blandningsluckans bredd. Så länge systemet
består av två vätskefaser, är alltså kokpunkten
konstant vid konstant tryck och oberoende av
vätskans sammansättning.
Butanol—vatten har en relativt liten
blandningslucka. För blandningar med större blir
kokkurvans rätlinjiga stycke längre, och för blandningar
av ämnen, som äro praktiskt taget olösliga i
varandra, räcker det över nästan hela diagrammet
och kokkurvan har vid ändarna brant
uppstigande linjer, som sluta i de rena komponenternas
kokpunkter. Kondensationskurvans form förblir
i princip oförändrad, och den berör alltjämt
kokkurvan i en viss punkt, som är kokpunkten för
tvåfasblandningen. Är den ena komponenten
vatten, få vi den välbekanta destillationen med
vattenånga, som alltså är en form av azeotrop
destillation.
Av de ovan beskrivna diagrammen framgår
tydligt, att uppkomsten av en azeotrop
sammanhänger med uppträdandet av ett maximum eller
minimum hos totaltryckskurvan. Detta beror i
sin tur på blandningens avvikelser från idealitet.
Det är klart, att intet maximum eller minimum
behöver uppkomma, om denna är relativt liten.
Detta inträffar t.ex. för metanol—vatten.
Kokpunktsdiagrammet blir da av precis samma typ
som för bensol—toluol. Hildebrand0 har
emellertid påpekat, att även en annan faktor är av
betydelse. Betrakta vi ånyo t.ex. diagrammet för
aceton—kloroform, inse vi, att om den rena acetonens
ångtryck varit tillräckligt högt, skulle
totaltryckets ideallinje fått så stark lutning, att intet
minimum uppkommit. För blandningar, vilkas
komponenter ha stor kokpunktsdifferens, fordras
alltså relativt stor avvikelse från idealitet, för att
en azeotrop skall uppkomma. Om å andra sidan
denna avvikelse är tillräckligt stor, bildas azeo-
O OjZ O,* 0,6 Oß i,o
moldelar aceton
Fiy. 3. Kokpunkts- och ångtryckskurvor för systemet
aceton—kloroform.
Fig. i. Kokpunktskurvor för tre alkoholer i blandning med
vatten vid 760 torr.
moldelar kolsvavla
Fig. 2. Kokpunkts- och ångtryckskurvor för systemet
kolsvavla—aceton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
